Avsaknad av spermier
Ontopic skrev 2018-05-11 16:19:28 följande:
Åhh jag beklagar! Det är så orättvist allt ibland. Allt man vill är ju att det ska gå!! Styrkekram
Inlägg från: Nervernautanpå
|
-
Tack! Det känns förjävligt faktiskt. Men man måste gå vidare. På måndag ska jag ringa kliniken (det är min testdag också, känns ju sjukt onödigt nu faktiskt, men man får väl testa bara för att) . Får se om dom har någon ny plan nu...
-
Jag vet faktiskt inte. Dom har pratat tidigare om att man byter donator i första hand. Men ingen aning. Vet inte om jag borde kolla mitt prolaktinvärde igen också. Om värdet är för högt så läste jag att det kan påverka. Och kanske borde öka medicineringen då. Men jag vet inte ens vad värdet låg på sist. Men dom borde ju hålla koll på det kan man tyckaOntopic skrev 2018-05-12 11:08:26 följande:
Så himla svårt att tackla.. Och att finna en väg framåt utan att gräva ner sig. Tror du att kliniken rekomenderar ivf framöver? Hoppas det ger med sig nästa gång!
Vi var på vårt samtal i veckan uppe i Linköping. De tyckte insemination i första hand för oss, men att det kunde dröja 3-6 månader innan vi får göra första försöket. Känns som en evighet.
Usch förstår att väntan känns som en evighet. Varför måste ni vänta så länge, är det så lång kö? -
Ja ett halvår känns ju helt orimligt långt. Det kommer säkert gå fortare men dom vill väl inte lova nåt. Synd att sommaren kommer med semestrar och allt vad det innebär, det brukar ju kunna göra att saker tar längre tid.Ontopic skrev 2018-05-13 09:25:11 följande:
Då kanske man testar en annan donator nästa gång.. Om inte annat kan du ju som sagt be om att få kolla prolaktinvärdet på nytt. Dock tycker jag som du att det är något de borde ha koll på iaf? Men för säkerhetsskull liksom..
Vår behandling skulle gås igenom och godkännas på en behandlingskonferans och sen antar jag att det är kö som gör att vi får vänta. 3 månader känns ju okej men ett halvår känns långt...
-
Hoppas är allt man kan göra i den här processen man går igenom :)Ontopic skrev 2018-05-13 15:30:24 följande:
Ja det gör det verkligen. Vi får se hur lång tid det tar... Förhoppningsvis får man komma där i augusti men det är väl att ha lite för höga förväntningar kanske. Är det nu i veckan du kan kontakta kliniken för att höra hur ni ska gå vidare?
Jag tänkte ringa dom imorgon. Får se vad dom säger helt enkelt. Vet inte riktigt vad jag vill själv heller. Känns så hopplöst. Men på nåt sätt måste det ju gå.... -
Jag vet inte. På ett sätt skulle jag vilja göra nåt annorlunda i alla fall. Kanske prova annan donator. Men skulle nog vilja att dom ordentligt kollar mitt prolaktin också så att värdet inte gör det svårare för mig att bli gravid. Det känns som att allt står på vänt hela tiden. Ska springa vårruset om en vecka (planerat sen ett tag tillbaka med jobbet) men nu kan det bli så att jag får ägglossning precis då. Min sambo var gullig och sa att vi kan vänta en månad men det vill jag ju absolut inte....Ontopic skrev 2018-05-13 21:21:12 följande:
Ja det känns som om allt hänger på hoppet hela tiden! Man är så maktlös i allt. Kan inte styra något..
Får se vad de säger nu och hur ni ska/kan gå vidare? Vad känner du? Hur går tankarna? Kram
Vill bara aty det ska fungera nån gång.... -
Nackdelen med att följa sådana här forum är ju att man kan bli lite deppig och känna att man aldrig kommer luckas då man läser om andra som har försökt länge men inte lyckats. Fördelen är ju att man kan prata igenom och följas åt med andra i samma sits. Men viktigt att komma ihåg och påminna sig själv om är att inte försöka är inget alternativ. Man försöker till man lyckas, för man måste det.Ontopic skrev 2018-05-16 06:18:22 följande:
De borde ju kunna kolla värdet och se så det inte påverkar! Tänk att hela livet påverkas av den här sitsen man har hamnat i. Jag förstår dig helt och hållet i att du inte vill vänta en månad nu när ni är i gång och försöker behandla igen. Jag kan nästan känna att jag är lite rädd för att börja försöka.. Just för motgångarna om det inte tar sig. Man vill ju som du säger bara att det ska lyckas!
Vi ska kolla prolaktinvärdet och göra ultraljud (igen) på måndag. Får se hur dom tänker sen. Jag försöker vänja mig vid tanken på att jag kanske måste göra ivf. Men alltså jag vet på riktigt inte om jag fixar att ta alla sprutor hemma. Min sambo skulle naturligtvis hjälpa men ändå. Jag får panik bara jag tänker på det.Håller med dig. Man är livrädd för att inte lyckas men det måste gå. Det måste gå! Kramaskyfullofstars skrev 2018-05-16 08:09:07 följande:Förstår dig verkligen men man måste våga för att även lyckas. Jag är rädd för samma sak men utan att börja kommer det absolut aldrig ske något.... kram
-
Det här hade lika gärna jag kunnat skriva. Tänker exakt likdant! Krammooonwalker skrev 2018-05-15 14:07:09 följande:
Jag tänker på båda, men främst nu allt som jag går igenom när vi använder min mans spermier.
Ja, jag tänker också så hela tiden! Ju längre tiden går desto mer tänker jag att jag säkert inte kan bli gravid, att det säkert är fel på min kropp också... Jag har ju alltid velat ha barn, men tänk om jag aldrig någonsin får det? Vad gör jag då? Är mitt liv värt att leva då? Sen funderar jag på om det är mina katastroftankar som är orsaken till att inget fungerar. Är jag för negativ och orolig att det är mitt fel att kroppen inte kan bli gravid?
-
det är svårt att hitta balansen kanske. Men tycker att forumet har hjälpt mig också. Jag känner ingen som jag kan prata med det här om på samma sätt som jag kan här. Men som du säger, även om vi går igenom samma resa så blir det ju ändå olika pga att våra kroppar och liv fungerar olika.askyfullofstars skrev 2018-05-16 14:15:43 följande:
Alltså. Tänk på hur många som lyckas. Inte bara såna i vår sits. Homosexuella kvinnor, ensamstående osv. Håller med dig om att forum kan vara negativt för tankarna för du vet ALDRIG hur din egna resa kommer se ut även om 100 personer lyckas. Jag funderar därför på att ta paus härifrån ett tag.
Min man är på tåget att börja denna månad! Mensen var beräknad igår, det innebär att vi påbörjar vår resa snart. Läskigt men försöker tänka att normala par också kämpar ibland och det tar tid.
Vad roligt ändå att resan börjar för er nu, det är ändå positivt. Alla människor kämpar med olika saker. Men det lär ju knappast finnas lika efterlängtade barn som barn som tillkommer på det här sättet.
Min syster har en dotter på ett år som kom till genom insemination från donerade spermier (hon lever med en kvinna) och hon blev gravid på första försöket. Så visst finns det positiva historier, och det är kanske det man får fokusera på.Jag har börjat tänka i banorna att det kanske blir ivf ändå. Men det är så svårt. Vill inte behöva ta beslutet men bollen ligger ju hos mig. Det är så svårt också för jag är påväg att kanske byta jobb. Inte direkt så jag kan säga till min nya chef på anställningsintervjun att jag försöker bli gravid. Samtidigt är det nu jag har chansen, ska jag sumpa den chansen pga våra försök att bli gravida? Vi har hållt på fram och tillbaka sen 2014. Hur länge ska livet stå på vänt. Det är så himla svårt!Ontopic skrev 2018-05-16 12:51:10 följande:Det är ju helt klart på gott och ont såklart. Men precis som du skriver så försöker man så gott som det går för att nå målet.
Vad bra att värdet ska kollas över! Sen tror jag verkligen att du i slutändan fixar sprutorna om det skulle bli aktuellt. Jag hade en vän som var livrädd men det hade gått bra sen när det väl var dags. Kram kram
-
Jo men det är svårt med jobb när man behöver ta ledigt så ofta. Och om man känner att man inte kan tala om den verkliga anledningen för sin chef så blir det svårt... men jag håller med i sig, att bli gravid är viktigare än jobb.askyfullofstars skrev 2018-05-16 15:18:42 följande:
Jag förstår dina känslor. Men att du inte lyckats med insemination säger inte så mycket. Min gyn (fd IVF-läkare) sa att han rekommenderar mig skippa inseminationer pga låg chans o köra på IVF direkt. Jag förstår det är svårt om man är rädd, men det kanske besparar hjärtesorg? Jag är med ny på ett jobb (som jag dessutom älskar) men ärligt talat så bryr jag mig inte just nu. Barn är viktigare.
-
Det är ju ett beslut du måste fatta själv. Men jag förstår dilemmat! Jag hade personligen kört på och bytt klänning om jag inte kommit i den. Men det finns inga rätt och fel! Vad fantastiskt med bröllop ändå, och ett litet kärleksbarn sen :)askyfullofstars skrev 2018-05-20 15:54:52 följande:
Nu är mensen här... Det innebär att vi måste bestämma idag om vi ska påbörja vår resa imorgon (börja mef hormonstimulerande). Vi gifter oss om exakt 4 mån, rädslan finns att klänningen inte kommer passa mig OM vi skulle ha turen att bli gravida direkt. Får nästan kalla fötter nu. Vågar man köra? Eller ska man vänta? Som sagt, kalla fötter...