• Anonym (adopt­erad)
    Äldre 7 Jun 18:35
    50134 visningar
    105 svar
    105
    50134

    Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

    Är adopterad. Mina föräldrar fick ett biobarn efter mig. Sedan adopterade de ett barn till. De tror att de har älskat oss alla lika mycket och på samma sätt, men det är uppenbart att det inte är sant. De har särbehandlat oss enormt, fördel biobarnet. De skyller på syskonpositioner och andra yttre omständigheter, men jag är övertygad om att de älskar sitt biobarn mer än oss adopterade, framför allt på ett annat sätt. Jag betvivlar inte att de älskar mig och den andra adopterade, men inte lika starkt och inte på samma sätt. Detta skulle de - och andra i deras situation - ALDRIG erkänna ens inför sig själva. 

  • Anonym (adopt­erad)
    Äldre 12 May 23:01
    #34

    Jag och många med mig avskyr uttrycket "magbarn". Just saying. När mitt icke-biologiska syskon föddes var jag 2.5 år och jag minns graviditeten och spädbarnstiden med fasa och det faktum att jag ständigt fick höra om hur hen kommit till världen via mammas mage var bara för hemskt för mig. 

    Anknytning är a och o, men anknytning är inte någon som helst garanti och jag kan ärligt säga att jag inte pratat med någon vuxen adopterad som växt upp i familjer med både adopterade och icke-adopterade som upplevt detta som oproblematiskt. 
    Jag skulle starkt avråda folk från att blanda och om man insisterar på detta så rekommenderar jag att man släpper på prestigen och framförallt låter bli att lura sig själva att adoption och ras inte spelar någon roll. 
    Idag, efter en mycket smärtsam process erkänner äntligen mina föräldrar att visst spelade adoption, anknytning och biologiska band mycket större roll än de någonsin vågat erkänna både för sig själva och andra. 

  • Anonym (adopt­erad)
    Äldre 15 May 19:39
    #50

    I alla år har jag i en mängd olika sammanhang talat mig varm om hur lika jag och mina syskon behandlats, hur lite adoption och ras spelar roll, fram tills nu, när jag är medelålders och på förekomna anledningar kunnat reda ut ett och annat med mina föräldrar. 
    1. Magbarn är ett förkastligt uttryck - jag är väl också en produkt av en graviditet? Det annangör adopterade när man gör den distinktionen. Jag är inte mina adoptivföräldrars biologiska barn, men nog fan är jag ett "magbarn". 

    2. Jag anser att jag talat med tillräckligt många vuxna adopterade som vuxit upp i "blandade" familjer för att kunna dra slutsatsen att det inte är riktigt så rosenrött som många vill göra gällande. Själv har jag bidragit till föreställningen om att det är mindre problematiskt än vad jag anser att det är, eftersom jag under större delen av mitt liv förmedlade en bild som inte var riktigt sann. Idag kan även mina föräldrar erkänna att det inte var så och vi är eniga om att mycket berodde på de minst sagt undermåliga och illa grundade råd som gick ut när de adopterade. 

    3. Vad gäller prestige - jag menar att precis som när det gäller alla typer av föräldraskap måste ju folk få våga be om hjälp och erkänna tillkortakommanden utan att självgoda föräldramaffian startar sitt kapptävling i fördömande. Gå i terapi. Våga snacka med andra. Våga känna efter och framförallt - tala inte om för era barn hur de ska tala om sina erfarenheter. Det är något ett mycket stort antal adopterade vittnar om - att deras berättelse tas ifrån dem och tillrättaläggs, censureras och dikteras av omgivningen; oftast föräldrarna. 

    4. Min poäng är inte att det aldrig kan fungera; jag misstänker dock att det sällan funkar så bra som de inblandade vill göra sken av och att detta är något som är otroligt svårt att prata om, just för att det är så förbjudet som det visar sig i bl a denna tråd att det är. Jag tror inte att mina föräldrar älskat mig mindre än deras biologiska barn - dock på ett annat sätt och de hanterade den syskonrivalitet som kanske är av något mer komplex karaktär i en "blandfamilj" på ett helt inkompetent sätt, eftersom de var så inkörda i idén om att adoption och ras är totalt oviktigt för "kärleken övervinner allt". 

  • Anonym (adopt­erad)
    Äldre 15 May 20:16
    #54
    Anonym (...) skrev 2016-05-15 19:47:40 följande:
    En tanke jag har är att det kanske snarare handlar om att det är mellanbarnet,. Det i sig är en rätt besvärlig position och många mellanbarn blir smått särbehandlade då de liksom handlar i kläm. Dåligt samvete från föräldrarnas sida antagligen.
    Nej, det förklarar inte ett skvatt, för "mellanbarnet" åldersmässigt var det barn som kom sist och det skiljer nästan absurt lite åldersmässigt mellan oss. 
    Detta är den vanliga förklaringen/det vanliga avfärdandet och exakt det jag ägnat mig åt i alla år i mina försök att förstå mig på min familj.Det känns som en befrielse att äntligen kunna prata fritt om det faktum att det biologi spelar roll. 
    Igen - jag har inte sagt att man INTE kan älska ett adopterat barn - jag har sagt att det är mer komplext och speciellt när det finns biologiska barn involverade i konstellationen. 

    Jag önskar att det inte vore så svårt och förbjudet att prata om detta och jag vet att jag inte är ensam om att tycka detta. 
  • Anonym (adopt­erad)
    Äldre 15 May 23:05
    #57

    Jag har inte heller sagt att särbehandling inte sker i icke-blandande familjer. Jag menar på att det sker av andra orsaker och får andra konsekvenser i familjer med både adopterade och icke-adopterade barn. 
    Otroligt tröttsamt att ständigt höra "Men det händer ju även icke-adopterade..." så fort man tar upp adoptionsrelaterad problematik. Ingen har påstått att det inte finns liknande problem i alla typer av familjekonstellationer. 

  • Anonym (adopt­erad)
    Äldre 6 Jan 19:56

    Det handlar inte om att älska eller inte älska - det handlar om att det kanske inte känns likadant. Jag har inte träffat på någon adopterad som växt upp med icke-adopterade syskon som inte vittnar om någon form av särbehandling, däremot är det få som skulle säga att det handlar om bristande kärlek - möjligtvis annan form av anknytning och relation. 

Svar på tråden Älskar man inte adopterade barn som sina egna?