Avsaknad av spermier

Min man hade som sagt 0 (noll) spermier i sädesvätskan och läkaren sa att ifall det bara hade varit en tillfällighet så hade de åtminstone hittat ett mindre antal spermier, men i det här fallet fanns alltså inte en enda och då är chansen att det bara var en tillfällighet inte så stor. Men han ska dock lämna ett nytt spermaprov nästa vecka. Och så togs blod- och urinprov för att utreda vad det beror på!

Min man är beredd på att överväga det och är mer positiv till det än jag. För mig är det inte ett alternativ.

Just nu känns det så långt bort att jag inte ens kan överväga det. Vi har precis fått detta besked och är chockade, ska i första hand koncentrera oss på ifall vi kan få hjälp (t ex hormonbehandling för att sätta igång spermieproduktionen) eller biopsi (stavning?). Men om vi inte kan få ett biologiskt barn tillsammans så känner jag just nu att då får jag nog acceptera det och leva utan barn.

Det känns inte aktuellt just nu att ta sådana beslut eftersom det är i ett tidigt skede i vår utredning. Förhoppningsvis kan vi få hjälp.

Vi har varken övervägt eller funderat på det ena eller andra, vi har precis fått ett chockartat besked och försöker bearbeta det. Då är det inte så enkelt att tänka flera steg framåt. Men vi vill ha ett helbiologiskt barn i första hand. Punkt. Om vi inte kan få det så kan vi fundera på alternativ. Men för min del finns inga andra alternativ på kartan just nu.

Jag vill med denna tråd mest höra om det finns andra par i samma sits och hur det gått för dem.

Jag kan inte låta bli att få en känsla av att din man måste ha vetat om detta hela tiden. Eller åtminstone haft sina misstankar?

Mm, snacka om att han/hon sparkar på en människa som redan ligger ned...