tobbe01

Äldre 31 May 07:54

150 svar

Konstigt nog så kunde npfbarn uppföra sig förr.

Anonym (Lena) skrev 2015-05-30 19:10:55 följande:

Detta påstås ganska ofta. Att föräldrar till barn med funktionsnedsättningar låter bli att uppfostra sina barn och hänvisar till att barnet har en funktionsnedsättning.

Jag har aldrig stött på detta fenomen.

Föräldrar till diagnosticerade barn brukar tvärtom söka hjälp hos BUP och liknande för att hitta rätt verktyg för barnen och lägger nog oftast ned mer eller åtminstone lika mycket tid på "barnuppfostran" som andra föräldrar.

Sen är det klart att det finns alla typer av föräldrar både hos de vars barn har NPF och de som inte har det.

De föräldrar som har möjlighet att arbeta mindre kan ju själva fostra sina NPF-barn, men annars så är det väl ngt som förskolan och så småningom skolan får ta hand om?

tobbe01

Äldre 31 May 12:09

#83

Finns så många konstiga diagnoser som sätts på barn nu för tiden. Diagnoser som följer dem genom hela livet som en fotboja. Jag känner en familj som har en flicka som är autistisk, och hon är AUTISTISK med stora bokstäver och därför blir jag riktigt trött på när jag hör om barn som på det stora hela fungerar bra men har problem i skolan och då får diagnoser ur "autismspektrat"! En förolämpning mot de som har autistiska barn på riktigt. Jag skulle kämpa med näbbar och klor om det var mitt barn som hade problem för att mitt barn INTE skulle få en diagnosstämpel eftersom den där hjälpen man tror att man ska få den finns inte.

tobbe01

Äldre 31 May 13:19

#89

Anonym (AS) skrev 2015-05-31 12:52:30 följande:

Att du anser det fungera bra "på det stora hela" säger absolut ingenting om barnets känsloliv. Att anta att en sådan diagnos ställs pga lite bekymmer i skolan är en förolämpning. En person med en diagnos ur autismspektrat behöver, och får, inte alltid hjälp(terapi, samtal osv), utan anpassning från sin omgivning. Den har en annorlunda världsbild, och saknar förmåga att anpassa sig till vissa saker, som att arbeta "valfritt". Med det menar jag inte att det är okej att bete sig illa, det är heller inte ett typiskt beteende för någon med en sådan diagnos(trots att många verkar tro det).

Har man träffat ett barn med Autism. Alltså inte ngn med en liten snudd ur "spektrat" utan verklig autism så orkar man nästan inte höra talas om alla lightdiagnoser som ställs. Kommer att tänka på en deltagare i "bonde söker fru" som hela programserien vitt och brett, glatt i teve utan problem, med ett bra och levande språk berättade om sin "Asperger". Hade hon inte nämnt den så hade jag ALDRIG ens snuddat vid tanken att det var ngt som inte var som det skulle med henne. Nu var ju hon vuxen men hade antagligen stämplats som barn och så har hon blivit "hon med asperger"!

tobbe01

Äldre 31 May 13:50

#95

Anonym (Hehe) skrev 2015-05-31 13:47:51 följande:

Tillägg : bara för att det inte syns utanpå att en person har en npf diagnos så betyder inte det att personen har en mild form, du vet ju inte hur personen har det inuti och hur den klarar sig under dygnets 24-timmar. Du vet inte heller hur mycket personen får kämpa för att verka "normal" den stunden ni ses.

Är det inte så för många av oss "normala" också? Varje dag är inte enkel och självklar här i livet.

tobbe01

Äldre 31 May 14:08

#98

nozpa skrev 2015-05-31 14:00:53 följande:

Ofta är det väl så att om 1 av 10 barn med ex adhd är stökigt så ser man det tydligare än de andra 9 som är som vem som helst i uppförandet.

Har en vännina som har ett barn med ahdh samt lindrig utvecklingsstörning (tror jag att det är iaf). Hon är ett bra exempel på hur illa det kan se ut. Hon använder sig av fri uppfostran som hon brukar skämta om. Saken är den att det är inget skämt. Hon låter sitt barn göra vad han vill, han styr hela familjen och det är helt galet.
Slår han sina småsyskon så skrattar dom bara lite. Ingen struktur eller rutiner öht. Vilket såklart blir kaos för allt och alla. Det är fruktansvärt synd om honom. Och träffar man honom så kan man absolut tänka som ts skriver. Men de allra flesta är ju inte alls som han är. Han märks, syns och hörs.. Men det är ju föräldrarnas fel, och oavsett om han haft diagnos eller inte så hade han varit ouppfostrad.

Hon tycker väl inte det är ngn idé att försöka fostra honom? Han har ju ADHD. Det får väl läraren i skolan ta hand om.

tobbe01

Äldre 31 May 14:12

#101

Anonym (Lena) skrev 2015-05-31 14:09:31 följande:

Men om man har svårt att klara vardagen utan extra hjälp och stöd - är det inte bra om man få det stödet då? Det kan ju många gånger vara så att om man får ett initialt stöd med att hitta rätt "metodik" så kan man leva ett helt "vanligt" liv sen. Är inte det bra?

Jag har för övrigt själv inte NPF medan min dotter har det. De vardagliga svårigheter som jag kan ha är inte att jämföra med de mindotter har. Och om hon kan få hjälp att hantera sina svårigheter och leva ett så bra och "normalt" liv som möjligt kan jag inte se det som något annat än positivt.

Att hon får hjälp av nån som kan sin sak med att hitta verktyg för att klara sin vardag på ett bra sätt och mår bra av det, hur kan det vara fel? Eller tom förolämpande mot någon annan?

Finns det hjälp att få för alla dessa barn som numera har diagnoser så är det ju toppen. Jag har tyvärr läst spaltmil om folk som klagat över att deras barn INTE fått hjälp och stöd tillräckligt.

tobbe01

Äldre 1 Jun 05:15

#126

vampyria2 skrev 2015-05-31 23:33:44 följande:

Ni missar en viktigt barometer här, diagnoserna ADHD m.m har inte funnits så länge så det är anledningen till att man inte har satt dessa diagnoser tidigare, men absolut så fanns det barn med dessa problem tidigare också fast då sa man bara att de var bråkiga ungar och visste inte att det fanns hjälp att få som skulle göra allas situation i skolan bättre,

Så idag får alla dessa horder av barn med olika störningar inom "autism-spektrat" bra hjälp i skolan? Det finns resurser till det när det inte finns en krona att köpa läroböcker för och klasserna blir allt större?

tobbe01

Äldre 1 Jun 05:30

#127

Jag tror att det är den oerhörda stress som barn idag utsätts för när de placeras på förskola när de är i ettårsåldern är orsaken till den enorma ökningen av t ex ADHD! Utöver det så tar många föräldrar idag inget ansvar för sina barn utan när det inte fungerar så skyller man på förskolan eller skolan. Våra politiker gör likadant och anser att dåliga skolresultat kan avhjälpas genom att lärare får högre lön! Många barn faller mellan stolarna och det gäller både de som är tysta och tillbakadragna och de som aldrig håller tyst och sitter still. Om ett par decennier kommer varannan unge att ha ngn typ av psykiatrisk diagnos och det blir väl BUP det satsas pengar på istf fler vuxna som tar hand om barnen när de är små.

tobbe01

Äldre 1 Jun 06:42

#130

Anonym (Lärare) skrev 2015-06-01 06:30:00 följande:

Jag gick på högstadiet 1985-88 och på min skola - och många andra - fanns specialundervisningsgrupper. Man avskaffade OBS-klasserna på pappret, men behöll dem i praktiken; så även idag (jag jobbar som lärare på högstadiet). När Skolinspektionen kommer döljer man grupperna. Man får ha speciella grupper, men de får inte vara permanenta utan temporära stödinsatser. Man kan trolla ganska mycket med formuleringar i ÅP...

Jag tror att det fria skolvalet, kommunaliseringen i kombo med nya läroplaner i vilka man började betona de teoretiska ämnena och vikten av högskolebehörighet lett till större frustration för de barn - med eller utan diagnoser - som inte har förmåga/intresse för den inriktningen. Alla barn ska inkluderas i det faktiska rummet, dvs alla ska sitta i samma klassrum med samma lärare, som förväntas individanpassa in absurdum. Istället för att avdramatisera det faktum att vi alla är olika och det är OK, måste idag alla klara exakt samma krav på samma tid, i samma rum... Inte schysst mot någon av de inblandade.

Men så har det väl alltid sett ut i skolan? Är det inte ett led i att bli socialiserad vuxen individ att lära sig att bete sig som folk i grupp? Att alltför många förväntas kunna läsa på universitet är tragiskt. Har inte en susning men misstänker att det är många unga som sitter med studielån efter att ha läst meningslösa kurser eller inte klarat att avsluta sin univ.utbildning. Läste (eller hörde) om att det kommer elever till universitet/högskolor idag som inte vet att det ska vara stor bokstav i början av en mening och som inte kan ta till sig löptext.

tobbe01

Äldre 1 Jun 10:25

#136

Anonym (tabbi) skrev 2015-06-01 08:48:03 följande:

Tro kan man göra i kyrkan, bör ha fakta på borden innan man börjar kräka ur sig saker.

Så du menar att här på FL får man inte tro och tycka utan man ska alltid ha källhänvisningar och vetenskapliga studier att luta sig emot? Ge dig! Hur tror du förresten att en studie som påvisade att jag har rätt skulle tas emot? Jubel och fanfarer och rubriker i AB och E?

tobbe01

Äldre 1 Jun 10:36

#137

Notetur Nomen skrev 2015-06-01 08:27:29 följande:

Sluta tro så jävla mycket. Forskare är väldigt överens om att inte fler individer har npf nu än förr. Bara det att man börjat diagnosticera och fått kunskap relativt nyligen.

Att lärarlönerna och lärarstatusen bör höjas har man kommit fram del är en av många viktiga insatser för att höja skolresultaten. Varför? Jo för att man kan se att många andra länder som lägger lika mycket pengar på skolan, har lika stora barngrupper etc ändå presterar bättre än Sverige. Där den enda veriabeln som stått ut i Sverige är de låga lönerna.

Som sagt, sluta tro saker. Ta reda på hur det ligger till istället.

HUR kan forskare vara "väldigt överens" om hur det stod till med barn förr i tiden? Gjordes det omfattande studier på skolbarn under 1900-talet betr förekomsten av ADHD?Forskare som sysslar med människor och psyket är sällan tvärsäkra för psykiatri är en väldigt luddig vetenskap och det är mkt tyckande och subjektiva bedömningar

Konstigt nog så kunde npfbarn uppföra sig förr.

INNEHÅLL