• 999
    Äldre 4 jun 18:21
    441375 visningar
    2459 svar
    2459
    441375

    Avsaknad av spermier

    igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur... 
    Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det? 

    Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt". 

    Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm! 

  • Svar på tråden Avsaknad av spermier
  • Tor 29 mar 2018 21:11

    Hej, får man hoppa in i eran tråd?

    Jag och min kille har precis som ni 0 spermier och har därför fått gå på donator. Vi har för några år sen gjort några inseminationsförsök i danmark som tyvärr inte gav resultat. Nu efter ett lite för långt uppehåll (det är så sjukt jobbigt när det inte funkar) har vi äntligen kommit igång igen. Den här gången i Sverige. Vi har kommit till en jättebra klinik och det känns bra. Idag gjorde vi första inseminationsförsöket efter att igår fått igång ägglossningen lite tidigare med hjälp av spruta (pga påskhelg) och ska köra på med lutinus i några veckor också. Jag hoppas sååå mycket att det ska funla denna gången för hur många mislyckade försök orkar man? Men det måste gå... förr eller senare.

    Ska läsa igenom tråden lite grundligare. "Kul" att se att man inte är ensam i världen om detta.

  • Tor 29 mar 2018 21:45
    Nervernautanpå skrev 2018-03-29 21:11:49 följande:

    Hej, får man hoppa in i eran tråd?

    Jag och min kille har precis som ni 0 spermier och har därför fått gå på donator. Vi har för några år sen gjort några inseminationsförsök i danmark som tyvärr inte gav resultat. Nu efter ett lite för långt uppehåll (det är så sjukt jobbigt när det inte funkar) har vi äntligen kommit igång igen. Den här gången i Sverige. Vi har kommit till en jättebra klinik och det känns bra. Idag gjorde vi första inseminationsförsöket efter att igår fått igång ägglossningen lite tidigare med hjälp av spruta (pga påskhelg) och ska köra på med lutinus i några veckor också. Jag hoppas sååå mycket att det ska funla denna gången för hur många mislyckade försök orkar man? Men det måste gå... förr eller senare.

    Ska läsa igenom tråden lite grundligare. "Kul" att se att man inte är ensam i världen om detta.


    Välkommen! Läste själv igenom alla meddelanden här, man är verkligen inte själv. Här finns det många starka personer som klarat sig igenom en mega process. Glad för att jag hittade hit!
  • Tor 29 mar 2018 22:26
    Kallamakka skrev 2018-03-29 21:45:01 följande:

    Välkommen! Läste själv igenom alla meddelanden här, man är verkligen inte själv. Här finns det många starka personer som klarat sig igenom en mega process. Glad för att jag hittade hit!


    Tack!

    Ja på något vis känns det ju lite lättare att andra går igenom samma sak trots att man inte önskar detta till någon.

    Jag har jättesvårt för alla undersökningar och är nog en rätt jobbig patient då jag får panik av det mesta. Bröt nästan ihop bara av att läkaren sa att jag skulle ta ägglossningssprutan själv. Det slutade med att jag fick hjälp av en sköterska. Men bara det funkar nu...
  • Fre 30 mar 2018 09:18
    Nervernautanpå skrev 2018-03-29 21:11:49 följande:

    Hej, får man hoppa in i eran tråd?

    Jag och min kille har precis som ni 0 spermier och har därför fått gå på donator. Vi har för några år sen gjort några inseminationsförsök i danmark som tyvärr inte gav resultat. Nu efter ett lite för långt uppehåll (det är så sjukt jobbigt när det inte funkar) har vi äntligen kommit igång igen. Den här gången i Sverige. Vi har kommit till en jättebra klinik och det känns bra. Idag gjorde vi första inseminationsförsöket efter att igår fått igång ägglossningen lite tidigare med hjälp av spruta (pga påskhelg) och ska köra på med lutinus i några veckor också. Jag hoppas sååå mycket att det ska funla denna gången för hur många mislyckade försök orkar man? Men det måste gå... förr eller senare.

    Ska läsa igenom tråden lite grundligare. "Kul" att se att man inte är ensam i världen om detta.


    Vad tråkigt att läsa att det här har varit en resa på flera år för er utan att nå målet.. Håller mina tummar för att det går vägen den här gången. Hur många inseminationsförsök gjorde ni? Själv är jag och sambon i startfasen för insemination med donator i Danmark, vi vill inte vänta på att få dra i gång i Sverige. Tid är ju dyrbart!
  • Fre 30 mar 2018 09:20
    Nervernautanpå skrev 2018-03-29 22:26:42 följande:

    Tack!

    Ja på något vis känns det ju lite lättare att andra går igenom samma sak trots att man inte önskar detta till någon.

    Jag har jättesvårt för alla undersökningar och är nog en rätt jobbig patient då jag får panik av det mesta. Bröt nästan ihop bara av att läkaren sa att jag skulle ta ägglossningssprutan själv. Det slutade med att jag fick hjälp av en sköterska. Men bara det funkar nu...


    Åh fy det låter inte lätt, tänk på vad sprutorna gör möjligt så kanske det "lättar" lite! Än så länge har jag ingen erfarenhet av sprutorna, kan tänka mig att det känns läskigt med dem :/

    Håller tummar å tår på bästa resultat! :)
  • Fre 30 mar 2018 09:32
    Kallamakka skrev 2018-03-30 09:20:18 följande:

    Åh fy det låter inte lätt, tänk på vad sprutorna gör möjligt så kanske det "lättar" lite! Än så länge har jag ingen erfarenhet av sprutorna, kan tänka mig att det känns läskigt med dem :/

    Håller tummar å tår på bästa resultat! :)


    Ja alltså sprutan gör ju inte ont egenligen, men har fobi för sprutor så det blir mest anspänningen innan som är jobbig. Jag gör vad som helst för att det ska lyckas, bara att bita ihop. Men det är ju jobbigt för det. Får hoppas att hormonerna inte gör mig till en häxa nu. Har tack och lov en stöttande sambo....
  • Fre 30 mar 2018 09:38
    Ontopic skrev 2018-03-30 09:18:13 följande:

    Vad tråkigt att läsa att det här har varit en resa på flera år för er utan att nå målet.. Håller mina tummar för att det går vägen den här gången. Hur många inseminationsförsök gjorde ni? Själv är jag och sambon i startfasen för insemination med donator i Danmark, vi vill inte vänta på att få dra i gång i Sverige. Tid är ju dyrbart!


    Vi gjorde tre försök i danmark på storkkliniken. Nu provar vi i sverige. För mig har den här resan varit fruktansvärt jobbig. Hela processen med undersökningar osv tar på psyket, främst då jag överlag har fobi för sjukhus och allt som hör till.

    Jag upplever att dom har varit mer noggranna i sverige än dom var i danmark. Men det handlar väl mest om var man är och vad man vill ha. Dom var supertrevliga i danmark och förstående, mer kliniska i sverige. Men i slutändan vill jag ju bara att det ska funka, behöver inte nån som klappar mig på huvudet för det är lika jobbigt ändå.

    Man får inte tappa hoppet, för vissa går det första gången och för andra tar det längre tid.
  • Fre 30 mar 2018 15:13
    Toritori skrev 2018-03-17 00:50:33 följande:

    Har ni beslutat er för IVF? 


    Ja. Vi kommer göra IVF i Köpenhamn. Hur går det?
  • Fre 30 mar 2018 15:17
    Toritori skrev 2018-03-28 11:53:23 följande:

    Förlåt för sent svar, det har varit full rulle. Ja, vi har också pendlat fram och tillbaka i insemination vs IVF-frågan. Mina värden är bra, inte fantastiska men inte dåliga,  och jag bestämde mig tillslut att gå på klinikens rekommendation vilket är insemination får vår del. Men jag förstår verkligen hur du känner. För oss har det redan gått två år av att försöka bli gravida, så då känns varje cykel väldigt värdefull. Det är därför vi sätter en gräns också, att vi testar ett par inseminationen och går det inte ska vi inte fastna där utan gå vidare till nästa steg. Har ni möjligheten och det känns rätt med IVF så kör! Angående val och donator var det svårt såklart, det är lätt att det blir en så stor grej eftersom att effekten av de val man gör är stor, men samtidigt kan man aldrig veta, och min sambo är bättre på att bara hoppa än vad jag är :) Jag behöver mer kontroll. Till slut gick vi på matchning till min sambo - längd, hårfärg, ögonfärg och känsla. Försöker att inte göra en för stor sak av det. Man kan ju också lägga valet i händerna hos kliniken, vilket många tycker är skönt. Vi mailade kliniken när stråna var beställda och förberedde dem på att dem var på väg. Det tog ca 4 dagar så var allt på plats. Det har varit väldigt mycket upp och ner, men just nu är vi taggade. Min sambo är väldigt positiv och har blivit vän med att det viktigaste är att vi faktiskt KAN bilda en familj, så det är skönt och hjälper mycket. Dessutom har jag en vän som har varit i samma situation och dem har just nu världens gulligaste lilla familj via donator, och när man ser dem förstår man hur lite det spelar roll. Så det är fint. Har ni hunnit välja donator? Och hur känns det med allt? Kram


    Oj, råkade svara på ett gammalt inlägg där nere. Strunta i det. Känner samma om donatorn. Helst av allt hade jag velat att kliniken valde- orkar inte hitta någon själv men vill samtidigt ha lite kontroll. Får man fråga vilken donator det blev? :)

    Har din vän skaffat barn genom spermiedonation? Hur många barn har hon? Jag känner ingen som gjort denna resa. På mitt jobb pratas det om barn som ?ta inte preventivmedel så blir du gravid?. Jättetufft. Jag hoppas på en graviditet innan årets slut, är det helt orealistiskt? Hoppas det för er också. Konsultation om en vecka!!! Vi kanske ev drar igång redan i maj, problemet är att vi ska gifta oss i höst och om det tar sig direkt vet jag inte om jag får plats i min snortajta klänning. Hinner magen växa mkt på 15-20 veckor?
  • Anonym (Dubbe­lt trubbe­l)
    Lör 31 mar 2018 15:28

    Hej och Glad påsk!

    hur är det med alla här inne?

    Vi gick in i vecka 21 igår, kan inte förstå att halva graviditeten är klar. Har en stor kalaskula nu så det har inte fungerat att dölja graviditeten så som vi hade förhoppningar om, haha.

    Idag berättade vi för släkten under påsklunchen, blandade känslor när vi inte varit öppna med den långa processen och att det är ett donatorbarn.

    Kram till alla kämpar här inne!

Svar på tråden Avsaknad av spermier
Logga in
Bli medlem