Avsaknad av spermier

Hej allihop. Har legat lite lågt ett tag och försökt fokusera på annat, köpt nytt hus, mm. Så det har varit mycket den senaste tiden!

Min sambo lämnade ett nytt spermieprov förra veckan och nu hoppas vi verkligen att vi får svar på hans blodprover och spermieprovet innan alla går på semester. Vi har inte pratat något om det alls sen nån dag efter beskedet fram till förra veckan. När han skulle lämna sitt prov så väckte det så mkt tankar och känslor så jag var tvungen att prata med honom, dock var det inte så uppskattat från hans sida... Han vill verkligen inte prata om det eller veta vad nästa steg blir då han inte vill gå och fundera eller oroa sig "i onödan". Så jag pratar inte med någon utan går fortfarande i min egna dimma. Jag förstår ju att detta måste vara jätte jobbigt för honom så "felet" är hos honom (nej det känns inte alls bra att använda ordet felet, men nu förstår hur jag menar hoppas jag) och det finns lixom inget vi kan göra. Så tufft är det...

Ok, håller tummarna för att det beror på inflammationen!!

Vi fick brev om att vi skulle ta blodprov på vår vårdcentral samt att man sambo åkte och lämnade spermaprov på sjukhuset. Sen stod det att 3 veckor efter vi tagit prover så skulle vi själva ringa och boka tid för läkarbesök. Det gjorde jag och fick då till mig att jag skulle återkomma i augusti då de inte hade schema än för hösten och sen var det tre månaders väntetid.....

Pratade som sagt med läkaren igår och han sa att jag skulle ringa igen till receptionen och säga att läkaren sagt att vi ska få en tid så fort som möjligt, hoppas det hjälper!

En kompis till oss har genomgått exakt samma men de gick privat, på ca 1 månad var hela utredningen klar med biopsiprov etc och de blev erbjudna provrörsbefruktning, man blir lite sugen att gå privat då denna väntan är så jobbig!!

Vi fick en läkartid 5/8! Från början sa de ju slutet på hösten så vi blev väldigt glada! ? Då kommer jag utredas mer och fler prover ska tas på min sambo. Sen blir det remiss till Sahlgrenska i Göteborg för att göra biopsi.

Hoppas ni får en tid snart.

det är lite så vi försöker tänka, att vi ju faktiskt kom så långt ändå.

Om det finns tillräckligt med spermier från biopsin så fryser de in det. Tyvärr så gick inte det att göra i vårt fall, utan mannen får göra en till biopsi nästa gång det beger sig.

Det är inte alls en dum fråga!

Du har uppfattat det helt rätt. Om det hade funnits tillräckligt med spermier att spara efter insättningen av det befruktade ägget så hade det frusits in. Men vid nästa försök så får vi börja om helt från början. Men det funkar ju det också.

Det är inte alls en dum fråga!

Du har uppfattat det helt rätt. Om det hade funnits tillräckligt med spermier att spara efter insättningen av det befruktade ägget så hade det frusits in. Men vid nästa försök så får vi börja om helt från början. Men det funkar ju det också.

Jag tror att de värderar varje fall när de gjort biopsi, om de anser att oddsen är att det går att få ut spermier även när IVF försöket ska göras tar de hellre färska så då görs ny biopsi då, vid vårt första IVF fick de ut spermier och de frös ner det som blev över, jag blev gravid på frysta spermier... ð???

Hej alla! Här är en till där inga spermier hittats. Hur orkar man ta sig igenom detta? Liksom några av er skrivit håller min man mycket inom sig och har inte behovet av att älta som jag. Hoppas jag kan hitta stöd och förståelse här inne. Vi väntar på tid för biopsi efter semestrarna.

Vi fick beskedet för ca tre veckor sedan. Det har varit lite av en dimma sedan dess. De första dagarna visste vi inte var vi skulle bli av. Sen hade vi några veckor med annat att tänka på så det gick ganska bra. Nu har vi en dip igen. Han har lämnat två prover som visat noll simmare. De har gjort ultraljud och han fick lämna blodprov. Hormonhalter är ok. Någon som var för hög. Senaste provet var nog bara sjukdomar tror jag (hiv, hepatit osv) som jag inte är särskilt orolig för. Nu väntar vi som sagt på biopsi. Troligtvis i augusti. Hur var det med er, har ni gjort biopsi?