Inlägg från: Aldrigensamalltidensam |Visa alla inlägg
  • Aldrigensamalltidensam

    Avsaknad av spermier

    Hej på er, nu har jag läst igenom hela tråden och jag hoppades enda tills igår att jag inte skulle ha någon anledning att skriva här. Tyvärr har jag det ändå.

    Igår gjorde vi nämligen pesa/tesa på min man och fick senare veta att de inte hittade några spermier. Precis som många andra i den här tråden hade han en aning högt fsh-värde och lite mindre testiklar, annars var det inget annat tydde på detta. Trots att det till viss del var väntat så känner vi både en sån enorm besvikelse. Varför drabbades just vi? Varför kunde vi åtminstone inte haft lite tur och hittat något? Vi är helt inställda på donation nu och ska försöka flytta till Örebro från Sahlgrenska. Men även fast vi känner att det är den vägen vi vill gå och att det förmodligen kommer bli bra så är det en enorm sorg. Känns så ohyggligt orättvist och jag önskar bara att allt är en stor mardröm.

  • Aldrigensamalltidensam
    askyfullofstars skrev 2018-09-05 15:24:43 följande:

    Beklagar beskedet. Välkommen in i gruppen. Konstigt nog accepterar man sin mardröm till slut... Står ni i kö i Sverige?


    Ontopic skrev 2018-09-06 06:57:07 följande:

    Usch jag vet hur du känner.. Jag beklagar att ni hamnat i samma jävla mardrömssits. Hade inte önskat min värsta fiende det här. Alla tankar man får och hur orättvist livet känns. Hur känns donations alternativet?


    Tack! Ja livet känns inte rättvist alltså, vi har flera kompisar som har lyckats på första försöket liksom, på vanligt sätt. Men livet behöver ju inte vara perfekt för det. Ja vi står i kö i Sverige, blev satta i kön på första mötet på Sahlgrenska för att läkaren tyckte det kunde vara smart eftersom kön var så lång, schysst tyckte vi. Men kön är ju fortfarande för lång.. Vi tänker att vi ska kolla med Örebro hur lång kön är där först. Om den är för lång kanske vi kollar privat. Har jag förstått det rätt att de privata klinikernas spermabank är från Danmark? Eller kan det vara olika?

    Donation känns bättre än adoption eftersom vi båda vill ha barnet så litet som möjligt och att inte få barn alls är inte ett alternativ för oss. Även fast det känns tungt så är generna inte allt ju. Man formas ju av sin förälder och min man kommer älska barnet mer än nån annan. Hur tänker och känner ni med donationen? Hur har tankarna gått?
  • Aldrigensamalltidensam
    askyfullofstars skrev 2018-09-06 09:05:47 följande:
    Kön på SU är 3-4 år sist jag kollade (för 1 år sedan). Vi skippade det och drog till Danmark. Gjorde första inseminationsförsöket för snart två veckor sedan. Testdag på lördag. Och ja, de använder samma bank. Skillnaden i Danmark är dock att du inte behöver det förnedrande lämplighetssamtalet och har möjlighet att påverka val av donator. Samt att det är öppet året om och det är bara att köra när du vill :)

    Ja till oss sa de 3 år i maj, men de sa 3 år även nu 4 månader senare :)) 
    Okej, så ni valde Danmark för att slippa samtalet och för att få påverka valet av donator eller? Är det några fler fördelar att gå den vägen? Kötid, kostnad osv? Vår läkare på Sahlgrenska sa att man kunde få bidrag att göra utomlands om man följde Sveriges regler ang donation. Öppen donation osv (säkert samtalet med?). Men det är inget ni har använt eller? 

    Kul att ni äntligen är igång med inseminationen! Håller tummarna att det går vägen för er! 

  • Aldrigensamalltidensam

    En annan grej som jag och min man har funderat mycket på är vad allt det här kan bero på? Jag menar, är det inte sjukt att så många har samma symtom men att det inte finns någon förklaring? Jag läste en artikel om att spermiekvaliten har gått ner i västvärlden med över 50% sen 70-talet!! Det enda teori min man har är att det kanske har med tandlagningar att göra som förr innehöll massa gifter. Både hans mamma och han själv har haft det. Men som sagt, bara teorier och finns inga belägg bakom det. Tycker det är konstigt att det står så lite kring detta? 

  • Aldrigensamalltidensam
    Ontopic skrev 2018-09-06 13:24:19 följande:
    Orättvisan är bland det svåraste att hantera tycker jag. När man kämpat i flera år själv och så bestämmer sig kompisar för att börja försöka och sen lyckas de på första försöket.. Klart det svider! Så försöker man samtidigt vara glad för deras skull, såklart. Tycker det låter galet att kön är så lång!

    När allt hade sjunkit in efter besked för oss så tyckte vi att donation är det alternativet vi vill försöka med först, men det känns fortfarande som en stor sorg att vi inte kommer kunna få biologiska barn.. Samt att allt sker på det sättet det gör nu med hormonstimulans och sjukhus. Det var inte så här man hade tänkt sig den här resan mot att få barn.. Men vad gör man inte, eller hur?
    Ja verkligen! Plus att jag på senast har märkt hur folk liksom sneglar mot min mage bara för att vi är i rätt målgrupp för barn, så att säga.. Fick även frågan av en tjej jag knappt känner när jag hade en stor skjorta?! Nu försöker jag ha tighta kläder bara för att folk inte ska hålla på och undra, tar ju himla mycket på krafterna... 

    Ja kön är sjuk, men hade efter att ha läst här förhoppningar om att Örebro hade typ ett halvårskö. Men nu när min man pratade med dom verkar de handla om flera år?! För att de prioriterar folk som är från deras region först... Förståeligt men otroligt frustrerande. De fick väl ändra när det blev känt att det var kort kö gissar jag. 

    Känner samma som dig med donationen. Hur länge sen var det ni fick veta att det inte fanns spermier? Vart gör ni inseminationen? Hur många försök har ni gjort? 
  • Aldrigensamalltidensam
    MariaC skrev 2018-09-06 13:43:00 följande:
    Beklagar att din man inte heller har några spermier.

    Vi tillhör också Sahlgrenska men pga väntetiden utnyttjade vi fria vårdvalet och valde Örebro. Då var det ca 6 mån väntetid men tror det blev lite längre för oss. Det var förra året. Sen har allt funkat hur smidigt som helst. Vi gjorde IVF direkt så ultraljud och sånt gjorde vi på hemmaplan. Kuratorsssmtal, läkarsamtal å all planering gjordes vid ett tillfälle så vi slapp åka flera gånger.

    Ang att det står så lite om just mannen är för att detta med infertilitet tidigare har setts som ett "kvinnoproblem" eller vad man ska säga. Fanns förr ingen tanke på att mannen kunde ha bekymmer. Därför har det inte forskats så mkt på just mannens område, fokus har legat på att kvinnan är orsaken. Så har jag förstått det. Säger ju en hel del när Mikro-Tese till för ett par år sen bara utfördes av enda läkare i hela landet, Göran på Carlanderska. Han har valt att inrikta sig på mannens infertilitet. Men inte orsaken till det utan hur man man kan öka chanserna till graviditet. Får hoppas att det i framtiden kan komma förklaringar till detta. Även om det inte hjälper oss.

    Jag har varit med i den här tråden sen start och du får gärna skicka privat meddelande till mig om du/ni har funderingar eller frågor angående detta ni går igenom nu.

    Lycka till!!

    Tack så mycket och tack för ditt svar!


    Som jag skrev här ovan så fick vi precis veta att det är flera års kö även i Örebro nu. De prioriterar sin region främst och sen utomstående. Men vi ska skicka iväg allt till dem och se hur allt ser ut först innan vi ger oss där. Men skönt att höra att de var smidigt där! Vi har närmare till Örebro än Sahlgrenska egentligen, så hade varit smidigt om det går. Men jag tror inte vi orkar att vänta flera år, så vi får se hur vi gör när vi vet lite mer. Vi fick som sagt veta detta i tisdags, så allt är väldigt färskt för oss. 


    Ja så är det nog. Är ju rätt ironiskt egentligen, med tanke på att mäns hälsa ofta prioriteras i allt annat. Men det är väl för att barn har setts som en "kvinnofråga", därav kvinnornas problem om det ej funkar. Jag hoppas det blir ändring på det så att det inte fortsätter i den här takten och att senare generationer inte kan få barn heller.


    Ja jag känner igen ditt namn från tråden och har följt din resa och beklagar sorgen verkligen. Har ni valt att försöka igen eller har ni tagit en paus från allt?  

  • Aldrigensamalltidensam

    Hej på er! Jag skrev här i tråden i höstas efter att vi hade gjort pesa/tesa och det visade sig att det inte fanns några spermier. Har dock följt tråden ändå, kul att höra att några av er har fått barn eller ska få barn!

    För oss har det gått upp och ner sen vi fick det slutgiltiga beskedet. Många av våra vänner är inne på barn nummer två och då gör det på något sätt extra ont att vi inte ens kan få ett barn? Varför finns det inte ens en liten spermie? Känns så orättvist. Men jag förstår ju någonstans att det blir bra med ett barn som biologiskt sätt inte är min mans ändå, såklart, men är svårt att skaka av sig orättvis-känslorna.

    Vi har lite smått börjat fundera på om det ändå kan vara värt att lägga de där pengarna på att testa micro-tese. Är ju stora pengar om det inte fungerar, men värt om det gör det. Det som känns tufft är att man inte vet alls om det funkar? Finns ju ingen statistik eller något som säger det ena eller andra, vilket stör mig så. Hur många här inne har lyckats/inte lyckats med micro-tese? Ni som lyckades hitta något, kunde de säga varför de inte hade hittats tidigare?

    Vill avsluta med att säga att den här tråden är guld. Så fin och ärlig. Många ställen med ofrivilligt barnlösa är bara så deppig att läsa, här känner man mest en samhörighet!

Svar på tråden Avsaknad av spermier