Avsaknad av spermier

Jag pratade med min man igen idag om att jag mår sämre och sämre. Det märks också på min kropp, jag har fått sämre hy och jag tappar jättemycket hår... Min man sa att om jag vill så kan jag säga upp mig/ta tjänstledigt några månader och så lever vi på hans lön, men jag tror inte att det blir bättre. 

Vet du vad som händer om du skulle få ett skov medan du var gravid? Förresten, vad äter du för antiinflammatorisk medicin? Tex Ipren, Naproxen och Diklofenak gör ju så att du blir mer lättblödande och gör det därför svårare att bli gravid. 

Jag frågade lite om flera embryon när jag förde tillbaka det färska embryot, men då sa de att det är standard att endast föra tillbaka ett. Då visste jag inte att azoospermi gjorde att jag i SLL har rätt att föra tillbaka två, så jag sa inget. Men om vi lyckas få flera embryon vid nästa försök ska jag definitivt be om två!

Och där kom mensen även för mig. Tre dagar för tidigt till och med. Blir så jäkla ledsen att det aldrig går vägen. För vissa tar det på första försöket och för mig tar det inte ens på femte försöket. Jag kommer aldrig ge upp, det går inte. Men det är så sjukt tungt.....

Åhh jag beklagar! Det är så orättvist allt ibland. Allt man vill är ju att det ska gå!! Styrkekram

Tack! Det känns förjävligt faktiskt. Men man måste gå vidare. På måndag ska jag ringa kliniken (det är min testdag också, känns ju sjukt onödigt nu faktiskt, men man får väl testa bara för att) . Får se om dom har någon ny plan nu...

Jag är sjuksköterska, eller det här kommer att låta jättekonstigt, men jag har faktiskt precis vidareutbildat mig till barnmorska. Jag har precis börjat jobba på förlossningen och på BB. Men under utbildningen så läser vi faktiskt väldigt, väldigt lite om barnlöshet. Vi hade en föreläsning under hela utbildningen om IVF, sen har vi bara praktik på förlossningen, BB och mödravården, så jag kan inte så mycket om det här. Sen vill jag också säga innan någon dömer mig för att ha valt detta yrke när jag sitter i den situationen jag gör att jag hade sökt in till barnmorskeprogrammet långt innan jag visste om min mans problem. Första gången jag sökte kom jag inte in. Jag fick reda på min mans provsvar några veckor innan antagningsbeskedet kom när jag blev antagen och då visste jag ju inte vilket helvete vi skulle hamna i.... Hoppas ni inte tycker jag är superkonstig nu, men jag älskar ju barn och brinner för att hjälpa människor. 

Har du fått tag i din läkare? Jag pratade med min klinik nu på morgonen för att meddela det negativa graviditetstestet och fick lite andra besked än vad min man fick när han pratade med dem i måndags. Nu när jag måste plocka ut nya ägg så är det inte säkert att vi hinner göra det innan sommaren. Läkarna måste lägga upp en ny behandlingsplan för mig och när de har gjort det kommer vi att få hem ett brev med besked. Förhoppningsvis blir det innan sommaren, men de kan inte säga helt säkert. Jag och min man hade tänkt försöka åka utomlands en vecka i sommar, men nu vågar vi inte boka något eftersom vi hade tänkt åka näst sista veckan de har öppet för sommaren och vi vill inte riskera att missa behandlingen. Om jag får göra det korta protokollet, dvs i min egen cykel, så är det ingen fara för oss att åka, men om jag måste göra det långa (som jag absolut inte vill) så kan det ju bli när som helst...

Så himla svårt att tackla.. Och att finna en väg framåt utan att gräva ner sig. Tror du att kliniken rekomenderar ivf framöver? Hoppas det ger med sig nästa gång!

Vi var på vårt samtal i veckan uppe i Linköping. De tyckte insemination i första hand för oss, men att det kunde dröja 3-6 månader innan vi får göra första försöket. Känns som en evighet.

Jag vet faktiskt inte. Dom har pratat tidigare om att man byter donator i första hand. Men ingen aning. Vet inte om jag borde kolla mitt prolaktinvärde igen också. Om värdet är för högt så läste jag att det kan påverka. Och kanske borde öka medicineringen då. Men jag vet inte ens vad värdet låg på sist. Men dom borde ju hålla koll på det kan man tycka

Usch förstår att väntan känns som en evighet. Varför måste ni vänta så länge, är det så lång kö?

Då kanske man testar en annan donator nästa gång.. Om inte annat kan du ju som sagt be om att få kolla prolaktinvärdet på nytt. Dock tycker jag som du att det är något de borde ha koll på iaf? Men för säkerhetsskull liksom..

Vår behandling skulle gås igenom och godkännas på en behandlingskonferans och sen antar jag att det är kö som gör att vi får vänta. 3 månader känns ju okej men ett halvår känns långt...

Ja ett halvår känns ju helt orimligt långt. Det kommer säkert gå fortare men dom vill väl inte lova nåt. Synd att sommaren kommer med semestrar och allt vad det innebär, det brukar ju kunna göra att saker tar längre tid.