Avsaknad av spermier

Hej!

Har tänkt på dig och hur det går dessa dagar, det låter lovande för dig, vad härligt!!

Hoppas mensen fortsätter hålla sig borta och att du får ett plus, vi behöver det i den här tråden :) :)

För min del är det nog inget positivt, tyvärr.

Hade ont i brösten och mensvärk så länge ägglossnings sprutan var verksam, det kändes toppen! (man fick ju lite känsla för hur det känns att vara gravid) Men sen försvann allt..

Började få färgade flytningar dag 9 och har haft mens i några dagar(dag 10-12), igår kom mensvärken och negativt test på dag 12.

Nu blöder jag inte längre och har testdag på söndag.

Lutinus verkade inte fördröja mensen för mig, har kort cykel och mensen blev inte särskilt försenad ändå, kanske en aning mindre i mängd.

Är inställd på nya tag redan, ringde och kollade upp hur de fyra embryona mådde, tre klarade sig till frysen. Kanske kan någon av dem blir en bebis. Det känns i alla fall positivt! :)

Nu försöker jag tänka om, jag kan inte påverka det här, försöka glädjas åt att semestra utomlands och ha det gott och dricka gott. Hoppas på ny laddade batterier och mera medvind framöver och även detta år tänka "Det Här kanske är sista sommaren, bara vi två!"

Vi har också fått det hemska beskedet???? Känner mig aå uppgiven och jävligt bitter om jag ska vara ärlig.. ?varför just vi? tänker jag ofta

Åh.. Fan då!

Ville så gärna komma in och läsa något annat, vad ledsen jag blir för din skull. :(

Kram!

Var det ert första försök? Har ni embryon i frysen?

Hej tjejer!

Tråkigt att det inte gick vägen den här gången för er!!

Åhh vi får alla hålla tummarna att vinden vänder till hösten.. Inte ge upp trots att det är svårt och svider.. Det måste vända någon gång. Har tänkt på er och hållt koll på tråden.

Åhh jag vet! Fan vad hemskt det är det här! Man vill ju så mycket...!! Den här känslan av hopplöshet och meningslösthet är så vidrig. Så jobbigt att tacklas med.. Sen att man försöker att inte hoppas för mycket men ändå blir man ledsen.. lJag vill bara ge dig en stor kram..

Det känns tryggt i den här tråden, vi är som en liten peppade familj som bryr oss genuint om varandra. Jag tycker det känns jätte bra att kunna komma in här och ta del av andras tankar, kunna prata öppet om allt och framför allt se all kämpaglöd trots alla motgångar!

Hur går det för alla i tråden? Vi ska äntligen få sätta igång i augusti. Någon som blivit gravid/gör några försök?

Vi fick en son för en vecka sen <3 Han hade bråttom ut drygt en månad för tidigt men allt har gått bra. Känns väldigt overkligt att sitta med han i famnen här just nu Håller alla tummar för er här inne!

Varför vill din man göra en ny tese om ni har i frysen? Hoppas det funkar nästa gång. Har ni kunnat njuta av sommaren?

Jag tänker att donatorsperma fryses ner pga god kvalité men din man kan ha en poäng i det han säger. Hur länge planerar ni försöka med din mans spermier? Är det två IVF ni har gjort? Förstår att det tar tid... Jag väntar på få komma igång. Har ju inte gjort ett enda försök och då blev vi klara med utredning för över 1 år sedan...

Jag förstår det och när ni väl hittat spermier förstår jag att ni försöker. Vi hade säkert också försökt om spermier fanns. Hur upplevde du ivf-behandlingen?

Magen är bra. Fick godkänt av läkaren att påbörja behandling, allt såg jättebra ut! Bröllopet är snart ja. Nervöst. Vi kommer ha testdag under vår smekmånad tror jag om allt går enligt planen med insemination! Ska till min gyn nästa vecka och påbörja behandling. Nervöst men ÄNTLIGEN!! Det är värre att vara passiv än att försöka.

September är bara runt hörnet, snart så! Undrar om de gör någon ändring inför sista IVF:en, ska ni trycka på nåt särskilt?

Vad less man blir! En del tänker inte längre än näsan räcker, som man brukar säga..

Jag har också fått en hel del sånna där kommentarer från bekanta, till och med vänner. Nu vet de flesta om vår situation i vår familj och nära vänner, då vi tillslut inte orkade med alla frågor och funderingar.

Har en vän som vet om vår sits, som ändå kläckte ur sig "ska inte Petra å Pelle ha barn snart, det har ju fått så lång tid nu..!" var på jag svarade "sånna funderingar har jag slutat att ha.".. Då förstod hon piken, att man kanske inte behöver tänka högt om sånna saker. Eftersom de tydligen inte är en lätt fixad sak för alla.

Men denna gång har vi valt att vara tysta, och alla har respekterat det och inte frågat om vårt "nästa försök", så nu är det bara skönt.