Kan inte sätta mig in i din situation få jag ej gått igenom en äggdonation men vill ändå ge dig några uppmuntrande ord.
Jag hade inte brytt mig för fem öre om min syster/bästa kompis osv hade blivit gravid med hjälp av äggdonation. Kan man inte glädjas åt att ni äntligen har lyckats bli gravida och ska få äran att bli föräldrar då är man inte mycket till bästa vän eller syster.
Gratulerar till den lilla krabaten och jag önskar er all lycka!
Tack för era svar. Rekommendationen från kliniken och psykologen (och även i Sverige tror jag) är att man berättar för barnet hur det blivit till så snart det är gammalt nog att förstå, så att det inte blir en hemlighet eller överraskning man får senare i livet. Att man vuxit upp utan att ha fått veta. Vi gjorde vår äggdonation i Finland och där finns inte heller anonyma donatorer utan barnet har rätt att få information om sitt ursprung när det fyller 18. Vi valde Finland just av det skälet och vi vill att det ska vara något vi undanhåller. Sedan kanske man inte behöver berätta för alla men för mig känns det (just nu) viktigt att de närmaste vet, för att man inte hela tiden ska behöva ljuga och hålla masken när likheter etc kommer på tal. Också för att kunna tala öppet om processen dit, eftersom det varit en ganska svår tid. Vi har hittills inte berättat om våra ivf:er heller, mest för att inte väcka falska förhoppningar, oro för ekonomin och för att det har känts som att det varit tungt nog att bära den egna besvikelsen vid varje misslyckande.
Vi kommer berätta till våra barn först (när de är i en ålder de förstår), för vi tycker de själv ska få bestämma om alla andra ska få veta.
