Forum Syskon - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Gravid men mannen vill inte

    Tor 21 maj 2015 15:54 Läst 3661 gånger Totalt 35 svar
    Tjejen­82
    Visa endast
    Tor 21 maj 2015 15:54

    Jag plussade för ca 2 dagar sen och känner mig glad. Eller borde det. Istället är jag förtvivlad.
    Min man vill inte ha fler barn :( Vi har 3 sen innan och han är orolig för ekonomi boende bil och
    om kärleken ska räcka till dom andra.


    Jag har velat ha barn länge, känt att jag inte är klar. Detta var oplanerat så jag förstår
    honom med. Och visst är jag rädd, ledsen, glad och allt där emellan  men jag kan se
    framtiden och att vi fixar det bara vi har varandra.
    Han säger att han inte tänker tvinga mig till något och att han förstår mig med men han
    vill verkligen inte, han pallar inte att börja om :(


    Känns hopplöst just nu. Om det blir abort nu skulle jag må skit, känner redan för livet i magen.
    Känns som att om jag tar bort det nu vet jag att det inte blir mer.


    Samtidigt älskar jag min man och mina barn, vill inte s¨ra honom och respekterar det han
    vill men är livrädd av bara tanken.


    Ni som vart i samma sits snälla berätta hur det gick <3

  • Ons 27 maj 2015 12:13 #21

    Förstår att det är tufft åt dig. Jag känner mig själv väldigt kluven faktisk men detta trots att killen verkligen vill behålla. Är livrädd för allt, både att föda och göra abort. Är så kluven och börjar bli deprimerad.

  • Tjejen­82
    Visa endast
    Mån 1 jun 2015 19:23 #22

    Hur går det? Här blir det abort på torsdag och en del av mig tycker det ska bli skönt att få bli sig själv igen och en annan del vill skrika rakt ut att jag inte vill :(

  • Mån 1 jun 2015 20:33 #23

    Hej

    Asså fan vad elakt av manen vadå ekonomi vad kostar en extra tallrik liksom...

    Jag e lite agg mot sådana män haha min man är som han kourtneys man i kardashian, han får kakla att han inte vill men jag bestämmer allt ska inte va till dem vi ska åxå ha bebispower när vi känner att vi kan och orkar why not... Nu eller aldrig!

    De blir en madrass i förrådet om min gubbe klagar plussade nyligen med andra en månad efter missfall... För mig är det ödet som driver med mig inte han haha. Hoppas ni mår bra o ta er tid att tänka boka inga förhastade tider tycker jag ge er chans att få tänka iallafall jisses ni är två de betyder 50/50 så fort manen tvekar så blir de 80/20

    Omg!!

  • Mån 1 jun 2015 22:23 #24

    Imorgon ska vi på vul och boka aborttid. Mannen vill fortfarande behålla över allt annat men jag är osäker och det lutar åt aborten. Så vi får se, finns ju fortfarande lite tid att ändra sig..

  • Tjejen­82
    Visa endast
    Tor 4 jun 2015 06:49 #25

    Drömde hemskt inatt, jag drömde att jag begravde bebis i magen :( Hemsk dröm och den sitter fast, tid för abort idag och jag är så rädd. Gör vi rätt? Kommer vi ångra oss? Är detta bäst? Tänk om jag blöder massor, får jätteont?
    Hemska tankar just nu och tiden bara rusar och står still på samma gång. Hur går det?

  • Tor 4 jun 2015 08:41 #26

    Tänker på dig. Skriv gärna efteråt och berätta hur det gick. Vad ska ni göra för abort?

  • Tjejen­82
    Visa endast
    Tor 4 jun 2015 17:49 #27

    Så var jag hos gyn idag, fick samma barnmorska som jag haft med mina andra 3. Vi bestämde jag och mannen att det fick bli medecinsk abort, jag grät och grät men personalen var så himla gulliga och förstående. 
    Var tidigt, vecka 6 och man såg inte hjärtat slå än. Tittade inte på skärmen.
    Tagit första tabletten, tungt och sorgligt men ändå ett okej beslut. 
    Vill ur mardrömmen nu, har ju mina 3 andra älsklingar att ta hand om.
    Känner inget alls just nu men kunde känna av imorgon. På lördag ska 4 tabletter föras upp och det brukar vara över på några timmar, håller tummarna att allt går okej. Hur går det för er?

  • Tor 4 jun 2015 17:57 #28

    Och här hoppas jag på att pyret vill stanna...lol

  • Tjejen­82
    Visa endast
    Fre 5 jun 2015 09:20 #29

    Önskar er alla lycka till och tack för ni delat med er i denna tråden....
    Ta hand om er <3

  • Lör 6 jun 2015 16:42 #30

    Kram och lycka till

  • Mån 28 dec 2020 16:53 #31

    Hej!

    Vet inte om ni som tidigare skrivit i trådan får notis om att det 5år senare blir aktivitet igen?

    Jag är nämligen i samma sits just nu. Plussade för 2v sedan och är nu i v.6  
    Tänkte vänta några veckor med att berätta för mannen då han är stressade och mitt uppe i en stor renovering av vårt hus. Kunde hålla mig i knappt två dygn sen fick jag knappt luft då det bara växte inom mig så jag berättade. Fick svarat jag egentligen visste att han absolut inte orkar börja om. Vi har sedan tidigare två barn 8 och 5 år. Varit ett par i 17år och har ett väldigt bra äktenskap. Jag vill verkligen inte förstöra något men tänker hela tiden varför ska hans 50% väga tyngre än mina 50%. Det är ju jag som bär barnet och tar hand om det 95% av tiden första året?!

    Tänker inte ta upp detta alls med honom innan renoveringen är klar vilket borde vara om 2veckor. Men igår tog han upp det. Frågade om jag bestämt mig. Och jag svarade att blir det så blir det jag kan inte göra en abort. Han är helt oförstående och säger att han verkligen inte vill:(
    Jag är 35år så detta är verkligen sista chansen känner jag

    Hur gick det för er andra? Både ni som gjorde abort och inte?

  • Fre 1 jan 09:37 #32

    Om man är man å inte vill ha fler barn, varför sprutar man då i musen från första början.

  • Fre 1 jan 20:16 #33
    Kotten23 skrev 2021-01-01 09:37:53 följande:

    Om man är man å inte vill ha fler barn, varför sprutar man då i musen från första början.


    Det kan väl ha många orsaker ? En del par kanske har enats om att inte skaffa fler barn och ordnat annan form av preventivmedel för att kunna fortsätta med fullbordat samlag ? Eller så kanske någon har steriliserat sig... Det måste ju inte per automatik vara att mannen sprutar för att han är kåt och slarvig och skiter i vem han sprutar i (även om det säkert finns sådana också).

    Sen är ju inget preventivmedel hundraprocentigt. Då och då blir det en graviditet iallafall även om man skyddar sig... Att det då kan uppstå olika tankar och känslor som man inte alltid kan komma överens om, är väl inte speciellt konstigt.... 2 olika människor kommer alltid vara 2 olika människor vare sig man är gift, kk, vänner med fördelar eller one night stands...
  • Tor 7 jan 22:02 #34
    Alexandra2013 skrev 2020-12-28 16:53:45 följande:

    Hej!

    Vet inte om ni som tidigare skrivit i trådan får notis om att det 5år senare blir aktivitet igen?

    Jag är nämligen i samma sits just nu. Plussade för 2v sedan och är nu i v.6  

    Tänkte vänta några veckor med att berätta för mannen då han är stressade och mitt uppe i en stor renovering av vårt hus. Kunde hålla mig i knappt två dygn sen fick jag knappt luft då det bara växte inom mig så jag berättade. Fick svarat jag egentligen visste att han absolut inte orkar börja om. Vi har sedan tidigare två barn 8 och 5 år. Varit ett par i 17år och har ett väldigt bra äktenskap. Jag vill verkligen inte förstöra något men tänker hela tiden varför ska hans 50% väga tyngre än mina 50%. Det är ju jag som bär barnet och tar hand om det 95% av tiden första året?!

    Tänker inte ta upp detta alls med honom innan renoveringen är klar vilket borde vara om 2veckor. Men igår tog han upp det. Frågade om jag bestämt mig. Och jag svarade att blir det så blir det jag kan inte göra en abort. Han är helt oförstående och säger att han verkligen inte vill:(

    Jag är 35år så detta är verkligen sista chansen känner jag

    Hur gick det för er andra? Både ni som gjorde abort och inte?


    Jag blir 31år strax. Min partner va inte jätte positiv först när jag berättade... Jag lät det va ett tag. Sen öppnade jag upp mig och berättade precis hur jag kände. Jag har en son på 10 (blir 11 i år) och en dotter på 7 (blir 8 i år) sen innan och han har en pojke på 5 sen innan. Först ville han nog inte riktigt förstå... men efter ett tag så gjorde han det. Nu längtar han precis lika mycket som jag <3

    Mitt ex och jag valde abort. Jag ville inte alls d men gick med på d tillslut. D värsta jag någonsin har gjort. Men kände att jag inte ville ha barn med någon som inte ville ha d med mig, sen flyttade jag :)

    Det gäller nog att prata och fundera. Ta fram fördelar och nackdelar. Kanske e det inte alls så som man tänk sig egentligen?

    Önskar att jag kunde ge dig en styrkekram.
  • Tor 7 jan 22:15 #35

    Jag är inte riktigt i samma sits. vi börjar föröska för båda ville sen fick vi kalla fötter och tänktw skjuta på det eller strunta i en trea. men vips var jag gravid och nu velar vi. så himla jobbigt våra bli 11 och 8 när bebin kommer...om den kommer... så svårt

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll