• Tjejen­82
    Äldre 21 May 15:54
    5829 visningar
    35 svar
    35
    5829

    Gravid men mannen vill inte

    Jag plussade för ca 2 dagar sen och känner mig glad. Eller borde det. Istället är jag förtvivlad.
    Min man vill inte ha fler barn :( Vi har 3 sen innan och han är orolig för ekonomi boende bil och
    om kärleken ska räcka till dom andra.


    Jag har velat ha barn länge, känt att jag inte är klar. Detta var oplanerat så jag förstår
    honom med. Och visst är jag rädd, ledsen, glad och allt där emellan  men jag kan se
    framtiden och att vi fixar det bara vi har varandra.
    Han säger att han inte tänker tvinga mig till något och att han förstår mig med men han
    vill verkligen inte, han pallar inte att börja om :(


    Känns hopplöst just nu. Om det blir abort nu skulle jag må skit, känner redan för livet i magen.
    Känns som att om jag tar bort det nu vet jag att det inte blir mer.


    Samtidigt älskar jag min man och mina barn, vill inte s¨ra honom och respekterar det han
    vill men är livrädd av bara tanken.


    Ni som vart i samma sits snälla berätta hur det gick <3

  • Svar på tråden Gravid men mannen vill inte
  • Tjejen­82
    Äldre 21 May 16:58
    #1

    Ingen som vill berätta :(

  • Tjejen­82
    Äldre 22 May 07:04
    #2

    Trist, inga svar

  • Tjejen­82
    Äldre 22 May 10:07
    #5

    Tack tjejer för svar. Är jättesvårt detta och känslorna åker berg och

    Dalbana ???????????? hoppas på fler svar ????

  • Tjejen­82
    Äldre 22 May 12:58
    #7

    Sååå skönt att ni tar er tid att svara så klokt tjejer.
    Jag läser och tar till mig det ni skriver. Precis som ni säger är det ju jag som känner av förändringar i kroppen.
    På grund av att känslorna är överallt pendlar jag mellan hopp och förtvivlan och tankar som bara snurrar.
    Har bokat en tid den 4 juni hos gyn. Ultra ljud och prat om hur vi ska gå vidare, eventuellt abort. Kroppen skriker att det är fel och det tar verkligen emot.
    Jag hoppas så att den tiden som är kvar ska få honom att ändra sig. Jag visar att jag förstår honom och lyssnar på vad han har att säga och han försöker förstå mig.
    Men om det skulle äventyra familjen jag har så är abort lösningen tyvärr <3

  • Tjejen­82
    Äldre 22 May 14:04
    #9

    Men fy vad hemskt :(  Så otroligt skoj att han nu är den som planerar, lycka :) Fick höra hur det skulle gå till med tabletter och så och det lät helt och totalt hemskt. Jag hoppas så vi kommer lösa detta. Får ge det lite tid och se
    Att det måste vara så svårt. Dessutom drabbades jag av känslor som att jag är orättvis mot mina andra 3 barn om vi skaffar ett till :( Vad kom det ifrån liksom.
    Blir så glad när ni delar med er, känns inte så ensamt då <3

  • Tjejen­82
    Äldre 25 May 08:46
    #11

    Vet ännu inte hur allt blir. Har fortfarande en tid inbokad den 4 juni och just nu känns allt overkligt. Ena sekunden vill jag behålla det och tänker att det kommer funka, i nästa blir jag livrädd och undrar hur allt ska gå.
    Min man och jag är dock väldigt goa mot varandra trots att vi inte är helt överrens och han har sagt att han tycker detta är jättejobbigt med :(

  • Tjejen­82
    Äldre 26 May 06:11
    #13

    Ja att börja om skrämmer lite. Samtidigt säger han att man vet ju inte om några år, men jag känner att det är nu eller aldrig igen. Fyller 33 i år så sen vill jag inte skaffa fler men verkar som han står fast vid sin punkt om abort. I alla fall har han inte sagt annat alls :(  Önskar jag kunde vifta med ett trollspö. Ser bebis magar överallt dessutom. Jättesvårt....Lycka till <3
    Tack för ni skriver och berättar :)

  • Tjejen­82
    Äldre 26 May 09:31
    #15

    Känns lite som man bara är i en dimma just nu. Man funkar liksom inte. Finns där för dom andra barnen såklart så dom inte märker något. Men alla tankar, känns som man är i krig med sig själv. 
    Hoppas det ordnar sig för er alla <3 Ska jobba idag, första dagen sen jag fick reda på detta, känns sådär men tror det är bra att göra annat än bara tänka hela tiden. Det är lite jobbigt bara då magen är svullen nu i början och jag måste dölja allt. 
    Har alltid tänkt att jag aldrig skulle göra abort, att det vore hemskt. 

  • Tjejen­82
    Äldre 26 May 10:19
    #17

    Absolut, ska inte bli en spöktråd :) Och om fler tjejer vill berätta eller prata av sig skriv gärna. 

  • Tjejen­82
    Äldre 27 May 06:01
    #18

    Ringde gyn ledsen igår och tänkte be dom fixa en ny tidigare tid, men jag tänker inte ta det. Väntar till den 4 istället. Är inte redo. 
    Mannen nämner inget utan verkar tycka det är okej att jag gör abort. 
    Blir lite besviken för han vet att jag kan tänka mig en sista till och att det är nu eller aldrig, men han säger inget utan tycker vi ska fullfölja det. 
    Så jag antar att det inte finns hopp alls om att han ska ändra sig :( 
    Det värsta är att jag börjat tvivla, jag orkar inte ha det så här, vill bara få fortsätta som vanligt om det nu ändå inte blir något, men en del av mig vill vänta och se....
    Riktigt jobbigt.....

  • Tjejen­82
    Äldre 27 May 08:40
    #20

    Jag vet inte alls, dessutom är jag nog kluven.
    Hur vet jag vad jag vill liksom? Ena dagen vill jag behålla och nästa dag vill jag bara att allt ska vara som vanligt och detta över. 
    Är väl egentligen rädd med för att göra abort, livrädd faktiskt. 
    Antar att jag måste se över mina känslor och tankar och bli vän med dom, för nu är det uppror. 
    <3

  • Tjejen­82
    Äldre 1 Jun 19:23
    #22

    Hur går det? Här blir det abort på torsdag och en del av mig tycker det ska bli skönt att få bli sig själv igen och en annan del vill skrika rakt ut att jag inte vill :(

  • Tjejen­82
    Äldre 4 Jun 06:49
    #25

    Drömde hemskt inatt, jag drömde att jag begravde bebis i magen :( Hemsk dröm och den sitter fast, tid för abort idag och jag är så rädd. Gör vi rätt? Kommer vi ångra oss? Är detta bäst? Tänk om jag blöder massor, får jätteont?
    Hemska tankar just nu och tiden bara rusar och står still på samma gång. Hur går det?

  • Tjejen­82
    Äldre 4 Jun 17:49
    #27

    Så var jag hos gyn idag, fick samma barnmorska som jag haft med mina andra 3. Vi bestämde jag och mannen att det fick bli medecinsk abort, jag grät och grät men personalen var så himla gulliga och förstående. 
    Var tidigt, vecka 6 och man såg inte hjärtat slå än. Tittade inte på skärmen.
    Tagit första tabletten, tungt och sorgligt men ändå ett okej beslut. 
    Vill ur mardrömmen nu, har ju mina 3 andra älsklingar att ta hand om.
    Känner inget alls just nu men kunde känna av imorgon. På lördag ska 4 tabletter föras upp och det brukar vara över på några timmar, håller tummarna att allt går okej. Hur går det för er?

  • Tjejen­82
    Äldre 5 Jun 09:20
    #29

    Önskar er alla lycka till och tack för ni delat med er i denna tråden....
    Ta hand om er <3

Svar på tråden Gravid men mannen vill inte