• Äldre 10 Apr 19:06
    540137 visningar
    2466 svar
    2466
    540137

    Avsaknad av spermier

    Ontopic skrev 2018-04-10 16:21:26 följande:

    Usch fasen vad jobbigt! Upplever du att du själv har tagit det ?bättre? än vad han har gjort? Det är verkligen en sorg, en fruktansvärd sorg som drar med sig andra saker att ta ställning till. Som sagt den här situationen hade man verkligen inte önskat någon. Tänk vad olika det kan vara! Min sambo vill inte alls vara en del i valet av donator, utan just bara se det som det det är, spermier.

    Vad skönt att jobbet har varit en plats som har fått tankarna att skingra. Jag hade gärna också haft ett annat arbete just nu. Men samtidigt får man försöka vända på allt det negativa till de positiva. Vart i landet bodde ni? Kram!


    Ja det blev som tvärtom för oss. För mig är det bara spermier (en donation som vilken donation som helst), för honom är det mer än så. Jag önskar naturligtvis att vi kunde få barn precis som "alla andra". Men nu går ju inte det. Alternativet är ju att inte få barn alls... och det går inte.

    Just nu går jag ju bara och väntar på att få veta om vårt senaste försök gått vägen. Men jag har så svårt att vara optimistisk. Det känns inte som att det gått den här gången heller. Vi bor i dalarna. Var bor ni?
  • Äldre 10 Apr 20:19
    Ontopic skrev 2018-04-10 19:23:13 följande:

    Ja verkligen som tvärtom! Jag har nog som sagt varit mer som din sambo.. Man förstår ju läget, men så svårt att acceptera. Det är verkligen en resa!

    Vi fick hoppa över den här månadens första försök i Danmark pga att dagarna man skulle kolla ultraljud på hamnade på en helg. Men men vad gör det egentligen.. Jag håller mina tummar för att ert försök tar sig nu! Det var högt upp i landet. Vi bor i Kalmar.


    Ja vi hade en bra bit att åka när vi skulle till danmark ???? . Men jag var nog mer hoppfull då på nåt vis. Vågar man ens hoppas? Min syster blev gravid genom insemination (hon är ihop med en kvinna) och det tog på första försöket. Själv har jag gjort fyra försök. Jag är jätteglad över min systerdotter, men visst är det samtidigt ledsamt.
  • Äldre 11 Apr 10:50
    Ontopic skrev 2018-04-11 07:24:34 följande:

    Ja herregud! Hur många mil var det att köra?! Dalarna.. Där har ju vi en fördel att bo närmre iaf. Helst önskar man ju att man hade kunnat få hjälp där man bor men det är ju rent önsketänkande. Det är en bit oavsett om man får det i Sverige eller inte. 4 försök tycker jag låter så mycket! Nu får det vara er tur att lyckas...!


    Tror det var ca 75 mil att åka enkel väg. Så direkt ägglossningsstickan visade glad gubbe var det bara att hoppa in i bilen och börja åka. En gång sov vi i malmö och åkte över till köpenhamn morgonen efter.

    Jag ska göra gravtest på måndag nu efter senaste försöket, men känner mig rätt övertygad om att jag kommer få mens innan. Blir lika krossad varje gång.
  • Äldre 12 Apr 13:01
    Ontopic skrev 2018-04-12 07:21:28 följande:

    Det är ju helt galet! Vilken stress i sig att veta att det är bråttom (eller vad jag ska säga) så fort ägglossningsstickorna visar glad gubbe. Tänk vad mycket krångel!

    Men var det insemination denna gången också eller var det nu ni gjorde er första ivf? Jag håller mina tummar för dig! Det är hemskt när man vill så gärna.. usch


    Ja vi kör på insemination fortfarande. Vi fick det rekomenderat av vår läkare och är väl det alternativet jag känner mig mest bekväm med. Sen om det inte funkar så får vi gå vidare med ivf. Men jag är så himla rädd för det efter att ha läst vad man ska gå igenom.
  • Äldre 13 Apr 18:09
    Ontopic skrev 2018-04-13 17:10:56 följande:

    Hoppas det tar sig den här gången! Vet inte alls hur mycket större chans det är med ivf, men förstår att du känner att det hade varit skönt att slippa.. Hur många försök med insemination tänker man att man gör innan ivf? Vad är det du känner rädsla inför? Äggplocket? Hormonerna? Det är så obehagligt när man inte vet hur man hade mått eller hur äggplock känns tycker jag!


    Alltså, jag är rätt "mesig" och tycker allt ifrån blodprov är jobbigt. Så ja, jag är rädd för sprutor (kommer aldrig fixa att ta dom själv) äggplock osv. Men vi får se hur det går. Jag tar en dag i taget och jag får lov att göra det som krävs. Vanligtvis tror jag man gör ca 4 inseminationsförsök och två ivf? Men är lite osäker. Vi har pratat om två insemineringar nu iaf, sen kanske det blir ivf. Får se.

    Tror det är väldigt individuellt hur allt känns och upplevs.
  • Äldre 14 Apr 09:16
    Snövit1 skrev 2018-04-13 22:13:40 följande:

    Det känns som vi är i ungefär samma situation för tillfället. Vi har gjort 3 misslyckade inseminationer med donerade spermier och ska köra igång med 4 i nästa vecka.

    Hur länge har ni försökt? Går ni via landstinget eller privat?


    Vi har gått via landstinget och blivit remmiterade till privat klinik därifrån. Men dom tre första gångerna bekostade vi själva i danmark. Vi började redan 2014 med danmark. Sen hade vi ett långt uppehåll. Och började nu igen. Första besöket var i höstas med utredning och nu i mars gjorde vi vårt första försök i sverige.
  • Äldre 14 Apr 21:23
    Ontopic skrev 2018-04-14 20:58:12 följande:

    Om du är ?mesig? så är jag detsamma! Jag hade heller aldrig klarat att ta sprutor själv och att veta att de skulle PLOCKA ägg ur de nedre regionerna skrämmer mig också.. Det är ju som du säger att oavsett så gör man ju det man måste liksom.. Hoppas det tog sig den här gången så ni slipper ivf.

    Vi fick brev från Linköping att vi är välkomna i maj på det där psykologsamtal tsm med läkare. Så nu vet jag inte hur vi gör med danmark. Man undrar ju hur långt tid efter ett sånt samtal själva behandling drar i gång... Om det är värt att åka till Danmark om man nu skulle vara ?nära? i Sverige.

    Det är nog helt individuellt! Jag tyckte att spolningen som gjordes under utredningen var fruktansvärd, medans andra inte känner något alls. Likadant är det väl med plock..Så konstigt att det kan vara så olika!


    För oss tog det bara typ tre månader från psykologsamtal till första insättningen. Men det är nog olika från landsting till landsting. Vår klinik hade ingen kö.

    Jag tyckte också spolningen var hemsk. Två sköterskor och min sambo försökte hjälpa mig igenom det.
  • Äldre 16 Apr 08:44
    Ontopic skrev 2018-04-16 07:17:29 följande:

    Det var så pass snabbt ändå! Jag förväntar mig världens kö även efter samtalet.. Men som du säger är det säkert olika från landsting till landsting. Hoppas inte man behöver vänta länge.. Vad pratar man om vid samtalet?

    Tyckte du att det var smärtan som var jobbig eller själva ingreppet?


    Man pratar om hur man är som person och hur ens partner är, vad man jobbar med, vad man gör på fritiden och sen pratar man ju om känslor inför behandlingarna, att man inte kan få barn på egen hand och hur man ställer sig tilö donation osv. Inga svåra frågor.

    Jag tyckte att spolningen gjorde så fruktansvärt ont. Inseminationen gör inte särskillt ont men för mig är det en väldigt obehaglig och obekväm sak att göra. Nu sist tog det rätt lång tid också om man jämför med tidigare.

    Testade mig imorse och det var negativt. Jag visste det egentligen men bröt ihop i alla fall. Jag hatar det här.
  • Äldre 16 Apr 18:13
    Ontopic skrev 2018-04-16 17:21:18 följande:

    Okej låter som ett vanligt samtal med andra ord. Jag har varit lite orolig kring det men nu när vi väl fick kallelsen så tappa jag oron kring det.

    Jag tyckte också spolningen gjorde så jävlans ont rent ut sagt! Ont i flera dagar. Men fasen att det inte tog sig!! Är det helt uteslutet att kunna va denna gången? Usch jag lider med dig... varför ska Man ha sån otur..


    Alltså, på nåt sätt rätt skönt att du också tyckte de gjorde så ont... för då är jag väl inte helt överkänslig i alla fall ???? Tror i alla fall inte du behöver oroa dig över samtalet. Det är mest något man måste få gjort för att gå vidare.

    Ja det blev ingen graviditet den här gången heller. Blir så frustrerad för jag kan ju inte göra något åt det. Men varför går det inte?! Det finns inga "fel" på mig. Har världens bästa sambo som lugnar och stöttar mig i alla fall. Nästan så jag får dåligt samvete, för han går ju igenom detta också.
  • Äldre 17 Apr 08:32
    askyfullofstars skrev 2018-04-16 19:14:06 följande:

    Det behöver inte vara något fel på dig. Kör ni med hormoner och ÄL-spruta? Trots regelbunden ÄL är det inte säkert att ägget släpper. Har du kontrollerat att du ägglossar eller följt dina ägg genom VUL? Frusna spermier lever inte lika länge som färska spermier gör vilket innebär att tidsaspekten är a och o. Beklagar att det inte funkade denna gång. Snart är det dags för oss. Jättenervöst men äntligen får vi börja.


    Den här gången fick jag ÄLspruta och lutinus pga att jag hade missat denna månad annars pga påsken. Dom har kollat så att jag ägglossar genom ultraljud. Får se om planen blir annan den här gången. Har inte hört nåt från läkaren än.

    Lycks till, vad skönt att ni får börja nu!
Svar på tråden Avsaknad av spermier