Rädd för kejsarsnitt - ngn som kan lugna mig?

Jag och min man försöker nu få vårt tredje barn. Mina första två är födda med akuta snitt efter helt förfärliga "förlossningar" med 2 veckors latensfas, blödningar osv. När jag tillslut fick kejsarsnitt fick jag sådan enorm dödsångest över att ligga vaken medan de skar i mig. Var rädd för att de skulle sköra fel, obehagligt med mitt blodtryck som blev för lågt, fick hjärtklappning och panik över att vara "förlamad" i benen. Och så rädslan för alla komplikationer efter snitt. När barnen väl var ute var jag lyckligast i världen och glömde ALLT! Mådde så bra så fort barnen var ute. Så snitten gick ju egentligen väldigt bra bortsätt från min rädsla.

Denna gången, om jag lyckas bli gravid, kommer det bli ett planerat snitt. Något jag REDAN NU oroar mig så extremt för. Är väldigt orolig av mig och har gått till psykolog för det, de har sagt att jag ska acceptera min oro och fokusera på annat. Men det är ju omöjligt.

Nu har jag bestämt mig för att rädslan inte ska stoppa min längtan för ett till mirakel! Vi har därför börjat försöka! Vad säger ni därute som gjort snitt? Hur ska man tänka för att inte nojja sönder?