Avsaknad av spermier

Hej. Inte skrivit sedan i februari, fick då missfall. Hann göra 7 inseminationer med donator. Nu kör vi på ivf i Norge med donator. Äggplock i måndags o imorgon ska vi sätta tillbaka.

Lycka till alla som kämpar!!

Tack! Hur gär det för dig nu, vad gör ni? Försökt läsa tråden men så mkt text!

15 ägg fick vi ut , varav 10 befruktades. Idag var det 6 som fortfarande delade sig. Har haft rätt ont Sedan äggplocket så idag var jag på utraljud och de ser att jag är överstimulerad! Förstorade äggstockar och vätska i buken, så inget återförande imorgon, de kommer frysas! Vänta två menscyklar innan man kan sätta tillbaka ett ägg..

Så det blev ingen graviditet den här gången heller. Efter sju insemineringar är det nu dags för ivf. Jag har verkligen velat slippa det men det verkar inte finnas något annat alternativ. Jag är livrädd för sprutorna, äggplock, insättning.... ja allt. Men vilket alternativ har jag? Att vara rädd är tydligen helt ologiskt och överallt får jag höra att "om det här är så jobbigt så vänta bara tills du blir gravid" eller "fixar du inte det här så kommer du inte fixa att föda barn" osv. Så..... jag vet inte. Känner mig som sämsta kvinnan i världen. Jag kan inte bli gravid och jag är inte tillräckligt modig.

Men jag ska fixa det. Jag och min sambo skulle bli jättebra föräldrar, det vet jag. Det är bara några hinder på vägen som jag behöver övervinna. Har redan övervunnit massor av mina rädslor. När vi påbörjade vår resa klarade jag knappt av blodproven.

Önskar att jag kunde känna mer hopp iaf. Just nu känns allt väldigt hopplöst....

Fick idag reda på att det blev 5 ägg till frysen! Så glad över det! Gör hela överstimuleringen lite lättare att hantera.

Vi valde själva, kliniken i norge som vi går på hade det systemet. I början var vi väldigt anti men i efterhand glada , för då kunde vi välja från Skandinavien iaf... när vi gick i Sverige var var det kliniken.

Ni då?

Jag håller med dig om att det är knas att man själv inte får välja donator i Sverige.. Samtidigt kan jag känna just nu när jag själv inseminerats att det också är liiiiite skönt att inte veta något alls om donatorn. Samtidigt kan jag också tänka mig att det ÄR skönt att veta också. För och nackdelar :)

Jag är fortfarande kluven i vilket sätt jag själv föredrar faktiskt.. Jag har testdag 12/9! Har flera konstiga symtom, men antar att det är efter ovitrellesprutan... När har du?

Det är 1 vecka sen.. Ja det är ju vad man har hört att den kan göra. Man får ta allt med ro, eller iaf försöka :) Det jag känner är stickningar och att det molar och drar. Vad har du för symtom? Det är nära för dig nu! Hoppas!

Hej på er, nu har jag läst igenom hela tråden och jag hoppades enda tills igår att jag inte skulle ha någon anledning att skriva här. Tyvärr har jag det ändå.

Igår gjorde vi nämligen pesa/tesa på min man och fick senare veta att de inte hittade några spermier. Precis som många andra i den här tråden hade han en aning högt fsh-värde och lite mindre testiklar, annars var det inget annat tydde på detta. Trots att det till viss del var väntat så känner vi både en sån enorm besvikelse. Varför drabbades just vi? Varför kunde vi åtminstone inte haft lite tur och hittat något? Vi är helt inställda på donation nu och ska försöka flytta till Örebro från Sahlgrenska. Men även fast vi känner att det är den vägen vi vill gå och att det förmodligen kommer bli bra så är det en enorm sorg. Känns så ohyggligt orättvist och jag önskar bara att allt är en stor mardröm.

Ja man är inte för hoppfull med tanke på den där sprutan.. Alla verkar må lite knasigt på den. Det är många symtom du har ju, hoppas det inte är mensen som spökar utan att det är symtom pga graviditet. Precis det här var vårt 2:a försök. Men eftersom jag inte fick glad gubbe på stickan och att ägget hade släppt vid insemination så tror jag det var lite för sent försatt lyckas. Men vi för se! Gick ditt försök bra annars?