Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

Vi har ett adopterat på 9 och ett bio på 13. Vi älskar båda villkorslöst som de fantastiska personer de är. A-barnet har alltid haft det lätt socialt med massor med kompisar. Han har inte varit utsatt pga av sitt ursprung - nästan alla har ju olika ursprung idag. Kompisarna kommer från 4 kontinenter så han sticker egentligen inte ut. Alla ämnen som rör hans ursprung är tillåtna samtalsämnen som pratas om när helst hen vill. För det är klart att adoptionen spelar roll i hens liv - men det är något man får leva med. 

Jag förstår faktiskt inte vad du menar med delar av ditt inlägg. Kanske kan du förtydliga?

- Vad är det för prestige du menar att jag känner och som jag borde släppa?

- På vilket sätt menar du att jag lurar mig själv iatt adoptionen inte spelar för roll?

- Och vad har ras med saken att göra? Vi är väl alla av samma ras?

 

Jag har inte heller sagt att särbehandling inte sker i icke-blandande familjer. Jag menar på att det sker av andra orsaker och får andra konsekvenser i familjer med både adopterade och icke-adopterade barn. 

Otroligt tröttsamt att ständigt höra "Men det händer ju även icke-adopterade..." så fort man tar upp adoptionsrelaterad problematik. Ingen har påstått att det inte finns liknande problem i alla typer av familjekonstellationer.