• Äldre 6 May 19:15
    539043 visningar
    2466 svar
    2466
    539043

    Avsaknad av spermier

    mooonwalker skrev 2018-05-06 17:25:41 följande:

    Jag har egentligen testdag på fredag, men jag sa redan igår till min man att jag var säker på att det inte hade lyckats och idag började jag blöda. Jag vet att vissa blöder och att det ändå kan ha lyckats, men det kommer massa blod och jag tog ett test (visserligen inte morgonurin) som var negativt.

    Eftersom vi har spermier i frysen så kommer vi försöka med dem. Om det misslyckas och vi inte får några fler försök av landstinget har vi pratat om att åka till Carlanderska, men jag vet inte. Det här är så himla påfrestande. 

    Hur länge har ni haft planer på barn? För visst hade din man blivit utredd tidigare i ett annat förhållande?

    Jag har heller aldrig varit gravid, så vet inte hur min kropp reagerar/känns att vara det. Jag har också alltid skyddat mig.


    Vilken ruvardag är du på? Hoppas verkligen det finns någon chans!! Förstår dig verkligen men vet du hur spermierna var som de hittade? De lyckades ju ändå brfrukta många ägg...

    Jag lämnade min fd för han varken ville gifta sig eller skaffa barn. Träffade min nuvarande för två år sedan och det var ju kärlek direkt. Sen berättade han om sitt problem, så det stämmer! Han blev lämnad i sitt förra förhållande för hon kunde inte se sig skaffa barn ?själv? (genom donation) och vara den ?enda föräldern?. Konstig syn.

    Ni själva? Hur längr har ni varit ihop och försökt?
  • Äldre 7 May 17:07
    mooonwalker skrev 2018-05-07 16:55:21 följande:

    Ruvardag 10. Min menscykel blev lite störd av äggutplocket i höstas och det tog några månader innan den blev som tidigare, men igår när jag började blöda så var det dagen för min beräknade mens. 

    De lyckades ju få ut många ägg och många blev befruktade, men det var ju så få som klarade sig... Jag har läst många som kanske får ut typ åtta ägg och ändå får 4 embryon. Men läkarna odlade alla våra embryon fem dagar, i många trådar jag har läst så får folk tillbaka 2-3 dagars embryon, så det kanske spelar roll, jag vet inte.

    Stackars din man! Det låter som hans ex inte var en så bra människa, tur att han har träffat dig! Jag och min man har varit tillsammans sedan 2011, så sju år drygt. Först slutade vi skydda oss för jag var ändå tvungen att ta ut min spiral, men försökte inte bli gravida. Sedan försökte vi aktivt i ett år innan vi sökte hjälp. Men sen tog ju utredningen ett år och tillslut fick vi vänta nästan ett halvår på microtesen. Så det måste bli tre år sedan vi började försöka...


    Fick reda på idag att jag inte får börja min behandling i juni. Har ulcerös kolit (tarmsjukdom) och läkaren vill utesluta skov då mina värden var förhöjda. Han sa att han vill ge bästa förutsättningar för graviditet och det förstår jag men kom hem och grät. Har väntat så länge. I augusti räknade han med en undersökning och då får jag mer besked... Gifter mig iofs månaden efter och jag har ju funderat länge när jag ska sätta igång men kan inte hjälpa att man blev så besviken.
  • Äldre 7 May 19:42
    mooonwalker skrev 2018-05-07 19:12:50 följande:

    Åh nej vad tråkigt! Förstår verkligen hur det känns, skickar en stor kram till dig!

    Äter du någon immunsupprimerande medicin eller räcker det för dig att ändra kosten? Brukar du ha skov ofta? 

    Min man pratade med vår klinik idag och de trodde inte att det skulle vara några problem att hinna med att plocka ut ägg innan sommaren. 


    Jag äter antiinflammatorisk medicin. Började idag med paleokost, läkarna tror inte kosten har betydelse men läst flera studier som tyder på att det har effekt (låter logiskt dessutom). Utesluter all gluten och socker som verkar inflammatoriskt. Brukar inte ha skov ofta alls! Hade senaste skovet flera flera år sedan. Hade jag inte haft diagnosen hade jag aldrig trott jag är ?sjuk?. Ont i magen har jag ibland men jag är säker på att det är stressrelaterat.

    Min man blev så besviken när jag berättade. Han sade att det var det enda vi såg fram emot den här sommaren. Vi fick inte semester samtidigt så har verkligen inget roligt framför mig alls. :(

    Åh vad skönt. Jag hoppas verkligen för er skull. Är grav uteslutet den här omgången?
  • Äldre 7 May 21:08
    mooonwalker skrev 2018-05-07 20:45:14 följande:

    En av mina bästa kompisar har ulcerös colit och hon åt tidigare massa mediciner, men efter att läkarna upptäckte att hennes prover såg dåliga ut struntade hon i alla mediciner och la om hela sin kost istället. Hennes läkare är inte glada, men de säger samtidigt att hennes prover har aldrig sett så bra ut.

    Men om ni jobbar mycket i sommar så går den kanske fortare och då är det snart dags för insemination och sen bröllop! =)

    Nej, den här gången tror jag det är helt kört. Jag blöder precis så mycket som när jag har mens, så skulle bli riktigt förvånad om jag var gravid. Men kliniken har som rutin att man alltid ska testa på testdagen och ringa in svaret. Men när jag ringer hoppas jag  att jag får reda på när vi kan komma igång igen! Jag tror jag måste vänta tills nästa mens, så då blir det äggplock om 1,5 månader.


    Kan du vara så snäll och fråga din vän hur hon äter idag? Jag tror med på matens påverkan! Har din vän barn? Frågade läkaren om det påverkade ev graviditet men icke däremot inte optimalt under skov att skaffa barn vilket jag förstår.

    Jag ska göra det bästa av min semester ändå.

    Hur kommer det sig att man måste vila mellan varje äggplock? Hur upplevde du äggplocket och ivf? Hur mådde du osv?
  • Äldre 8 May 19:16
    mooonwalker skrev 2018-05-08 10:43:37 följande:

    Min kompis är bortrest nu med sitt jobb, men kommer hem i slutet av nästa vecka, då ska jag fråga henne! =) Hon har inga barn. 

    Jag vet inte varför mina läkare alltid vill vänta en cykel mellan de olika behandlingarna. Jag vet inte om alla kliniker gör så. Jag mådde jättedåligt under förra behandlingen. Jag vet inte hur mitt AMH-värde ser ut, men jag vet att jag har gott om ägg och förra gången blev jag överstimulerade. Förra gången fick jag ta nässpray i flera veckor (så jag hamnade i klimakteriet) för att vi skulle tajma min mans microtese-operation, men den här gången hoppas jag bara att jag kan ta sprutorna och köra i min normala cykel. Fast jag vet inte om det kommer göra någon skillnad. Äggutplocket var jobbigt, men jag vet inte om det berodde på att jag mådde så allmänt dåligt eller om det var själva utplocket som gjorde det. Jag höll på att avsluta mina universitetsstudier under den här tiden, så samtidigt som jag mådde så dåligt hade jag praktik och sluttentor. Men jag berättade vad jag gick inom för min handledare på praktiken och hon var så himla gullig och förstående. Hon var i klimakteriet själv, så hon skrattade mest (på ett snällt sätt) när jag ibland svettades och ibland frös. 

    Kommer ni fortfarande göra tre stycken insemineringar även om fast det blev uppskjutet?


    Mådde du allmänt dåligt pga barnlösheten menar du? Herregud att du orkade allt det. Jag är ny på jobbet och bara det är tufft. På något sätt känns det lättare att veta att man inte kommer göra behandlingar i sommar för då kan jag fokusera fullt ut på jobbet men å andra sidan så växer längtan.

    Jag är inte säker på om jag ska göra insemination med tanke på att det var planen inför sommaren (innan bröllopet). Vågade inte göra IVF då mitt AMH ligger högt och kan precis som du med stor sannolikhet bli överstimulerad. Ville inte riskera bli inlagd i samband med bröllopet. Hör gärna din åsikt kring det. Är det bättre att köra på IVF direkt? Har varit sååå kluven kring metod flera ggr. Det som talar för är stt jag gärna önskar få blastisar man kan använda till syskon. Vill ju gärna ha minst två barn iaf... Spelar det ngn roll om spermierna är frysta till ivf, ger de sämre resultat eller är det betydelselöst?
  • Äldre 9 May 20:47
    Nervernautanpå skrev 2018-05-09 17:14:53 följande:

    Och där kom mensen även för mig. Tre dagar för tidigt till och med. Blir så jäkla ledsen att det aldrig går vägen. För vissa tar det på första försöket och för mig tar det inte ens på femte försöket. Jag kommer aldrig ge upp, det går inte. Men det är så sjukt tungt.....


    Beklagar. Skickar en styrkekram!!
  • Äldre 9 May 22:50
    Nervernautanpå skrev 2018-05-09 21:45:28 följande:

    Tack. Det känns hopplöst just nu. Men det måste ju gå.

    Jag har förhöjt prolaktinvärde som jag äter medicin för. Vet inte hur mycket det påverkar men det här vet ju mina läkare om så jag antar att dom har koll på det.

    Jag tror att nästa steg kan vara att byta donator. Får se vad dom säger när jag ringer på måndag...


    Vad gör prolaktinet? Inte koll på det. Hur många ggr har ni kört med samma donator? De brukar säga max 6 inseminationer innan man går vidare till ivf. Läste någonstans att du helst ville slippa det, vilket jag såklart förstår men det kanske ger er en snabbare väg till målet? Kram!!
  • Äldre 10 May 10:04
    mooonwalker skrev 2018-05-10 08:50:11 följande:

    Nej, jag mådde fysiskt dåligt av behandlingen. Av alla hormoner antar jag. Sen känner jag att jag mår sämre och sämre allmänt pga barnlösheten, men det känns som om det mer drabbar mig psykiskt.

    Gud vad svårt att veta hur du ska göra! Förhoppningsvis blir du inte överstimulerad om du gör IVF, men man vet ju aldrig... Hur lång tid innan bröllopet kommer du i så fall göra inseminationen eller IVF? Finansierar ni allt själva eller får ni något genom landstinget? Jag tänker att om ni betalar allt själva vill ni kanske göra det som är störst chans att resultera i en graviditet även om det gör så att du mår dåligt. Om ni får det av landstinget är det kanske mer värt att göra något som inte har lika stor chans men där du ändå mår relativt bra. Förstår du hur jag tänker? Sen tänker jag också att det spelar roll exakt hur lång tid innan bröllopet behandlingen är. Om du kommer göra äggutplock+ ET en månad innan kanske det kommer kännas bra, men om det bara är tex två veckor finns ju risken att du kommer fortfarande må väldigt dåligt på bröllopet (oavsett om du lyckas bli gravid eller inte). Min mage svullnade upp väldigt mycket pga överstimuleringen och det kanske inte skulle vara så kul om det hände dig eftersom du vill vara fin inför bröllopet... Jättesvårt att veta hur du ska göra!

    En sak som jag har funderat mycket på är att fråga läkarna nästa gång att sätta in två embryon (om vi skulle lyckas få flera embryon). Stockholms läns landsting har regler för vilka som får tillbaka fler än ett embryo och några av de som tillåts fler än ett embryo är par där mannen har azoospermi. Min dröm är att få tvillingar!

    Jag tror att frysta spermier som klarar upptining är lika bra som färska spermier, men sen klarar tyvärr inte alla spermier upptiningen. Stackare! Jag vet precis hur det känns! När kan nu göra nästa försök? Nästa månad eller måste du vänta en cykel?


    Jag förstår dig verkligen. Jag sade till min man igår att jag börjar må mycket sämre och att jag ångrar att vi planerade bröllopet så sent som i sensommar. Det är mycket prat om graviditet på jobbet och barn rent allmänt överallt. Jag sade även till honom att åka till Danmark var det jag sett fram emot hela året och nu blir det inte av. Vill nästan skita i läkarens rekommendation och köra ändå men tänk om något händer, då är det mitt fel. :( Vi har bytt landstingskö och ansökt om Örebro istället, annars betalar vi allt själva. Eftersom min läkare ville göra koloskopi i augusti så vet jag inte när vi får börja efter det....

    Jag är väldigt nojig som person. Är rädd att inga av behandlingar kommer lyckas osv. Det katastroftänket gör mig knäpp, därför hade de varit lättare att bara köra igång...

    Tycker verkligen du ska be om två embryos. Hade med velat ha tvillingar!! Min dröm är att få två flickor sen två pojkar... Har ni meddelat kliniken ?
  • Äldre 10 May 20:57
    mooonwalker skrev 2018-05-10 19:12:43 följande:

    Jag pratade med min man igen idag om att jag mår sämre och sämre. Det märks också på min kropp, jag har fått sämre hy och jag tappar jättemycket hår... Min man sa att om jag vill så kan jag säga upp mig/ta tjänstledigt några månader och så lever vi på hans lön, men jag tror inte att det blir bättre. 

    Vet du vad som händer om du skulle få ett skov medan du var gravid? Förresten, vad äter du för antiinflammatorisk medicin? Tex Ipren, Naproxen och Diklofenak gör ju så att du blir mer lättblödande och gör det därför svårare att bli gravid. 

    Jag frågade lite om flera embryon när jag förde tillbaka det färska embryot, men då sa de att det är standard att endast föra tillbaka ett. Då visste jag inte att azoospermi gjorde att jag i SLL har rätt att föra tillbaka två, så jag sa inget. Men om vi lyckas få flera embryon vid nästa försök ska jag definitivt be om två!


    Stor kram! Förstår dina känslor precis. Jag kan känna att det är värre att vara hemma än jobba. Jag jobbsr på FK så har fullt upp hela tiden, det hjälper. Vad jobbar du med?

    Jag vet inte vad som händer om jag blir gravid under ett skov. Jag varken blöder eller har diarré som är typiskt för sjukdomen så har ju inget skov nu. Det enda som tydde på något var förhöjt värde i avföringen (sorry för infon) och att det kan indikera på skov men finns inga symtom på det?

    Äter inget av det. Äter min medicin asacol, och levaxin. Samt vitaminer och panodil när jag har ont i magen. Vill verkligen åka i juni. Ska ringa läkaren imorgon och ställa lite fler frågor, prata med min ?riktiga? läkare.
  • Äldre 12 May 11:10
    mooonwalker skrev 2018-05-11 09:31:22 följande:

    Jag är sjuksköterska, eller det här kommer att låta jättekonstigt, men jag har faktiskt precis vidareutbildat mig till barnmorska. Jag har precis börjat jobba på förlossningen och på BB. Men under utbildningen så läser vi faktiskt väldigt, väldigt lite om barnlöshet. Vi hade en föreläsning under hela utbildningen om IVF, sen har vi bara praktik på förlossningen, BB och mödravården, så jag kan inte så mycket om det här. Sen vill jag också säga innan någon dömer mig för att ha valt detta yrke när jag sitter i den situationen jag gör att jag hade sökt in till barnmorskeprogrammet långt innan jag visste om min mans problem. Första gången jag sökte kom jag inte in. Jag fick reda på min mans provsvar några veckor innan antagningsbeskedet kom när jag blev antagen och då visste jag ju inte vilket helvete vi skulle hamna i.... Hoppas ni inte tycker jag är superkonstig nu, men jag älskar ju barn och brinner för att hjälpa människor. 

    Har du fått tag i din läkare? Jag pratade med min klinik nu på morgonen för att meddela det negativa graviditetstestet och fick lite andra besked än vad min man fick när han pratade med dem i måndags. Nu när jag måste plocka ut nya ägg så är det inte säkert att vi hinner göra det innan sommaren. Läkarna måste lägga upp en ny behandlingsplan för mig och när de har gjort det kommer vi att få hem ett brev med besked. Förhoppningsvis blir det innan sommaren, men de kan inte säga helt säkert. Jag och min man hade tänkt försöka åka utomlands en vecka i sommar, men nu vågar vi inte boka något eftersom vi hade tänkt åka näst sista veckan de har öppet för sommaren och vi vill inte riskera att missa behandlingen. Om jag får göra det korta protokollet, dvs i min egen cykel, så är det ingen fara för oss att åka, men om jag måste göra det långa (som jag absolut inte vill) så kan det ju bli när som helst...


    Varför skulle någon döma dig för ditt val av yrke? Herregud människa att du klarar av arbeta på förlossningen är otroligt. Du ska INTE ge upp din dröm pga detta. När man drar sig undan allt som har med barn att göra känner jag verkligen att man hamnar i ett utanförskap. Vad är det med hela barnlösheten som får dig att må mest dåligt tycker du?

    Ringde till sjuksköterskan och fick telefontid 23/5. Den här läkaren jag har förstår mig bättre då han följt mig länge. Jag hoppas han ger mig goda besked. Jag har dock en konstig känsla att jag ?bör vänta?. Saker har talat emot att jag ska börja i sommar. Min gyn som skulle hjälpa med UL och allt blev plötsligt sjukskriven tills efter semestern, jag upptäckte att jag bör testa min CMV-status precis när vi lade en order på spermier, provresultatet nu och fick ingen ledighet utifrån de veckor vi skulle börja förbereda. Vet inte om jag tror på sånt men inget har talat för...

    Va svårt att inte veta. Att åter en sommar ?vänta ut? tills man får behandlas. Det är tufft.
Svar på tråden Avsaknad av spermier