• Äldre 27 May 11:36
    539012 visningar
    2466 svar
    2466
    539012

    Avsaknad av spermier

    Jag förstår hur jobbigt det måste vara med alla utredningar, läkartider och undersökningar. Starka ni är som tar er igenom det! Jag har hjälpt några innan, mer direkt liksom. Det fungerar för många, men inte för alla. Men när det enbart är manlig faktor för graviditetsproblemen tycker jag det ju är bra när man kan hjälpa direkt, utan krångel

  • Äldre 30 May 16:28

    Lite spridda tankar, att de flesta i tråden kämpar för att bli gravida med sin mans simmare. Det är ju underbart när det är möjligt, även om det har sina prövningar som jag förstått av era starka inlägg. Men för vissa går det inte. Då kanske det är bra att veta det finns hjälp att få, om man så önskar. Bebislycka är den högsta lyckan

  • Äldre 6 Jul 16:01
    mooonwalker skrev 2018-07-06 14:47:13 följande:

    Nej, det var vårt andra försök. Första gången fick vi ett till frysen och den här gången inget. Jag antar att min mans spermier är av väldigt låg kvalité...Imorse kände jag bara för att ge upp, ärligt talat kände jag bara för att ge upp allt, kände inte att något var värt att leva för.


    Sorgligt att du kände dig så ledsen! Jag önskar att alla som längtar efter barn får känna det där lyckoruset som det innebär att bli förälder, att se in i en bebis ögon och se sig själv speglas tillbaka. När manlig faktor är hindret så finns det sätt att få hjälp på, om man vill ta den möjligheten
  • Äldre 20 Oct 00:43

    Jag kan tänka mig vilken lättnad det skulle vara för många att bara ta hjälp av någon för att bli gravid, när det annars bara är den manliga faktorn som krånglar. Jag har hjälpt några tidigare. Jag tänker inte på någon specifik i tråden utan försöker bara sätta mig in i hur den situationen skulle vara

  • Äldre 5 Jan 16:24

    Intressant diskussion här i tråden. Jag är nämligen själv adopterad - inom Sverige, vilket ju är rätt ovanligt och var ännu ovanligare då i slutet av 70-talet. Min pappa har aldrig haft problem att känna sig som pappa till mig. Jag vet att både mamma och pappa helst hade önskat sig egna biologiska barn, men ödet ville annorlunda eftersom min mamma drabbades av utomkvedeshavandeskap som gjorde henne steril.

    Barn är sån otroligt stor del av livet. Att följa en liten människa genom livet och föra vidare sina minnen, sina värderingar och skapa egna minnen tillsammans som barnet har med sig. Och de sakerna har ju inget med gener att göra.

    Jag tror min bakgrund har spelat roll i att jag valt att ibland donera till de som önskar bilda familj. För jag vet från egen erfarenhet hur bra livet kan bli för barn även om de inte delar båda föräldrarnas genetiska arv

  • Äldre 15 Jan 17:51
    k85 skrev 2019-01-15 17:17:52 följande:

    Just nu är det enda jag tänker på att vi på något sätt måste få tag på någon spermie hos min sambo. Jag vill ju att det ska vara hans dna. Samtidigt är jag rädd för att hopp kan göra en så himla besviken, därför dyker ju tankarna på donation upp. Hur landar man i att det blir alternativet?


    Jag är man, så jag kan nog inte bidra med intressanta erfarenheter från en liknande situation. Däremot, om du tänker på donation som alternativ och vill förbereda dig inför att ni kanske är tvugna att göra på det sättet, kan det vara värt att redan på det här stadiet knyta kontakt med en donator (mig, t.ex.) Skulle det sedan visa sig att det blir det alternativet som gäller så har ni redan en etablerad kontakt som är beredd på att hjälpa er
  • Thu 22 Aug 2019 10:58
    mooonwalker skrev 2019-08-20 12:18:47 följande:

    Vi skulle ha gjort vår tredje insemination nu efter sommar, men kliniken hade missat att beställa spermier, så det blev inget. Ursäkten vi fick var att läkaren var helt säker på att jag skulle bli gravid snabbt, så de beställde bara för två försök. Det gör mig väldigt ledsen, dels för att de har gjort fel och vi nu måste vänta ytterligare en månad men också för att om de nu trodde att vi hade så bra chanser, varför lät de oss betala ett paketpris för fyra gånger? De ville alltså bara få ut så mycket pengar från oss som möjligt... Jag förstår att de vill tjäna pengar, men att tjäna pengar på folks olycka är bara sorgligt.


    Så jäkla trist :/ Hur kan de försöka snåla på det sättet när ni redan betalt för fler försök. Påminner mig om en tandläkare jag gick till en gång som bara använde halv dos bedövningsmedel... "ja, det var väl därför det gjorde ont" sa jag och kom aldrig tillbaka.

    Jag tycker rent allmänt det är trist att folk måste betala för insemination, men för en del finns det kanske inget val. Nu när de gör en ombeställning, vet ni om ni får samma donator som förut?
  • Wed 13 May 2020 07:42

    Roligt att den här långkörar-tråden börjar vakna till liv igen Jag var så van vid att se den på förstasidan av Svårt att få barn-kategorin. Som donator har jag sällan något att tillföra diskussionen, men jag tycker det är intressant att ta del av andras perspektiv och livberättelser runt det här ämnet.

  • Wed 1 Jul 2020 19:38
    unicorntilda skrev 2020-07-01 08:46:02 följande:

    Under våren 2020 fick vi det hemska beskedet att det fanns 0 spermier i spermaprovet. Blev så otroligt chockad, speciellt då det redan fanns en förklaring, ett ?fel? på mig som kunde förklara svårigheten att bli gravid.

    Vi ska nu i första hand gå vidare med genanalys för att se eventuella fel på Y-kromosomen. Väntar även svar på PAD efter TESA. Därefter tänker vi prova med Micro-TESE. Jag har dock inget hopp alls att det kommer fungera, har inte läst om någon det har gått bra för.

    Vi har börjat närma oss tankarna på spermiedonation, och jag är så glad att läsa i tråden om de det har fungerat för.


    Jag tycker det är starkt att ni redan nu börjat överväga spermiedonation. Det kan vara en ventil om det skulle bli fler motgångar i utredningen, att veta ni kan bli föräldrar iallafall om än på ett annorlunda sätt än ni först tänkt.

    Jag blev förvånad att de tänkt göra en kromosomanalys på mannen. För om han skulle ha kromosomfel finns det ju inget botemedel ändå? Jag har hört om andra som genomgått en sådan analys, men då har de haft spermier i provet. Det hade varit rent allmänt intressant att veta vad som motiverade testet. Jag tänket det måste funnits en bra anledning
  • Sun 22 Nov 2020 15:42
    eimreps skrev 2020-11-22 12:58:06 följande:

    Men till dig som är kille eller eran sambo, vet ni något om hur mycket de får ut i sin utlösning? Är det normal mängd men ändå noll spermier? Jag har upptäckt att om det går ca 2 dagar från senaste utlösningen så kommer det inte ut mycket (det var även då jag lämnade provet) medan om jag väntar i ca 3-4 dagar kommer det ut mer men oklart om det innehåller någon spermie då. Jag har i alla fall planerat att ha utlösning 4 dagar innan provet ska lämnas.


    Det är lätt att tro det finns ett samband mellan volym och antal. Men sperma produceras av körtlar inuti kroppen, framförallt prostatan, medan spermier produceras i testiklarna. De kombineras i samma ögonblick man får utlösning. Det går alltså inte att dra några likhetstecken mellan hur mycket sperma som kommer ut och hur mycket spermier den innehåller, eftersom komponenterna produceras av olika organ.

    Kroppen ger ifrån sig fler spermier ju längre tid gått sedan dem senaste utlösningen, men efter två dygn börjar en del av dem sluta fungera. Så det är inte bra att vänta längre än det, för då blir det bara trötta spermier som är ivägen för de pigga. Två dygn ger en optimal balans.
    eimreps skrev 2020-11-22 12:58:06 följande:

    Ni som har fått diagnosen Klinefelter syndrom, vad har ni för symtom eller tecken från syndromet? Själv har jag inga tecken som skulle göra att jag misstänker det (är hårig som fan, har och kan bygga muskler, tycker jag har normala testiklar.


    Förmodligen har du inte syndromet. Ett ytterligare tecken är breda höfter, så det är nog lätt att avfärda det som en risk. En kromosomanalys lär ge ett definitivt svar. De gjorde en sådan analys på mig när jag donerade sperma för några år sedan.
  • Mon 19 Apr 2021 18:45
    Kallamakka skrev 2021-04-19 15:47:09 följande:

    IVF kliniken ska ge sitt utlåtande på torsdag om vad de anser är rätt väg. Men det lutar alltså åt donerade spermier för vår del.

    Vet att vi hade den här diskussionen under den tiden vi inte visste om vi skulle hitta spermierna eller ej, men nu ska vi alltså diskutera detta igen. Har ni tips och råd? Vill inte pusha eller så, men samtidigt vill jag ha barn med honom.


    Jag har en del erfarenhet av liknande situationer, sett ur flera perspektiv. Dels mitt engagemang att hjälpa andra förstås. Men också att vid ett halvårs ålder blev jag fosterhemsplacerad hos ett par, som adopterade mig när jag var tio år.

    De är den enda familj jag haft och ser min pappa som pappa med samma självklarhet som jag tror barn i andra familjer gör. Min biologiska far hade avlidit innan jag tog reda på vem han var, så jag kommer alltid ha bara en pappa.

    Jag tänker på det ibland, det där att jag inte är biologiskt släkt med min pappa, men det händer rätt sällan. Det är nog på samma sätt från pappas perspektiv, att han tänkte mycket på det i början men tänkte på det alltmer sällan allt efter som åren gick. På samma sätt som han är min enda pappa så är jag hans enda son och jag tror inte han hade viljat gå miste om att vara pappa fast han inte kan få egna barn
  • Wed 1 Jun 2022 23:07
    Kallamakka skrev 2022-06-01 15:30:35 följande:
    Vår bebis har inte kommit än, men vi har tänkt ta upp det så fort som möjligt. I relation till mognad och förståelse(men när är ju så individuellt). Kanske i samband med att barnet börjar prata om relationer eller hur barn blir till, att då berätta att "vet du hur du blev till? Mamma och pappa ville ha ett barn men vi kunde inte, så vi fick hjälp av en annan man. När han hjälpte oss så blev du till och han är din biologiska pappa, men så har du ju pappa här hemma också." Något i den stilen. Vet inte exakt eftersom jag inte haft samtalet ännu kan tänka mig att barnet frågar om det då har två pappor, och att få förklara att "du har en pappa som skapade dig tillsammans med mamma, och en pappa som funnits här hela livet och lärt dig en massa saker." .. något i den stilen? Kanske?  
    Jag kan tänka mig att det är något ni får berätta om många gånger i olika grad av komplexitet under ert barns uppväxt. De flesta barns första fråga är nog bara rent allmänt hur barn blir till, om jag går efter hur mina barn frågade. Men när är en lämplig ålder att först berätta att barnet har en annan biologisk fader, tro? Det är nog individuellt precis som du säger :)
Svar på tråden Avsaknad av spermier