Avsaknad av spermier

Hej,

Jag har följt den här tråden ganska länge nu men inte satt några avtryck förrän nu. För snart en månad sedan, efter genomförd Micro-TESE, fick vi det tråkiga beskedet att det inte finns något. Vi har nog landat och accepterat det hela till viss del, men såklart är det och har varit väldigt tufft.

För mig har allt det här resulterat i många frågor och funderingar och kanske kan jag hitta svaret här hos er. Vi kommer välja att gå vidare med spermiedonation och jag har förstått att vissa av er har valt detta också (och lyckats, det gör mig så lycklig, stort grattis till er). Jag har fortfarande inte så stor koll på hur lång kö tiden är här i Sverige (RMC i Malmö där vi har fått hjälp) men har lite förstått att köerna är långa - någon som kanske vet? I vilket fall så har vi kollat på att vända oss till Danmark men dock verkar det ju finnas en mängd olika alternativ. Har någon valt att vända sig till Danmark, vilken klinik och har den isf varit bra? Hur går man tillväga när det gäller insemination (jag har fortfarande inte spolat äggledarna så det är väl något som måste göras först) men görs hormonbehandlingar etc även vid insemination? Har någon använt sig av cryos och hur fungerar det?

Många frågor här, känner mig lite vilsen i allt. Är dock väldigt tacksam att jag har hittat hit - den här tråden har hjälpt mig mycket.

Aldrigensamalltidensam skrev 2019-07-15 19:38:59 följande:

Hej på er! Jag skrev här i tråden i höstas efter att vi hade gjort pesa/tesa och det visade sig att det inte fanns några spermier. Har dock följt tråden ändå, kul att höra att några av er har fått barn eller ska få barn!

För oss har det gått upp och ner sen vi fick det slutgiltiga beskedet. Många av våra vänner är inne på barn nummer två och då gör det på något sätt extra ont att vi inte ens kan få ett barn? Varför finns det inte ens en liten spermie? Känns så orättvist. Men jag förstår ju någonstans att det blir bra med ett barn som biologiskt sätt inte är min mans ändå, såklart, men är svårt att skaka av sig orättvis-känslorna.

Vi har lite smått börjat fundera på om det ändå kan vara värt att lägga de där pengarna på att testa micro-tese. Är ju stora pengar om det inte fungerar, men värt om det gör det. Det som känns tufft är att man inte vet alls om det funkar? Finns ju ingen statistik eller något som säger det ena eller andra, vilket stör mig så. Hur många här inne har lyckats/inte lyckats med micro-tese? Ni som lyckades hitta något, kunde de säga varför de inte hade hittats tidigare?

Vill avsluta med att säga att den här tråden är guld. Så fin och ärlig. Många ställen med ofrivilligt barnlösa är bara så deppig att läsa, här känner man mest en samhörighet!

Vi hade turen som fick vara med i en forskning och blev erbjuden micro-tese, den gjordes på ett sjukhus i Danmark tillsammans med en dansk läkare, en amerikans professor och en svensk professor. Tyvärr utan lycka, de hittade inget. Vi hoppas såklart att man med hjälp av forskningen kan finna orsaker till azoospermi, idag vet man inte så mycket om det och kan inte härleda de blodvärden man tar idag till om en micro-tese kommer lyckas eller inte. Innan vi tackade ja till forskningen så fick vi fylla i papper och då får man reda på att det är 30-50% chans. Med de siffrorna i bakhuvudet så började vi redan då prata om donation. Såklart att man hoppas men chansen att hitta var ju så liten så det kändes bra att börja bearbeta andra alternativ.

Nu är vi på god väg att påbörja våran resa med donation och insemination i Danmark. Jag fick dock aldrig göra äggledarspolningen i min utredning vilket har varit svårt att få till privat nu under semestertider men under nästa cykel är det dags!

Avsaknad av spermier

INNEHÅLL