Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

Jag har 2 adopterade barn och ett magbarn.

Dom adopterade kom först, vi fick vänta i 11 månader innan vi fick hämta våra barn.

Den kärleken som var när vi fick dom går knappt å beskriva, var inte ens i närheten när vårat magbarn föddes.

Men dom hade växt i våra hjärtan under så lång tid så vi älskade dom från sekund 1

Älskar alla 3 barnen lika mycket nu.

Hade svårare att knyta an till barnet som kom från magen det tog mycket längre tid.

Varför vet jag inte, men det blev så.

Men svaret på frågan, kan man älska adopterade barn lika mycket ? -svar Ja! Kanske även mer man har ju längtat och kämpat så för att få sitt barn.

Och väntan är oftast längre så man hinner förbereda sig massor innan barnet kommer.

Ser att det är en hyfsat gammal tråd, hoppas ts har kommit fram ett beslut och kanske även är påväg å starta sin största resa någonsin.

Adopterade barnen har endast växt i mitt hjärta och ej i min kropp.

Barnet i magen har växt just i min mage.

Det är svårt att förklara för någon som aldrig adopterat att man älskar oftast det barnet från första bilden man får. Barnet växer i ens hjärta och därför kallar jag det hjärtebarn. Jag kände inte den extrema kärleken för barnet som växt i min magen förens det kommit ut och det gått ett tag. Alla som jag känner som har adopterade barn och barn som dom fått via sin mage har haft liknande känsla, det har varit lite svårare att knyta an till barnet som kommit från magen, det via adoption har man oftast haft lång tid att knyta an till man har haft bilder och ibland filmer på barnet. Barnet från den egna magen har man bara sett på ul bilder och det känns ju inte som ett riktigt barn.

Visst man är orolig när man är gravid men det är inte samma sak som att man älskar någon villkorslöst.

Det adopterade barnen kommer från sin Etiopien mammas mage, och lillesyskonet har legat i min mage.

Mina barn älskar att höra hur vi längtat och våran långa resa till barnen och hur vi fick varandra och att titta på alla bilder och filmer från den resan. Barnet som legat i min mage har inte i närheten lika häftig berättelse, har hört från förskolan att hen ibland hittar på att vi hämtat hen med flygplan.

Men det är rätt förståligt eftersom hen vill ha en lika fantastisk resa in i vår familj. Alla andra på förskolan har ju samma "tråkiga" berättelse dvs legat i mammans mage och sen kommit ut på förlossningen.

Så dom frågor vi får nu är av yngsta barnet och varför inte yngsta barnet också fått komma med flygplan.

Det känns som att många tror att man inte pratar ursprung och om hemlandet med sina barn, men alla jag känner som adopterat gör det.

Vi pratar om tiden innan vi fick varandra, det vi vet dvs, vi firar landets nationaldag då vi äter mat som är vanligt i landet och tittar på bilder från landet, sen brukar iallafall vi fira våran fådelsedag dvs dagen vi fick varandra, då får barnen välja mat och efterrätt och vad vi ska göra och då kollas det alltid på filmer från landet.

förr la man säkert locket på men idag vet man 100gånger bättre. På alla utbildningar och utredningar blir man informerad om hur viktigt det är, men man ska även vara lyhörd för vad barnet vill.