Gravid men mannen vill inte

Vet ännu inte hur allt blir. Har fortfarande en tid inbokad den 4 juni och just nu känns allt overkligt. Ena sekunden vill jag behålla det och tänker att det kommer funka, i nästa blir jag livrädd och undrar hur allt ska gå.
Min man och jag är dock väldigt goa mot varandra trots att vi inte är helt överrens och han har sagt att han tycker detta är jättejobbigt med :(

Jag är lite i samma sits men ändå inte. Har tre barn sen tidigare och även killen har flera barn sen tidigare. Innan vi blev gravida så va vi båda helt emot ett till barn och dagen när jag plussade så fanns det inga andra tankar än abort. Det gick någon dag och sen började killen prata om att han känner mer åt behålla hållet och sen den dagen har det bara lutat åt det håller konstigt nog. Från att båda varit helt anti mot ett till barn och ansett att både ekonomi, tid, plats, ork mm inte finns där för ännu ett barn så har vi nu smält detta och börjar bli riktigt glada.

Redan första dagen ringde jag och bokade ett vul för att sedan boka abort. Det vi har sagt är att vi ska gå på vul och kolla hur allt ser ut, är det inte någonting som ser konstigt ut så kommer vi avboka tiden om inte någon av oss fått kalla fötter dvs för då bokar vi en tid och sen ser till att ha bestämt oss tills dess.

Det är verkligen kluvna tankar och främst med tanke på att mina barn blivit så stora nu och det blir verkligen som om att börja om igen.. 

Ja att börja om skrämmer lite. Samtidigt säger han att man vet ju inte om några år, men jag känner att det är nu eller aldrig igen. Fyller 33 i år så sen vill jag inte skaffa fler men verkar som han står fast vid sin punkt om abort. I alla fall har han inte sagt annat alls :(  Önskar jag kunde vifta med ett trollspö. Ser bebis magar överallt dessutom. Jättesvårt....Lycka till <3
Tack för ni skriver och berättar :)

Vet precis vad du menar. Känner också att det är nu eller aldrig. Fick mitt första jag va 15 och har hela tiden känt att jag inte vill ha barn senare. så det är verkligen nu eller aldrig.

Känns lite som man bara är i en dimma just nu. Man funkar liksom inte. Finns där för dom andra barnen såklart så dom inte märker något. Men alla tankar, känns som man är i krig med sig själv. 
Hoppas det ordnar sig för er alla <3 Ska jobba idag, första dagen sen jag fick reda på detta, känns sådär men tror det är bra att göra annat än bara tänka hela tiden. Det är lite jobbigt bara då magen är svullen nu i början och jag måste dölja allt. 
Har alltid tänkt att jag aldrig skulle göra abort, att det vore hemskt. 

Uppdatera gärna hur det fortskrider och vad du bestämmer dig för. Hoppas du får en någorlunda bra dag på jobbet!

Absolut, ska inte bli en spöktråd :) Och om fler tjejer vill berätta eller prata av sig skriv gärna. 

Ringde gyn ledsen igår och tänkte be dom fixa en ny tidigare tid, men jag tänker inte ta det. Väntar till den 4 istället. Är inte redo. 
Mannen nämner inget utan verkar tycka det är okej att jag gör abort. 
Blir lite besviken för han vet att jag kan tänka mig en sista till och att det är nu eller aldrig, men han säger inget utan tycker vi ska fullfölja det. 
Så jag antar att det inte finns hopp alls om att han ska ändra sig :( 
Det värsta är att jag börjat tvivla, jag orkar inte ha det så här, vill bara få fortsätta som vanligt om det nu ändå inte blir något, men en del av mig vill vänta och se....
Riktigt jobbigt.....

Ska du verkligen göra abort ifall du mår så dåligt över det? Det är ju ändock du som kommer få leva med det resten av ditt liv och med tanke på att det verkar vara något du verkligen inte vill göra heller.

Det kanske är svårt för mig att förstå eftersom jag aldrig varit i den situationen.

Eller jo, jag blev oplanerat gravid med fick missfall några dagar senare (som en sen mens bara) för lite drygt 1,5år sedan och min dåvarande ville inte alls. Men det är ju inte riktigt där ni är.

Hoppas det löser sig. <3

Jag vet inte alls, dessutom är jag nog kluven.
Hur vet jag vad jag vill liksom? Ena dagen vill jag behålla och nästa dag vill jag bara att allt ska vara som vanligt och detta över. 
Är väl egentligen rädd med för att göra abort, livrädd faktiskt. 
Antar att jag måste se över mina känslor och tankar och bli vän med dom, för nu är det uppror. 
<3