• Äldre 10 Jan 21:27
    539078 visningar
    2466 svar
    2466
    539078

    Avsaknad av spermier

    Ontopic skrev 2019-01-10 21:19:47 följande:

    Helt underbart för er! Så kul! Skönt när den där illamående-biten är förbi så att säga. Jag har klarat mig fint ändå skulle jag säga :) Var GALET trött första veckorna. Nu mår jag bra, ska inte klaga. Har mest svullna bröst, mage och sen att jag blir lite illamående när jag är hungrig. Hur mår du?


    Låter precis som mina tidiga symtom! :) Brösten växte typ 2 storlekar, helt sjukt. Är svullna ännu idag. Kommer bli en chock sedan när de punkteras och återgår till de små jag hade innan, haha. Usch det illamåendet när man blir hungrig är förjävligt..!!! Uppdatera efter ul nästa vecka!!

    Va säger mannen om allt detta? Hur känns det för honom?
  • Äldre 11 Jan 06:22
    Ontopic skrev 2019-01-11 06:17:02 följande:

    Helt galet att behöva införskaffa nya bh-ar..! Haha ja gud stackars bröst.. Ska absolut uppdatera. Håll tummarna :)

    Han är väldigt glad men det kommer nog alltid vara en sorg på något sätt att inte få biologiska. Han tänker nog mer än vad han berättar tror jag.. Hur känner din?


    Håller tummarna!!

    Exakt samma här. Efter första ultraljudet ?slog? det honom igen om hans besked och han var lycklig över hjärtslag men samtidigt ledsen över att det blev så verkligt. Vi pratar mycket hemma men jag tror det finns saker han håller inom sig för att inte ta bort min glädje. Jag var mer sorgsen innan över att vi inte kunde få biologiska barn men nu när jag är gravid är jag bara så tacksam över att få bära ett barn att jag inte tänker på det alls. Iofs hade jag älskat vilket barn som helst och det blir ju en annan sak för mamman.
  • Äldre 15 Jan 18:03
    Ontopic skrev 2019-01-15 17:29:09 följande:

    Allt såg bra ut på vårt ultraljud! Så tacksam!


    Åhh vad roligt! Visst är det en underbar stund <3
  • Äldre 15 Jan 18:12
    k85 skrev 2019-01-15 17:17:52 följande:

    Hej,

    Sedan några veckor tillbaka har jag läst i många inlägg i denna tråd.. Min kära sambo fick för två veckor sedan veta att han hade 0-spermier i sitt spermaprov. Samtidigt studerar jag till barnmorska och min bästa vän väntar sitt andra barn. Som ni förstår (hoppas jag) - en extremt tung sits. Vi lyckades ha tur och fick snabbt tid på ANOVA så nu inväntar vi svar från spermaprov nr 2 och ska få träffa kurator. Mina känslor pendlar mellan hopp och förtvivlan. Att få barn har alltid varit min högsta dröm och att inte få- min värsta mardröm. Jag tyckte jag såg någon i tråden som också var barnmorska? Vad är era bästa tips för att klara sig igenom detta? Har ni några tips kring ANOVA- vad bör man själv ha koll på? Vad har vi framför oss? Är rädd att vården ska vara slarviga som någon skrivit om i tråden. Just nu är det enda jag tänker på att vi på något sätt måste få tag på någon spermie hos min sambo. Jag vill ju att det ska vara hans dna. Samtidigt är jag rädd för att hopp kan göra en så himla besviken, därför dyker ju tankarna på donation upp. Hur landar man i att det blir alternativet?


    Hej!

    Jag hoppas ni får det svar som ni önskar er. I många fall hittar de spermier i testikeln genom att sticka hål och ?suga ut? spermier. Detta kallad TESA/PESA. Det finns även möjlighet till microtese.

    När det kommer till donation valde jag mellan att behålla min man och ha barn eller lämna min man och få biologiskt barn med någon annan. Jag älskar min man så mycket och ville verkligen ha barn till varje pris med just honom. Jag tror att om det t ex har varit mitt ex så hade jag aldrig valt donation. Så i mitt fall styrde känslorna för mannen. Sedan att mannen var villig att få ett donatorbarn var viktigt för mig med, ville inte tvinga på honom något och han fick tid på sig att landa i allt. Jag personligen tycker nu i efterhand att donation inte ska ses som en besvikelse eller misslyckande. Jag såg det som ett fantastiskt sätt för oss att fortsätta vårt äktenskap o välkomna ett barn i vårt liv. Självklart kommer det alltkd finnas en sorg över att det blev som det blev men hellre barn i ett kärleksfullt förhållande än inte.

    Mitt bästa tips nu är att prata med din man, det kan vara lätt att fokusera på sig själv endast men tänk på din man som kommer få det slutgiltiga beskedet, du kommer ju få generiska barn i vilket fall som. I många stunder ville jag fly från allt och lämna livet men jag visste att det berodde på frustration. Prata prata o prata. Älska varandra, er relation kommer stärkas och ni kommer ta er genom detta!

    Stor kram
  • Äldre 16 Jan 10:16
    k85 skrev 2019-01-16 09:48:12 följande:

    Tack <3. Är så glad för er skull. Känns hoppfullt att höra om personer som befinner sig på "andra sidan". En dag ska jag också vara där. 


    En vacker dag kommer det ordna upp sig precis som det är menat. Jag trodde ALDRIG jag skulle ta mig upp från det svarta hålet med min man. Men det kommer bli bra!

    Hur gamla är ni?
  • Äldre 20 Jan 10:57
    Kallamakka skrev 2019-01-20 09:00:25 följande:

    Hej allihop! Vill bara uppdatera om läget lite :)

    Vårat tidiga ultraljud gick bra, krabaten såg frisk ut och hjärtat slog också. En lättnad såklart och en milstolpe avklarad.

    Blev daterad till 30 augusti. :)


    Va kul att höra! Hoppas på fler gravida i tråden snart under 2019!! :) grattis!
  • Äldre 7 Feb 20:07
    k85 skrev 2019-02-06 14:04:37 följande:

    Hej, 

    som jag skrev ovan till moonwalker så har vi haft ett deppigt läkarbesök. Känner mig tom, iofs väntar mer utredning så hoppas gör jag ju fortfarande men är samtidigt inställd på att det kanske blir spermiedonation till slut. Känns svindlande. Jag behöver bolla tankar, verkar som att de flesta gjort det utomlands? Varför? Såg ett nyhetsinlägg idag om att det inte är någon kötid i Stockholm längre. Men man kanske inte välja hårfärg, längd osv här? Vill ju att det ska vara en donator som liknar min sambo såklart. Vilken klinik utomlands är bra? Vad kostar det? Å framförallt, det som skrämmer mig mest, hur känns det? Fasar för den kladdiga känslan om ni förstår. 

    OBS: nu vill jag INTE få ett endaste föreslag om att någon kan ställa upp som privat donator, ej rätt tråd. 


    Hej!

    Vi valde att göra utomlands pga det är öppet året om, behövde alltså inte vara oroliga för att inte få komma om ägglossningen skulle inträffa på en helgdag. En annan och den främsta orsaken var att vi kunde välja donator själva. Min man har inte svenskt ursprung och i Sverige är alla donatorer från Scandinavium. Vi beställde sperma från Cryos vilket var enkelt och personalen är hjälpsamma. Det var tufft för min man att kolla på donatorer men det var viktigt att vi båda var delaktiga i det, till slut hittade vi en som vi blev helt kära i båda två och valde honom - beställde spermier till kliniken. Kön var dessutom 3-4 år lång i vår hemstad och då ställde vi oss i kö för snart två år sedan men inte blivit kallade ännu.

    Sperman rinner inte ner i trosan exemplevis som efter sex. De är som ovan sagt tvättade och de blir placerade i livmodern där de även stannar kvar, rinner alltså inte ut. Så - man undrar om man ens fått spermier i sig efter det besöket ;)

    Vi valde Triangeln pga statistiken. Jag hade gått genom många danska kliniker men de hade bäst resultat. Dock är det inget gulligull där utan det är in och ut typ. Vår dotter kostade över 30 000 kr att tillverka (känns konstigt att skriva så). Med insemination, spermier, ultraljud blev det ca 15 000 kr per försök. Jag hade låg hormonbehandling - gonal f (för att få mer än ett ägg, fick det bara en gång) och ovitrelle för att säkerställa ägglossning. Inga starka mediciner och det var lätt att injicera dem. Valde även akupunktur det andra försöket.

    Vi är evigt tacksamma över vår flicka i magen. Jag hade aldrig bytt ut det här mot något annat. Min man grubblar inte över hur det kunde bli, han har tagit på sig papparollen redan nu och är så så stolt. <3 Vi är överens om att hon ska veta hur hon blev till också.

    Nej som jag skrivit innan. Jag har varit där du är nu. Jag trodde aldrig det skulle bli bra igen. Men jag lovar att det finns ljus i tunneln och främst handlar det om att våga göra något som känns så så läskigt. Det kommer ordna sig för alla här på ett eller annat sätt!!
  • Äldre 14 Feb 19:29
    mooonwalker skrev 2019-02-14 16:26:39 följande:

    Vi fick äntligen brevet idag om det blev några embryon till frysen, men det blev det såklart inte... 

    Har ju egentligen testdag på tisdag, men blev så ledsen över brevet att jag var tvungen att tjuvtesta direkt. Negativt såklart. Jag är på ruvardag 10 idag, så det kanske är för tidigt, men jag tycker att det borde blivit positivt om jag var gravid. Visst har jag läst om några solskenshistorier där kvinnor som testat negativt dag 10-12 plussar senare, men varför skulle det hända oss? Det känns som om vi bara har maximal otur hela tiden, så jag förväntar mig inget annat. Kommer jag någonsin få se två streck på de där jävla testen... ?

    Nu har vi förbrukat alla våra landstingsförsök. Frågan är om vi ska ta med oss våra frysta spermier och fortsätta försöka själva privat eller om vi bara ska ge upp och använda donerade spermier...?


    Beklagar verkligen! :( Hur gamla var embryon som ni satte in? Bara ni vet hur ni ska gå vidare och hur mycket ni orkar. Hur många försök har ni gjort hittills? Hade ni kvar sperma i frysen?
  • Äldre 14 Feb 21:08
    mooonwalker skrev 2019-02-14 20:33:02 följande:

    De var 3 dagar gamla.

    Vi vet inte hur vi ska gå vidare. Min man tycker donation, men jag vill egentligen inte det. Jag tycker att det känns obehagligt att inte veta vems spermier det är, hur personen ser ut betyder mycket för mig. 

    Vi har gjort tre stycken äggutplock, vilket har lett till tre färskförsök och ett frysförsök. Så totalt fyra återföringar.

    Vi har tre strån av min mans sperma kvar i frysen. Vi skulle kunna köpa en behandlingsserie privat med tre IVF-försök. Det skulle kosta 69.000 kr. Eller så kan vi köpa ett paket med 4 inseminationsförsök med donerade spermier för 45.000 kr. Sen tillkommer det vissa avgifter med båda alternativen. Vi har båda bestämt att vi struntar i Danmark, vi orkar inte med resvägen.


    Jag förstår dig verkligen. Jag hade dock inte tre strån sperma kvar så jag har ingen aning om hur jag skulle resonera, troligtvis ?bruka? dessa... Jättesvårt. Det beror ju såklart på vad du främst orkar men även ni som par! Samt det ekonomiska såklart. Det är inga enkla behandlingar. <3 Förstår att ni struntar i Danmark när ni hållt på så länge nu.

    Jsg hoppas verkligen ni kommer fram till något som passar er! När är testdag btw? Det är väl inte försent ännu för ett plus..?
  • Äldre 15 Feb 12:38
    mooonwalker skrev 2019-02-14 21:30:19 följande:

    Jag har testdag den 19 februari, men det känns verkligen inte som om det har fungerat.

    Jag vet inte hur vi göra. Just nu är bara allt så jobbigt att jag vet inte ens om livet är värt att leva, inte när jag mår så här dåligt iaf...


    Åhh. Vet inget om dig eller vem du är men hade önskat jag kunde få ge dig den varmaste kramen. Jag känner verkligen med dig. Jag hoppas verkligen ni landar i ett beslut som känns rätt i hjärtat. Vi finns här i tråden som stöd och vi förstår verkligen vad du går genom! Stor kram till dig!
Svar på tråden Avsaknad av spermier