Avsaknad av spermier

Och där kom mensen även för mig. Tre dagar för tidigt till och med. Blir så jäkla ledsen att det aldrig går vägen. För vissa tar det på första försöket och för mig tar det inte ens på femte försöket. Jag kommer aldrig ge upp, det går inte. Men det är så sjukt tungt.....

Tack! Det känns förjävligt faktiskt. Men man måste gå vidare. På måndag ska jag ringa kliniken (det är min testdag också, känns ju sjukt onödigt nu faktiskt, men man får väl testa bara för att) . Får se om dom har någon ny plan nu...

Jag vet faktiskt inte. Dom har pratat tidigare om att man byter donator i första hand. Men ingen aning. Vet inte om jag borde kolla mitt prolaktinvärde igen också. Om värdet är för högt så läste jag att det kan påverka. Och kanske borde öka medicineringen då. Men jag vet inte ens vad värdet låg på sist. Men dom borde ju hålla koll på det kan man tycka

Usch förstår att väntan känns som en evighet. Varför måste ni vänta så länge, är det så lång kö?

Ja ett halvår känns ju helt orimligt långt. Det kommer säkert gå fortare men dom vill väl inte lova nåt. Synd att sommaren kommer med semestrar och allt vad det innebär, det brukar ju kunna göra att saker tar längre tid.

Hoppas är allt man kan göra i den här processen man går igenom :)

Jag tänkte ringa dom imorgon. Får se vad dom säger helt enkelt. Vet inte riktigt vad jag vill själv heller. Känns så hopplöst. Men på nåt sätt måste det ju gå....

Jag vet inte. På ett sätt skulle jag vilja göra nåt annorlunda i alla fall. Kanske prova annan donator. Men skulle nog vilja att dom ordentligt kollar mitt prolaktin också så att värdet inte gör det svårare för mig att bli gravid. Det känns som att allt står på vänt hela tiden. Ska springa vårruset om en vecka (planerat sen ett tag tillbaka med jobbet) men nu kan det bli så att jag får ägglossning precis då. Min sambo var gullig och sa att vi kan vänta en månad men det vill jag ju absolut inte....

Vill bara aty det ska fungera nån gång....

Förstår dig verkligen men man måste våga för att även lyckas. Jag är rädd för samma sak men utan att börja kommer det absolut aldrig ske något.... kram

Nackdelen med att följa sådana här forum är ju att man kan bli lite deppig och känna att man aldrig kommer luckas då man läser om andra som har försökt länge men inte lyckats. Fördelen är ju att man kan prata igenom och följas åt med andra i samma sits. Men viktigt att komma ihåg och påminna sig själv om är att inte försöka är inget alternativ. Man försöker till man lyckas, för man måste det.

Vi ska kolla prolaktinvärdet och göra ultraljud (igen) på måndag. Får se hur dom tänker sen. Jag försöker vänja mig vid tanken på att jag kanske måste göra ivf. Men alltså jag vet på riktigt inte om jag fixar att ta alla sprutor hemma. Min sambo skulle naturligtvis hjälpa men ändå. Jag får panik bara jag tänker på det.Håller med dig. Man är livrädd för att inte lyckas men det måste gå. Det måste gå! Kram

Jag har gjort äggledarspolning och utredningen visade inga fel, däremot har ju min mens blivit oerhört konstig så har fått tid hos gyn för att säkerställa alla hormoner är ok(samma gyn som hjälper till inför Danmark). Har fått levaxin med som pressat ner sköldskörteln som var lätt förhöjd, så hoppas allt ser bra ut.

Hjärtat vill men magkänslan säger att det inte kommer gå, att kroppen inte kommer bli gravid för min kropp är väldigt stressad och jag känner det i magen och bröstet (ångest). Jag kanske ska ta denna månad och verkligen satsa på hälsan bara så mensen blir återställd. Jag kan vänta en månad till, men två-tre mån vet jag inte jag orkar. Varför jag känner jag har bråttom är för att ha ett hum om huruvida lång/kort denna resa kommer bli. Aldrig varit gravid innan.

Tack för ditt svar!