Avsaknad av spermier

Tack! Testdag är 24 nov. Lång väntan och man går ju och känner efter hela tiden.... Får hoppas tiden går fort.

Ja, det är bland det värsta att bara att och vänta på att då komma igång. Känslan att vara utom kontroll och inte ens ha en chans. Hoppas det snart blir äggplock för dig. Håller du på med sprutorna nu då?

Vi satte in en färsk och fin blastocyst i lördags. Det var fyra sammanlagt som hade klarat sig bra. Det var två som var extra bra, den de satte in samt en som de hade fryst ner. De två andra skulle de odla vidare till söndag och ev då frysa ner dem också.

Nu hoppas vi så på den jag ruvar på!!!!

Man kanske får acceptera att det helt enkelt får kännas vemodigt, att det är tillräckligt att det känns bra nog. Men vad är bra nog? Det börjar kännas läskigt nu när det närmar sig planerad insemination, även om det på sistone känts som att jag är så redo som jag kan bli, även om jag inte är helt 100% säker på alternativet jag tvingas ta.

Sprutar för fullt. Jag är väldigt påverkad av alla hormoner och pendlar mellan glädje och fasa. Jag har svårt att acceptera att det blivit den här vägen för oss, även mannen min börjar tycka att det är jobbig del av processen. Blir så slutgiltigt på något sätt. Hur har din sambo/make hanterat att det blivit donator?

Jag önskar att de hade fryst ner några av våra på dag 2-3 också. Min läkare sa på dag två att vi hade 5-6 stycken bra embryon och hon tyckte att labbet skulle frysa ner några då, men labbet ville odla vidare och tillslut var det bara en som klarade sig till frysen. 

Tänker du tjuvtesta tidigare eller håller du ut till testdag? Min man tyckte inte att jag skulle hålla på och testa, men jag tänkte att det är inget som skadar (bara mitt psyke kanske).

Jag kommer inte få sätta tillbaka mitt embryo nästa cykel utan måste vänta minst en, så då kommer det troligtvis vara mitt emellan jul och nyår, vilket betyder att vi kanske måste vänta ännu längre... Jag vet dock inte riktigt hur min cykel blir nu efter alla hormoner.

Känner igen det där med biverkningarna...

Vi har båda tyckt att det vart jobbigt men resan har vart lång och redan när första provet visade noll spermier så började vi prata om att det kan bli så här. Min sambo sa först nej men jag lät honom fundera och han pratade mycket med sina närmsta vänner och sen bestämde han sig för att han ville detta ifall det skulle bli så. Sen gjorde vi en biopsi och sedan två Mikro-Tese och de hittade spermier vid alla tillfällen. Men vid sista Mikro-Tese så fann de endast 1 spermie och nu är produktionen slut. Så nu är det detta alternativet. Vi har varit förberedda på detta i typ 3 år så nu vill vi bara ha barn oavsett på vilket sätt. För det finns inget annat alternativ. Sen känns det fortfarande jobbigt och vi är ledsna titt som tätt över att vi måste ha donator. Livet är orättvist. Men nu när jag ruvar glömmer vi nästan bort det för fokus hamnar bara på om jag ska bli gravid.

Hur går det för er? Känt av några symtom än? :)

Jag gjorde äggplock igår så förhoppningen är att det blir insättning i nästa vecka.

Känner ju flera men det är ju biverkningarna av Lutinus som ger gravidsymtom. Hade molande värk på rd 2 och jag hoppas att det fäste då :) Tyvärr har jag hade riktigt ont i magen sedan natten till lördag, till och från. Så ont så jag knappt står ut när det tyst igång. Blir orolig att nåt är fel, ska ringa kliniken imon och prata med dem..... Är på rd 8 idag.

Håller tummarna för att det blir insättning för er nästa vecka :)

Hoppas verkligen att inget är fel utan att det bra är växtvärk eller så även om det känns aningen tidigt att känna av det. Håller tummarna för er! <3