Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

Är adopterad. Mina föräldrar fick ett biobarn efter mig. Sedan adopterade de ett barn till. De tror att de har älskat oss alla lika mycket och på samma sätt, men det är uppenbart att det inte är sant. De har särbehandlat oss enormt, fördel biobarnet. De skyller på syskonpositioner och andra yttre omständigheter, men jag är övertygad om att de älskar sitt biobarn mer än oss adopterade, framför allt på ett annat sätt. Jag betvivlar inte att de älskar mig och den andra adopterade, men inte lika starkt och inte på samma sätt. Detta skulle de - och andra i deras situation - ALDRIG erkänna ens inför sig själva. 

Nej, det förklarar inte ett skvatt, för "mellanbarnet" åldersmässigt var det barn som kom sist och det skiljer nästan absurt lite åldersmässigt mellan oss. 

Detta är den vanliga förklaringen/det vanliga avfärdandet och exakt det jag ägnat mig åt i alla år i mina försök att förstå mig på min familj.Det känns som en befrielse att äntligen kunna prata fritt om det faktum att det biologi spelar roll. 

Igen - jag har inte sagt att man INTE kan älska ett adopterat barn - jag har sagt att det är mer komplext och speciellt när det finns biologiska barn involverade i konstellationen. 

Jag önskar att det inte vore så svårt och förbjudet att prata om detta och jag vet att jag inte är ensam om att tycka detta.