• 999
    Äldre 6 jun 07:12
    477727 visningar
    2463 svar
    2463
    477727

    Avsaknad av spermier

    Seven Costanza skrev 2015-06-05 23:04:24 följande:

    Får man fråga varför inte? Avstår du hellre biologiska barn? Vet du att det tar flera år att komma fram i adoptionskö om ni vill adoptera? Många får vänta 3-5 år.


    Just nu känns det så långt bort att jag inte ens kan överväga det. Vi har precis fått detta besked och är chockade, ska i första hand koncentrera oss på ifall vi kan få hjälp (t ex hormonbehandling för att sätta igång spermieproduktionen) eller biopsi (stavning?). Men om vi inte kan få ett biologiskt barn tillsammans så känner jag just nu att då får jag nog acceptera det och leva utan barn.

    Det känns inte aktuellt just nu att ta sådana beslut eftersom det är i ett tidigt skede i vår utredning. Förhoppningsvis kan vi få hjälp.
  • 999
    Äldre 6 jun 09:54
    #22
    Seven Costanza skrev 2015-06-06 08:45:22 följande:

    Okej, jag förstår att ni är chockade, men tyckte bara att så som du skrev lät väldigt defintivt, som att du redan övervägt allting och kommit fram till att du absolut inte vill. Finns ju möjlighet att det går at behandla, annars är det bara ni som kan känna hur viktigt det är med barn. Kanske ni ändrar er att ett barn är viktigare än att det är ett helbiologiskt barn, kanske inte. Själv hade jag aldrig kunnat tänka mig att avstå barn men man känner ju olika.


    Vi har varken övervägt eller funderat på det ena eller andra, vi har precis fått ett chockartat besked och försöker bearbeta det. Då är det inte så enkelt att tänka flera steg framåt. Men vi vill ha ett helbiologiskt barn i första hand. Punkt. Om vi inte kan få det så kan vi fundera på alternativ. Men för min del finns inga andra alternativ på kartan just nu.

    Jag vill med denna tråd mest höra om det finns andra par i samma sits och hur det gått för dem.
  • 999
    Äldre 6 jun 11:46
    #25
    Anonym (Talande man) skrev 2015-06-06 10:24:32 följande:

    Jag kan inte låta bli att få en känsla av att din man måste ha vetat om detta hela tiden. Eller åtminstone haft sina misstankar?


    Nej. Hur skulle han kunna vetat om det menar du? Det är ju ingenting man kan se med blotta ögat, att sädesvätskan inte innehåller några spermier. Han är alldeles förkrossad så som svar på din fråga eller påstående, nej han visste ingenting! Du kan sluta skriva här för du har inte tillfört något vettigt... Om du inte har egna erfarenheter att dela med dig, för det var det jag efterfrågade med denna tråd.
  • 999
    Äldre 6 jun 11:50
    #26
    Seven Costanza skrev 2015-06-06 10:11:28 följande:

    Ursäkta, jag menade inte att vara pushig. Ville bara framhålla att spermadonation KAN vara ett bra alternativ. En av mina bästa vänner var i samma sits och de gjorde som jag skrev att först kolla om det fanns spermier i bitestiklarna, men de fanns det inte och de valde då att gå vidare med spermadonation. De försöker tillmötesgå så att donatorn har samma ögonfärg och hårfärg som mannen och för en utomstående hade man inte kunnat gissa att det inte var ett helbiologiskt barn. De kommer dock naturligtvis att berätta för barnet när hen är lite äldre.


    Det är ok. Det är bara väldigt mycket att förhålla sig till just nu... Inte meningen att låta otrevlig. Och vi har valt att inte fundera på alternativ förrän vi vet säkert vad som gäller för oss, om det finns en chans att få egna biologiska barn eller ej. Jag vill ju att vårt barn ska vara hälften jag, hälften min man. Och går det inte så tror jag just nu i alla fall att jag hellre avstår barn då. Det finns andra saker i livet att leva för och älska. Även om vi gärna vill ha barn så tror jag att jag kan leva utan också.
  • 999
    Äldre 6 jun 13:13
    #28
    Seven Costanza skrev 2015-06-06 12:07:53 följande:

    Gud så oförskämt! Vad grundar du det på? Man har utlösning precis som vanligt, bara att den inte innehåller några spermier.


    Mm, snacka om att han/hon sparkar på en människa som redan ligger ned...
  • 999
    Äldre 7 jun 19:13
    #30

    Puffar ????

  • 999
    Äldre 7 jun 21:35
    #32
    E23 skrev 2015-06-07 21:29:39 följande:

    Hej,

    Vi fick ett liknande nedslående besked på vårt första besök i början av April, de hade endast hittat 1 levande spermie i min sambos prov och den enda var inte så rörlig. Dock hade han lämnat provet i slutet Januari och han skulle få lämna ett nytt prov och då 2,5 mån efter prov ett. Det var MKT bättre, inte normalt, inte bra, men så det räcker till IVF. Det han gjorde annorlunda de ca 4 veckorna innan prov 2 var att han slutade helt med alkohol, och även sötningsmedel som tydligen kan påverka. Infektioner i kroppen kan också påverka och rökning är ju såklart nej! Vi fick reda på att sperimerna är helt utbytta efter ca 10 veckor, så lev så rent som möjligt inför nästa prov, det finns hopp! Vi ska börja med IVF i September, det trodde jag verkligen inte efter vårt första besök!

    All lycka till dig!


    Åh, tack för din solskenshistoria! Lycka till! Hoppas också på ett lika bra besked nästa gång! Min man röker inte men snusar, dricker sällan. Han har börjat äta zink, folsyra och selen samt multivitamin i hopp om att det ska göra under!
  • 999
    Äldre 7 jun 21:54
    #34
    E23 skrev 2015-06-07 21:47:15 följande:

    Tack, nu ska bara IVF funka också med 35-40% chans men vi har ju den chansen! :)

    Vet inte om snus påverkar men det är ju jättebra att han börjat med de tillskott som ska vara bra. Om de ff inte hittar något sen så kan de ju gå in i bitestikeln och ev. hitta något där. Det FINNS hopp! :) Lycka till!


    Ja det här lilla hoppet är det enda som just nu gör att jag orkar andas och ta mig igenom varje dag. Trots att det är en enorm sorg ändå, att vi inte kan bli gravida på egen hand. Men det struntar jag i nu, bara vi kan få barn.
  • 999
    Äldre 8 jun 12:49
    #38
    Vissla88 skrev 2015-06-08 09:28:37 följande:

    Jag och min sambo fick beskedet vid vårt första besök hos läkaren att han inte hade några spermier. Blev helt förkrossad. Har hela tiden trott att det är mig det är "fel" på och så får vi detta beskedet. Han fick lämna blodprov och ska lämna ett till spermieprov denna månaden och efter det får vi väl se hur det går... Jag grät hela dagen och jag kan inte ens tänka mig hur det känns för honom. Har gått som i en dimma sen dess. Han vill inte prata om det heller, så just nu vet vi varken ut eller in...


    Åh vad ledsen jag blir att det finns ännu en till i samma sits, samtidigt som det känns skönt att veta att jag inte är ensam. Det var samma här, jag var helt inställd på att om det är någon det är fel på så är det mig. Men icke! När läkaren sa 'Vi hittade inga spermier i ditt prov' så kändes det som att jag gick sönder... Min man har också fått lämna blodprov och ska lämna nytt spermaprov efter sommaren, när kliniken öppnar igen. De stänger om en vecka, vilket känns förjävligt att våndas en hel sommar! Han har också fått en remiss till urologen pga att han från och till haft ont i testikeln, så kallelse kommer i veckan. Vet inte om det finns något samband med avsaknaden av spermier.

    Sa läkaren något om hur stor chans det är att de hittar spermier via biopsi? Jag blev så omtumlad så jag minns knappt vad läkaren sa! Allt kändes som en dimma.

    Min man vill inte heller prata om det, han tycker det är jobbigt att prata om det och att vi inte borde fokusera så mycket på det förrän vi vet vad utredningen visar härnäst.

    Vi kan följas åt här om du vill! Vore skönt att ha någon att prata med. Fick även kontakt med GoC igår... Känns skönt att kunna bolla med någon!
  • 999
    Äldre 8 jun 18:42
    #40
    Vissla88 skrev 2015-06-08 17:23:09 följande:

    Det känns så overkligt hela situationen och en sån otrolig ensamhets-känsla. Som om vi är dom enda. Man hör ju om kvinnors problem men sällan om mannens. Försökt hitta info att läsa men det känns ju som om man letar efter en nål i en höstack... Vi vet inget mer än att om nästa prov visar samma (dvs noll) så skulle vi få remiss till sahlgrenska. Läkaren hoppades att allt skulle vara klart innan semestern så remissen var färdig att skickas. Jag tror inte riktigt att jag fattade vad som verkligen hände och vad hon sa. Är som ett konstant vakum man går i. Känns skönt att jag hittade denna tråden men ändå så overkligt att jag suttit och letat efter just sådana här trådar... Tack hörrni!


    Jag förstår precis vad du menar... Det var därför jag startade denna tråd, i hopp om att hitta någon eller några att bolla med. Även om jag såklart önskar att ingen behövde gå igenom samma sak. När fick ni detta besked? Var det nyligen? Vi fick veta förra veckan som sagt, knappt en vecka sedan.

    Hur ställer ni er till donation ifall det skulle visa sig att ni inte kan få helbiologiskt barn ihop? Har ni hunnit fundera något på det?

    Jag har snuddat vid tanken lite grann men just nu är det inte något som jag kan acceptera. Min man är mer positiv till det.
Svar på tråden Avsaknad av spermier
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.