Avsaknad av spermier

Tusen tack! <3

Nu har jag fått reda på att jag fick ut 15 stycken ägg varav 12 stycken var mogna och fick genomgå ICSI med min mans frysta spermier. 3 stycken embryon har utvecklats helt normalt + en som fortfarande delar sig, men inte helt normalt. Jag fick tillbaka 2 stycken idag. Vi kommer att få ett brev hem som säger om något av de andra klarade sig till frysen, men jag håller tummarna för att åtminstone det ena klarar sig till frysen! =)

Fy, nu känns allt extra tungt. Har precis fått reda på att två av mina bästa kompisar är gravida. De är så klart jätteglada och tycker att det ska bli så roligt att vara mammalediga ihop. En satt och beklagade sig över att hon får göra RUL så sent... Det är bara en av de som vet om vad jag och min man går igenom och hon pratade inte så mycket, men gud vilken jobbig kväll det var igår, försöka sitta och vara glad, när jag egentligen bara vill lägga mig i sängen och gråta...

Jag och min man har sagt att vi verkligen ska försöka vara positiva den här gången, men det känns vårt. Jag har ju aldrig varit gravid tidigare, så jag vet inte hur min kropp känns om det skulle fungera. Men den här gången spelar min kropp mig inget spratt iaf. Jag vet inte hur många gånger jag varit "skengravid" och det känns som brösten ömmar, men den här gången känner jag ingenting...

Jag har ju berättat för några och jag tycker oftast att det är jobbigare att umgås med dem än med personer jag inte har berättat det för. De vill alltid fråga hur det går, säkert för att vara snälla, men det känns mest som om folk är nyfikna. Och jag tycker att det är mer smärtsamt att prata om det...

Jag har testdag 19 februari. 

Hur mår du? Vilken vecka är du i nu? Kände du någon skillnad mellan den gången du inte blev gravid och de andra två gångerna?

Nej, jag borde säkert varit tydligare med att säga att jag själv väljer när och om jag vill prata med det. Men jag har sagt flera gånger att "det där är inget jag vill prata om" och folk kan ändå fråga. Eller ofta frågar "hur må du?", men verkligen betonar det, förstår du vad jag menar? 

Testdagen är ruvardag 15. Min mens var lite sen förra månaden, så min mens-app tror att mensen kommer 20 februari, men om min cykel återgår till det normala borde mensen komma 16-17 februari. Så jobbigt att vänta, jag vill ju bara veta om det har fungerat eller inte! 

Har du eller ska du göra KUB?

Jag har testdag den 19 februari, men det känns verkligen inte som om det har fungerat.

Jag vet inte hur vi göra. Just nu är bara allt så jobbigt att jag vet inte ens om livet är värt att leva, inte när jag mår så här dåligt iaf...

Alltså jag vet inte ens hur jag ska kunna skriva det här... Jag trodde inte att man kunde ha mer otur eller bli sämre behandlade av vården än vad vi redan har. Idag pratade min man med sjukhuset igen (han har redan försökt prata med dem flera gånger och då dels inte blivit uppringd trots att de har lovat det och dels fått fel telefonnummer av en).

Vi har inga spermier kvar i frysen trots att det sparades flera strån vid microtesen. Tydligen användes alla till vårt sista försök, även om vi fått information om att tre strån skulle finnas kvar. Alltså när man tror att man inte kan gråta mer, men tårarna bara fortsätter rinna....

Hur går det för alla gravida i tråden? Vilken vecka är ni i? :)

Åh va skönt att ni är förbi de kritiska veckorna. Snart dags för RUL också! Hur har graviditeten varit hittills?

Vill bara kolla av med de som försöker att det är ok att diskutera graviditet här? <3 Vill såklart inte det ska bli som när man försökte och loggade in på sociala medier och möttes av alla gravidbesked... Här har iaf jag aldrig blivit ledsen när någon lyckats. Men säg gärna till <3