• 999
    Äldre 4 jun 18:21
    464752 visningar
    2459 svar
    2459
    464752

    Avsaknad av spermier

    igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur... 
    Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det? 

    Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt". 

    Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm! 

  • Svar på tråden Avsaknad av spermier
  • Sön 1 apr 2018 19:45
    Snövit1 skrev 2018-04-01 19:17:44 följande:

    Vi betalar 14 000 kr per försök. Ja dom har sagt att man brukar köra 3-4 ggr innan man provar ngt annat eller justerar på något sätt. Men nu fick vi en ny donator till 3e försöket pga att dom inte hann få hem den vi haft tidigare i tid. Så det känns skönt att de ändrat ngt iaf från förra gången :)


    Hur gammal är du? :) hoppas det fungerar!
  • Mån 2 apr 2018 01:04
    Ontopic skrev 2018-04-01 18:29:19 följande:

    Tre försök är ändå många, tycker jag iaf. Har ni under tiden kommit fram i ?kön? i Sverige då? Jag förstår dig helt och håller. Tycker det är svårt att smälta hela grejen och allt man ska gå igenom för att få ett barn. Lätt att bli bitter. Men där får man jobba med sig själv hela tiden..

    Verkar vara många som valt storkkliniken. Det är ett svårt val det här med klinik. Man har ju egentligen ingen aning om vilka som är bra/mindre bra.. Körde ni med hormonstimulering vid inseminationsförsöken?

    Hoppas ni lyckas nästa gång nu ????


    Vi stod inte ens i kö i sverige första gången. Hade varit hos gynekolog och förklarat läget men blev så dåligt bemött efter att jag förklarat att vi funderade på danmark. Storkkliniken som vi ringde gav ett helt annat intryck och då struntade vi i sverige helt enkelt. Hade i ärlighetens namn inte läst på tilltäckligt så visste ingenting annat än den infon vi fick från storkkliniken. Så vi gjorde varken hormonbehandling eller spolning då ultraljudet såg bra ut och ägglossningen fungerade.

    Vi var hoppfulla men det gick inte vägen och det var superjobbigt. Så sen stannade vi upp efter tre försök. Det blev för psykiskt jobbigt för mig.

    Men efter ett tag blev det ju för svårt att inte försöka också. Så vi tog kontakt med sjukvården i sverige, en annan kvinnoklinik än förra gången. Det har gått jättefort (första besöket var strax före jul med kuratorsamtalen, och sen spolning och olika undersökningar) och nu på skärtorsdag gjorde jag min första inseminering. Känns som att allt har gått mer rätt till på något vis? Eller om jag är mer beredd. Vill vara hoppfull men vågar inte riktigt....

    Förlåt för novellen. Har ingen att prata med detta om förutom min sambo.
  • Anonym (Dubbe­lt trubbe­l)
    Mån 2 apr 2018 09:18
    999 skrev 2018-03-31 21:02:22 följande:

    Ok, jag hoppas att den känslan lägger sig för er. Är det någon förutom er två som vet om att det är ett donatorbarn? Kommer ni berätta för barnet?


    Vi har ett par nära vänner som vet om den långa och jobbiga processen som varit ett jättestöd för oss. Vi har ingen nära relationen med respektive föräldrar så dem vet inget.

    Vi kommer berätta för barnet, vill inte hemlighetshålla på något sätt utan prata om det öppet.
  • Anonym (Dubbe­lt trubbe­l)
    Mån 2 apr 2018 09:24
    Snövit1 skrev 2018-04-01 10:12:49 följande:

    Men det vad härligt att ni kommit så långt. Har ni tänkta att berätta för släkten? Är det några som vet om?

    Vi själva är inne på inseminationsförsök nr 3 med donerade spermier. Gjorde ni insemination eller ivf? Hur många försök?


    Ivf, tog sig på första försöket.
  • Mån 2 apr 2018 11:23
    askyfullofstars skrev 2018-04-01 19:45:09 följande:

    Hur gammal är du? :) hoppas det fungerar!


    Jag är 28 och vi började försöka för 4 årsen i maj. Hur gammal är du?
  • Mån 2 apr 2018 11:24
    Anonym (Dubbelt trubbel) skrev 2018-04-02 09:24:47 följande:

    Ivf, tog sig på första försöket.


    Ok, gick ni direkt på ivf? Ville klinik var ni på?
  • Anonym (Dubbe­lt trubbe­l)
    Mån 2 apr 2018 11:46
    Snövit1 skrev 2018-04-02 11:24:28 följande:

    Ok, gick ni direkt på ivf? Ville klinik var ni på?


    Ja, vi blev rekommenderade det av kliniken. Fertilitetsenheten på Örebro universitetssjukhus
  • Mån 2 apr 2018 12:15
    Anonym (Dubbelt trubbel) skrev 2018-04-02 11:46:29 följande:

    Ja, vi blev rekommenderade det av kliniken. Fertilitetsenheten på Örebro universitetssjukhus


    Hur många ägg fick du ut, fick du några till frysen? Vi ska med troligtvis köra på IVF direkt för att slippa stressa med syskon sen och hoppas vi får till frysen.
  • Mån 2 apr 2018 12:35
    Snövit1 skrev 2018-04-02 11:23:15 följande:

    Jag är 28 och vi började försöka för 4 årsen i maj. Hur gammal är du?


    Jag är 28 år också! :)
  • Mån 2 apr 2018 16:23
    Nervernautanpå skrev 2018-04-02 01:04:20 följande:

    Vi stod inte ens i kö i sverige första gången. Hade varit hos gynekolog och förklarat läget men blev så dåligt bemött efter att jag förklarat att vi funderade på danmark. Storkkliniken som vi ringde gav ett helt annat intryck och då struntade vi i sverige helt enkelt. Hade i ärlighetens namn inte läst på tilltäckligt så visste ingenting annat än den infon vi fick från storkkliniken. Så vi gjorde varken hormonbehandling eller spolning då ultraljudet såg bra ut och ägglossningen fungerade.

    Vi var hoppfulla men det gick inte vägen och det var superjobbigt. Så sen stannade vi upp efter tre försök. Det blev för psykiskt jobbigt för mig.

    Men efter ett tag blev det ju för svårt att inte försöka också. Så vi tog kontakt med sjukvården i sverige, en annan kvinnoklinik än förra gången. Det har gått jättefort (första besöket var strax före jul med kuratorsamtalen, och sen spolning och olika undersökningar) och nu på skärtorsdag gjorde jag min första inseminering. Känns som att allt har gått mer rätt till på något vis? Eller om jag är mer beredd. Vill vara hoppfull men vågar inte riktigt....

    Förlåt för novellen. Har ingen att prata med detta om förutom min sambo.


    Jag är egentligen inte heller så påläst kring allt. Känner bara att Danmark är en snabbare väg just nu. Där händer det saker snabbt om man vill.. Sjukvården i Sverige har jag inte fått någon direkt uppfattning om då det under 1 års tid inte gått snabbt. Lång väntetid mellan undersökningar och sen sambon gjorde tesa har vi inte hört någonting... så under tiden har vi öppnat dörren till Danmark. Vi får se om det leder någonstans.. Jobbigt att det är en bit dit!

    Jag förstår verkligen känslan av hopp som bara måste ha försvunnit när det inte sen gick vägen. Sen att det tar ett tag innan man orkar ge sig in i svängen igen är inte konstigt. En sån här resa tär på en något otroligt! Vilken klinik har ni kontaktat nu i Sverige?

    Bara skriv om du vill! Man behöver prata av sig!
Svar på tråden Avsaknad av spermier
Logga in
Bli medlem