Konstigt nog så kunde npfbarn uppföra sig förr.

Snälla lilla ts, skaffa dig kunskap för du sprider bara fördomar omkring dig. Jag är vuxen med add och jag gick i skolan på 70-talet. Jag bråkade inte utan satt tyst och dagdrömde, för så kan add yttra sig. Några av mina klasskamrater var bullriga, bråkiga och ostyriga och jag tänker ibland: undrar om de hade npf fast kunskapen då var sämre än idag så att man inte kunde upptäcka det. Min uppfostran är det inget fel på. Har fått lära mig att vara artig, ordentlig och visa hänsyn mm och har aldrig haft problem med det. Min add visar sig på andra sätt. Så ta du och läs på, sedan kan vi snacka om jag har lust.

Precis!

Ni missar en viktigt barometer här, diagnoserna ADHD m.m har inte funnits så länge så det är anledningen till att man inte har satt dessa diagnoser tidigare, men absolut så fanns det barn med dessa problem tidigare också fast då sa man bara att de var bråkiga ungar och visste inte att det fanns hjälp att få som skulle göra allas situation i skolan bättre,

Det känns mest som TS kastar ur sig saker hon inte har koll på öht.

I många skolor så fanns det sk. OBS-klasser även om de inte kallades just för det. Det var mindre klasser med fokus på de som hade det svårare i skolan.
Många av dagens diagnoser fanns inte då men symtomen fanns.

Barnen kallades istället för stökiga och bråkiga barn och blev utslängda ur klassrummen lite då och då. Ingen visste ju hur man skulle göra.

Precis som med dyslexi. De som hade det svårt med läsningen blev mer eller mindre kallade för svårlärda och lite tröga ungar.

Även då var föräldrar slappa och skyllde på det ena eller det andra istället för att ta tag i problemen. Man skyllde på skoltrötthet, rastlöshet dåliga lärare osv.

Skillnaden idag är den att de har hittat orsakerna och satt namn på dem samt att reglerna för hur lärarna får ta tag i problemen i skolan har blivit hårdare/slappare (beror på från vilken sida man ser det)

Visst det är mycket föräldrarnas fel också och det beror en del på att idag har inte alla föräldrar lika mycket tid med sina barn då de flesta måste jobba heltid. det blir många och långa dagar för både barn och vuxna och alla är trötta.
När jag var liten på 80-talet var många mammor hemma eller jobbade deltid och hade mer tid/ork med barnen.

Så idag får alla dessa horder av barn med olika störningar inom "autism-spektrat" bra hjälp i skolan? Det finns resurser till det när det inte finns en krona att köpa läroböcker för och klasserna blir allt större?

Jag tror att det är den oerhörda stress som barn idag utsätts för när de placeras på förskola när de är i ettårsåldern är orsaken till den enorma ökningen av t ex ADHD! Utöver det så tar många föräldrar idag inget ansvar för sina barn utan när det inte fungerar så skyller man på förskolan eller skolan. Våra politiker gör likadant och anser att dåliga skolresultat kan avhjälpas genom att lärare får högre lön! Många barn faller mellan stolarna och det gäller både de som är tysta och tillbakadragna och de som aldrig håller tyst och sitter still. Om ett par decennier kommer varannan unge att ha ngn typ av psykiatrisk diagnos och det blir väl BUP det satsas pengar på istf fler vuxna som tar hand om barnen när de är små.

Jag gick på högstadiet 1985-88 och på min skola - och många andra - fanns specialundervisningsgrupper. Man avskaffade OBS-klasserna på pappret, men behöll dem i praktiken; så även idag (jag jobbar som lärare på högstadiet). När Skolinspektionen kommer döljer man grupperna. Man får ha speciella grupper, men de får inte vara permanenta utan temporära stödinsatser. Man kan trolla ganska mycket med formuleringar i ÅP... 

Jag tror att det fria skolvalet, kommunaliseringen i kombo med nya läroplaner i vilka man började betona de teoretiska ämnena och vikten av högskolebehörighet lett till större frustration för de barn - med eller utan diagnoser - som inte har förmåga/intresse för den inriktningen. Alla barn ska inkluderas i det faktiska rummet, dvs alla ska sitta i samma klassrum med samma lärare, som förväntas individanpassa in absurdum. Istället för att avdramatisera det faktum att vi alla är olika och det är OK, måste idag alla klara exakt samma krav på samma tid, i samma rum... Inte schysst mot någon av de inblandade. 

Jag håller inte med ts på någon punkt.
Men visst är det så att många vuxna idag har abdikerat sin föräldraroll och varken ser eller guidar barnen.
Det är inte barnens fel.
Men vi är så jäkla upptagna med så mycket annat idag att vi glömmer bort det viktigaste vi har ibland.
Jag blir lika ledsen varje gång jag ser en förälder med näsan djupt nere i en mobil/ipad och ett barn som förtvivlat söker sin förälders uppmärksamhet.

Men så har det väl alltid sett ut i skolan? Är det inte ett led i att bli socialiserad vuxen individ att lära sig att bete sig som folk i grupp? Att alltför många förväntas kunna läsa på universitet är tragiskt. Har inte en susning men misstänker att det är många unga som sitter med studielån efter att ha läst meningslösa kurser eller inte klarat att avsluta sin univ.utbildning. Läste (eller hörde) om att det kommer elever till universitet/högskolor idag som inte vet att det ska vara stor bokstav i början av en mening och som inte kan ta till sig löptext.