Avsaknad av spermier

Åh den där förbaskade väntan, det är nåt av det jobbigaste tycker jag, man vill ju bara göra nånting för att nå sitt mål. Inte stå och vänta. :( har ni fått någon info om hur lång tid de tror att det kommer ta innan ni kan börja?

Nä, dom fick söka tillstånd 1 januari. Och då trodde dom att det skulle vara klart i mars/april. Men dom var väldigt tydliga med att det kan dröja längre också.

Okej. Då hoppas vi det går fort så ni får komma igång! :) hur mår du annars?

Det går upp och ner. Jag fyller 35 om ett par veckor och ja... tiden springer. Jag var 30 när vi började. Känns rätt hopplöst.

Nä, dom fick söka tillstånd 1 januari. Och då trodde dom att det skulle vara klart i mars/april. Men dom var väldigt tydliga med att det kan dröja längre också.

Hej,

Jag har följt den här tråden ganska länge nu men inte satt några avtryck förrän nu. För snart en månad sedan, efter genomförd Micro-TESE, fick vi det tråkiga beskedet att det inte finns något. Vi har nog landat och accepterat det hela till viss del, men såklart är det och har varit väldigt tufft.

För mig har allt det här resulterat i många frågor och funderingar och kanske kan jag hitta svaret här hos er. Vi kommer välja att gå vidare med spermiedonation och jag har förstått att vissa av er har valt detta också (och lyckats, det gör mig så lycklig, stort grattis till er). Jag har fortfarande inte så stor koll på hur lång kö tiden är här i Sverige (RMC i Malmö där vi har fått hjälp) men har lite förstått att köerna är långa - någon som kanske vet? I vilket fall så har vi kollat på att vända oss till Danmark men dock verkar det ju finnas en mängd olika alternativ. Har någon valt att vända sig till Danmark, vilken klinik och har den isf varit bra? Hur går man tillväga när det gäller insemination (jag har fortfarande inte spolat äggledarna så det är väl något som måste göras först) men görs hormonbehandlingar etc även vid insemination? Har någon använt sig av cryos och hur fungerar det?

Många frågor här, känner mig lite vilsen i allt. Är dock väldigt tacksam att jag har hittat hit - den här tråden har hjälpt mig mycket.

Hej,

Jag har följt den här tråden ganska länge nu men inte satt några avtryck förrän nu. För snart en månad sedan, efter genomförd Micro-TESE, fick vi det tråkiga beskedet att det inte finns något. Vi har nog landat och accepterat det hela till viss del, men såklart är det och har varit väldigt tufft.

För mig har allt det här resulterat i många frågor och funderingar och kanske kan jag hitta svaret här hos er. Vi kommer välja att gå vidare med spermiedonation och jag har förstått att vissa av er har valt detta också (och lyckats, det gör mig så lycklig, stort grattis till er). Jag har fortfarande inte så stor koll på hur lång kö tiden är här i Sverige (RMC i Malmö där vi har fått hjälp) men har lite förstått att köerna är långa - någon som kanske vet? I vilket fall så har vi kollat på att vända oss till Danmark men dock verkar det ju finnas en mängd olika alternativ. Har någon valt att vända sig till Danmark, vilken klinik och har den isf varit bra? Hur går man tillväga när det gäller insemination (jag har fortfarande inte spolat äggledarna så det är väl något som måste göras först) men görs hormonbehandlingar etc även vid insemination? Har någon använt sig av cryos och hur fungerar det?

Många frågor här, känner mig lite vilsen i allt. Är dock väldigt tacksam att jag har hittat hit - den här tråden har hjälpt mig mycket.

Hej alla fina!

Jag har inte skrivit på ett tag dels för att jag har en familjemedlem som inte mår så bra och dels för att jag har haft väldigt svårt för att acceptera donerade spermier. Men nu har vi ändå bestämt för att det är den vägen vi kommer att gå. Efter att ha förbrukat all landstingsfinansierad hjälp vi kan få så har vi gått över till en privat klinik och kommit överens om att gå över till donation. Min man har tyckt att det känns helt okej och varit positiv till att prova något annat, medan jag har haft väldigt svårt för att få någon främmande mans spermier. Tyvärr hade jag ägglossning bara några dagar efter vårt besök på kliniken så de hann inte få hem spermier i tid, så nu väntar vi på nästa cykel. 

Min dröm om ett gemensamt biologiskt barn är fortfarande inte helt död. Jag tänker att när vi har mer energi (och förhoppningsvis ett barn) kanske kan göra en ny micro-tese i Göteborg. Om man har varit gravid tidigare kan kroppen ibland ha lättare för att bli gravid igen eftersom den kommer ihåg vad den ska göra. Så jag tänker/hoppas på att om jag har varit gravid en gång kanske det fungerar bättre med min mans spermier då.