Forum Svårt att få barn Manlig infertilitet
  • 999
    999
    2466 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Avsaknad av spermier

    igår fick min man och jag besked på hans spermaprov, på vårt första utredningssamtal. Visade sig att det hittats 0 spermier i hans sädesvätska! Känns som att vi har hamnat i en mardröm som vi inte lyckas vakna upp ur... 
    Nu vill jag höra om det finns fler som fått det beskedet och vad som hände sen? Hur gick det? 

    Min man fick lämna blodprov igår för att se om orsaken är pga. kromosomfel eller hormoner samt så kände läkaren på hans pung och konstaterade att den är något mindre än "normalt". 

    Kan ni som varit eller är med om detta dela med er? Jag behöver känna att vi inte är ensamma i hela världen om detta! Även om jag såklart inte önskar någon denna mardröm! 

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Avsaknad av spermier
  • 999
    999
    #231
    Citera Visa endast Anmäl
    Charlie310 skrev 2015-10-07 21:24:12 följande:

    Pregnyl (FSH) och bemfola (hcg). Tror det var så, googla så står det på fass. Jag kommer inte alls ihåg hur hans provresultat såg ut, ska fråga han när han kommer. Hela den här karusellen har gjort då man glömt det mest, ångrar att jag inte antecknat...


    Ok, om han fick fsh så innebär det att hans fsh-värde var/är lågt. Det är enda ggn det går att behandla med medicin. Om värdet är normalt eller högt går det inte att göra något. Hoppas ni får bättre resultat nästa gång! När vi fick beskedet så hoppades jag att min mans provresultat skulle. Isa på lågt fsh-värde för då hade det eventuellt gått att medicinera. Nu är det kört. Han har något förhöjt fsh-värde.
  • M82
    M82
    #233
    Citera Visa endast Anmäl

    Efter en jobbig utredning fick vi i mars 2014 besked om att mannen helt saknade spermier. Ingen vidare utredning gjordes om varför och ingen behandling sattes in. Vi blev uppställda i kö till spermiedonation som i Sthlms län är upp till ca 2 års väntetid för att ens få börja försöka. Ingen drömsituation direkt och tunga besked som var helt oväntade. Vi valde att istället vända oss till en klinik i Danmark och nu i slutet av september fick vi en frisk liten dotter. Vet hur det där första beskedet känns, vår värld rasade samman, trodde aldrig att vi nånsinn skulle få barn och det gjorde fruktansvärt ont att se andra gravida och med småbarn. Men det finns fler sätt att få barn även omman inte kan själv. Så ge inte upp, er tur kommer oxå. All kycka till er!

  • 999
    999
    #234
    Citera Visa endast Anmäl
    M82 skrev 2015-10-12 11:37:22 följande:

    Efter en jobbig utredning fick vi i mars 2014 besked om att mannen helt saknade spermier. Ingen vidare utredning gjordes om varför och ingen behandling sattes in. Vi blev uppställda i kö till spermiedonation som i Sthlms län är upp till ca 2 års väntetid för att ens få börja försöka. Ingen drömsituation direkt och tunga besked som var helt oväntade. Vi valde att istället vända oss till en klinik i Danmark och nu i slutet av september fick vi en frisk liten dotter. Vet hur det där första beskedet känns, vår värld rasade samman, trodde aldrig att vi nånsinn skulle få barn och det gjorde fruktansvärt ont att se andra gravida och med småbarn. Men det finns fler sätt att få barn även omman inte kan själv. Så ge inte upp, er tur kommer oxå. All kycka till er!


    Hej. Tack för att du delar med dig. Var det ett självklart beslut för er båda efter beskedet, att ta emot donerade spernier? Eller var det något ni fick bearbeta för att fatta det beslutet? För mig är det inget alternativ, även om jag önskar att jag kunde känna mig tillfreds med det. Men hela kroppen säger nej. Kanske ändrar mig så småningom, man vet aldrig.
  • Popetot
    Popeto­t
    #235
    Citera Visa endast Anmäl
    999 skrev 2015-10-12 13:54:28 följande:

    Hej. Tack för att du delar med dig. Var det ett självklart beslut för er båda efter beskedet, att ta emot donerade spernier? Eller var det något ni fick bearbeta för att fatta det beslutet? För mig är det inget alternativ, även om jag önskar att jag kunde känna mig tillfreds med det. Men hela kroppen säger nej. Kanske ändrar mig så småningom, man vet aldrig.


    Jag känner ju som du. Så tacksam att vi slipper överväga det. Just nu strular vår klinik. Det visar sig att jag har mer som ska göras. Hon envisas med fler möten istället för att skicka remiss till rmc. Bröt ihop under samtalet för att jag verkligen känner att hon inte tar mig på allvar. Avbryter när jag försöker förklara osv. MEN jag är så glad att vi har lite infrusna rackare när vi väl är så långt. Hur går det för dig? Snart dags för carleanderska?
  • 999
    999
    #236
    Citera Visa endast Anmäl

    Hej tjejer! En liten update från mig. Förra veckan var vi på Carlanderska för första ggn, Vi diskuterade hur vi ska gå vidare och vår önskan om att göra mikroese, vilket också innebär att jag i så fall kommer IVF-behandlas. Då sker äggplock samma dag som ingreppet på min man och förhoppningsvis hittas spermier då. De var väldigt trevliga, professionella och duktiga. Älskade atmosfären och att det kändes så avslappnat på något sätt. Kände väldigt stort förtroende för dem så vi är glada att vi vände oss dit. Läkarna ska komplettera med uppgifter från vårt landsting angående våra journaler och så har vi bokat in en telefonkonsultation nästa vecka då läkaren som utför mikrotese ska lämna sin bedömning angående våra chanser att lyckas med mikrotese. I så fall är planen att göra ingreppet i december eller januari, troligtvis det senare. Och då kommer jag börja IVF-behandlas en månad tidigare (det långa protokollet som det heter, dvs. nässpray i två veckor och sprutor i två). 

    Ni som ska dit nu framöver kommer nog få ett lika bra intryck som vi fick! 

  • MariaC
    MariaC
    #237
    Citera Visa endast Anmäl
    999 skrev 2015-10-13 19:34:41 följande:

    Hej tjejer! En liten update från mig. Förra veckan var vi på Carlanderska för första ggn, Vi diskuterade hur vi ska gå vidare och vår önskan om att göra mikroese, vilket också innebär att jag i så fall kommer IVF-behandlas. Då sker äggplock samma dag som ingreppet på min man och förhoppningsvis hittas spermier då. De var väldigt trevliga, professionella och duktiga. Älskade atmosfären och att det kändes så avslappnat på något sätt. Kände väldigt stort förtroende för dem så vi är glada att vi vände oss dit. Läkarna ska komplettera med uppgifter från vårt landsting angående våra journaler och så har vi bokat in en telefonkonsultation nästa vecka då läkaren som utför mikrotese ska lämna sin bedömning angående våra chanser att lyckas med mikrotese. I så fall är planen att göra ingreppet i december eller januari, troligtvis det senare. Och då kommer jag börja IVF-behandlas en månad tidigare (det långa protokollet som det heter, dvs. nässpray i två veckor och sprutor i två). 

    Ni som ska dit nu framöver kommer nog få ett lika bra intryck som vi fick! 


    Så skönt att det kändes bra på Carlanderska! Vi ska ju dit på torsdag i nästa vecka. Hoppas vi känner samma som ni.

    Sa de något om hur de gör bedömningen för hur chanserna ser ut vid Mikro-tese?
  • M82
    M82
    #238
    Citera Visa endast Anmäl
    999 skrev 2015-10-12 13:54:28 följande:
    Hej. Tack för att du delar med dig. Var det ett självklart beslut för er båda efter beskedet, att ta emot donerade spernier? Eller var det något ni fick bearbeta för att fatta det beslutet? För mig är det inget alternativ, även om jag önskar att jag kunde känna mig tillfreds med det. Men hela kroppen säger nej. Kanske ändrar mig så småningom, man vet aldrig.

    Jag tror det var ett lättare beslut för mig än för mannen. Jag hade haft det som plan B i flera år, att skulle jag va själv när jag närmade mig 30 skulle jag åka till Danmark o fixa barn på egen hand. Var nog svårare för mannen att ta in, men om vi ville ha barn så stod valet mellan adotion eller insemination och med de köer och den process det är att adootera ett barn så tyckte han till slut att insemination var ett bättre alternativ även om vi allra helst hade fått göra barn på vanligt sätt. Vi ställde även in oss i adoptionskö inför framtiden utifall att vi vill ha syskon men inte lyckas så kan vi tänka oss att adoptera. Mannen har tagit till sig dottern helt o hållet o älskar henne precis som sin egen. Myser med henne, byter blöjor och pysslar varje dag. Hon har även våra färger på hår och ögon så det e inga konstigheter. Att va förälder är så mkt mer än bara det biologiska/genetiska.
  • GoC
    GoC
    #240
    Citera Visa endast Anmäl
    MariaC skrev 2015-10-14 12:55:31 följande:

    Vi fick besked idag att vi får bruttolöneavdrag via min sambos jobb. Yes!!! :)


    Åh Grattis vad skönt för er! Vi jobbar inom kommunen så det är nog tyvärr inte möjligt för oss men jag ska ändå dubbelkolla!

    Vet inte hur långt ni kommit i er bearbetning men är ni inne på donerade spermier om de inte skulle hitta några hos din sambo?
    M82 skrev 2015-10-14 09:16:24 följande:

    Jag tror det var ett lättare beslut för mig än för mannen. Jag hade haft det som plan B i flera år, att skulle jag va själv när jag närmade mig 30 skulle jag åka till Danmark o fixa barn på egen hand. Var nog svårare för mannen att ta in, men om vi ville ha barn så stod valet mellan adotion eller insemination och med de köer och den process det är att adootera ett barn så tyckte han till slut att insemination var ett bättre alternativ även om vi allra helst hade fått göra barn på vanligt sätt. Vi ställde även in oss i adoptionskö inför framtiden utifall att vi vill ha syskon men inte lyckas så kan vi tänka oss att adoptera. Mannen har tagit till sig dottern helt o hållet o älskar henne precis som sin egen. Myser med henne, byter blöjor och pysslar varje dag. Hon har även våra färger på hår och ögon så det e inga konstigheter. Att va förälder är så mkt mer än bara det biologiska/genetiska.
    Vad härligt att han kommit över det nu! Stort grattis till er lilla tjej! Ta mig inte på fel sätt nu, jag frågar mest för att jag är nyfiken på hur man känner när barnet väl är där. Har ni några som helst funderingar om er dotter kanske vill ha kontakt med donatorn i framtiden etc? Eller försvinner sådana oroligheter iom att man faktiskt får barnet? Det är så mycket tankar angående halvsyskon (iom donerade spermier) och allt möjligt som man har nu.... som jag hoppas försvinner när man väl får barn. Jag är också väldigt rädd för att jag skulle leva med ett dåligt samvete att jag satt mitt barn till världen utan biologisk pappa när jag egentligen vill ge mina barn allt. Nu är jag helt ärlig och menar verkligen inget illa! Försvinner sådana tankar och oroligheter? Hur upplever du det? Grattis igen!!!
    Kram

Svara i tråden
Svar på tråden Avsaknad av spermier

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies