• Nervernautanpå

    Avsaknad av spermier

    Ontopic skrev 2018-08-06 07:04:29 följande:

    Det går i vågor allt det här! Psyket tar stryk och jag tänker på dig! Vilken båt att sitta i alltså.. Kämpa kämpa även om det är tungt.. Kollde på ishockeyspelarnas kampen om ett barn på SVT play. Så rörande och vissa delar var igenkännande. Och att se deras resa i slutändan lyckas gav mig lite pepp.

    Tråkigt att bli jämförd med din familjemedlem. Inte alls samma sits om du frågar mig..


    Jag tänkte kolla på det programmet, men min sambo tyckte att jag kanske skulle avvakta. Hade sån panik där ett tag när jag insåg att jag kanske ALDRIG blir mamma. Hoppet var helt bortblåst. Alltså, jag har hela livet tänkt att jag ska skaffa barn relativt tidigt. Jag har alltid önskat det, och min sambo lika. Men nu sitter vi här fortfarande barnlösa efter tio år tillsammans. Man borde kanske ha tagit tag i saken tidigare, men jag var väl naiv och trodde att det skulle lösa sig av sig själv eller nåt. Och man blir inte yngre. Jag är 34 och min sambo 43. Vill ju helst inte känna sig som mormor och morfar på föräldramöten. Om det nu blir nåt. Känns verkligen hopplöst.
  • Nervernautanpå
    askyfullofstars skrev 2018-08-07 10:34:30 följande:

    Ok. Körde ni ostimulerade försök i Danmark?

    Har du blivit utredd också?

    Hur många procent chans har ni fått på insemination ?

    Jag såg nu på mitt inlägg hur frustrerad jag var när jag skrev det ang min man. Hela den här resan är så tung så man knappt vet var man ska ta vägen ibland och då har inte jag ens börjat med behandlingarna (börjar första om 8 dagar). Så nervöst.


    Dom har aldrig pratat om procent vare sig i danmark eller sverige. Men ja, i danmark var det ostimulerade försök.

    Förstår verkligen din frustration. Jag känner mig inte ens som mig själv ibland. Känner mig helt knäpp emellanåt.
  • Nervernautanpå
    Ontopic skrev 2018-08-07 05:29:20 följande:

    Om ni skulle byta sjukhus i processen, hur lång tid hade ni fått vänta då? Att vänta ca ett halvår för att kliniken inte får göra det känns väl tråkigt va?


    Jag vet inte hur lång väntetid det är. Vi har inte kommit så långt än i och med att vi fortfarande gör inseminering. Jag vill såklart inte vänta till nästa år, men vill helst inte byta klinik igen heller.
  • Nervernautanpå
    Kallamakka skrev 2018-08-13 22:36:25 följande:

    Hallå gänget!

    Nu har verkligheten kommit igång igen, efter välbehövd ledighet :)

    Här blev vi inkastade i att testa efter ägglossning nästan direkt efter ledigheten(läs efter sjukhusets sommarstängning), fick glad gubbe och ska få ett embryo insatt på fredag, i naturlig cykel. Så nu är det återigen dax att hålla i de där tummarna och hoppas hoppas - på tur ägg!


    Lycka till! Håller tummarna för dig!

    Jag ska åka in idag för att göra en sista insemination. Glad gubbe här med (börjar mer och mer se den där gubben med ett hånflin, haha, bitterf***a)

    Hoppas verkligen att alla här lyckas snart!
  • Nervernautanpå
    Kallamakka skrev 2018-08-14 16:29:12 följande:

    Åh så spännande! Stort lycka till, till dig med!!! :)

    (förstår absolut vad du menar med den där smileyn).. Var bergsäker på att den kom på fel dag, här är hur mina tankar gått: "jaha å vad f*n är du så nöjd över?!" "älskling, ska vi mysa till det och låtsas göra barn?!" eller "åh, så har man väl ägglossning på den sidan där de e stopp, så det är väl skit samma, ägget sitter ju ändå fast.. "

    Positiviteten är väl inte alltid på topp, haha!


    Haha, jag känner igen det där. Har nog sagt ungefär samma sak också. Jag har svårt att vara positiv, men jag orkar inte riktigt vara negativ heller. Vet inte riktigt hur jag är faktiskt längre. Imorse blev jag nästa less på glada gubben, för jag hade räknat med ägglossning först om några dar. Det ställde ju till det lite med jobb. Men man löser det ju. Jag vägrar hoppa över nu när vi är igång. Och idag höll läkaren på att fumla runt hur mycket som helst kändes det som. Äggledaren låg i 90graders vinkel och om jag förstod saken rätt så krånglade det till det med att få katetern på rätt plats. Men nu är det bara att hålla tummarna igen.
  • Nervernautanpå
    Kallamakka skrev 2018-08-14 21:29:47 följande:

    Och när det bråkar så hinner man ligga där i stolen och bli orolig såklart.. Vad jobbigt!

    Men nu är det gjort, nu kan man inte påverka så mycket(skit jobbigt det också). Det ska bara bli + nu! Heja heja!

    Nu skulle man trolla sig fram i tiden, det är så svårt med väntan! Hur fördriver du tiden innan testdag?


    Jag fördriver tiden med jobb. Försöker jobba mycket mest för att hålla mig sysselsatt. Men samma hemma, vi pratar inte så himla mycket om det här under "väntetiden". Jag blir ju påmind varje dag ändå då jag tar lutinus varje morgon och kväll.

    Hur gör du för att fördriva tid?
  • Nervernautanpå
    Kallamakka skrev 2018-08-28 13:09:06 följande:

    Jag vaknade tidigt imorse och kunde inte släppa tankarna på om man skulle testa eller inte, så jag tog ett graviditetstest och testade. Och till min stora förvåning/chock så stod det "gravid".. Helt otroligt vilken oväntad överraskning, där stod jag och stirrade på mig själv i spegeln i ett par sekunder och försöke förstå vad som nu väntar. Men det sjunker väl in snart. Just nu går jag mest och små ler på jobbet och känner mig som världens gladaste.


    Wow! Grattis!
  • Nervernautanpå

    Så det blev ingen graviditet den här gången heller. Efter sju insemineringar är det nu dags för ivf. Jag har verkligen velat slippa det men det verkar inte finnas något annat alternativ. Jag är livrädd för sprutorna, äggplock, insättning.... ja allt. Men vilket alternativ har jag? Att vara rädd är tydligen helt ologiskt och överallt får jag höra att "om det här är så jobbigt så vänta bara tills du blir gravid" eller "fixar du inte det här så kommer du inte fixa att föda barn" osv. Så..... jag vet inte. Känner mig som sämsta kvinnan i världen. Jag kan inte bli gravid och jag är inte tillräckligt modig.

    Men jag ska fixa det. Jag och min sambo skulle bli jättebra föräldrar, det vet jag. Det är bara några hinder på vägen som jag behöver övervinna. Har redan övervunnit massor av mina rädslor. När vi påbörjade vår resa klarade jag knappt av blodproven.

    Önskar att jag kunde känna mer hopp iaf. Just nu känns allt väldigt hopplöst....

  • Nervernautanpå
    askyfullofstars skrev 2018-09-02 12:01:59 följande:

    Va tråkigt. Har ni fått något svar på varför det inte fungerar? Har ni bytt donator? Du ska inte lyssna på andra idioter som inte befinner sig i den här sitsen.

    Stort lycka till!!


    Vi har haft två olika donatorer. Nu antar jag att vi får ta ett möte och diskutera vad nästa steg blir. Vi måste ju delvis byta klinik eftersom ivf med donator endast får ske på universitetssjukhus som jag har förstått det. Men vi får se vad dom säger.

    Enligt mina läkare finns det ingen orsak till varför det inte funkar för mig. Dom hittar inga fel.
Svar på tråden Avsaknad av spermier