Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

Jag tror och hoppas att jag skulle älska ett adopterat barn lika mycket som mina biologiska. Jag har inte svårt att skapa starka band och barn i allmänhet tar jag väldigt lätt till mig, bryr mig om och värnar om. Jag skulle oroa mig mer för att mitt adopterade barn inte skulle tycka att jag var tillräckligt när hen blev större. Jag skulle ha svårt att hantera barnets eventuella längtan efter att veta mer om sitt biologiska ursprung. Då skulle jag känna mig hotad och otillräcklig.

Min man har däremot väldigt tydligt signalerat att den biologiska tillhörigheten är viktig för honom. Om vi inte kan få biologiska barn så får det vara för hans del.