Forum Adoption - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

    Fre 5 jun 2015 13:55 Läst 31525 gånger Totalt 103 svar
    Anonym (adopt­era)
    Visa endast
    Fre 5 jun 2015 13:55

    Jag och min man har försökt att skaffa barn under några år och det har inte fungerat. Det är "inget fel" hos någon av oss men jag kan inte bli gravid. Nu funderar vi iaf på att adoptera. Vi har inte berättat för bekanta och vänner (bara för de närmaste) att vi är ofrivilligt barnlösa utan de flesta tror nog att vi inte vill än eftersom jag pluggade under de senaste åren. En del har frågat varför vi inte har barn och att det snart blir för sent (jag är 35 år). Vi har sagt att ifall vi inte kan få egna så vill vi gärna adoptera och då har ALLA sagt att det inte är samma sak, att man inte kommer att älska ett adopterat barn som ett biologiskt, att man alltid kommer att längta efter ett biologiskt.

    Ingen av dessa personer har adopterade barn, alla har biologiska. Men alla ler nedlåtande, skakar på huvudet och säger: Det är inte samma sak. 

    Finns det någon som har adopterat barn och kan berätta hur det känns? Om ni endast har adopterade barn, längtar ni efter biologiska eller "räcker det" med de adopterade? Om ni har fått biologiska sen, har detta påverkat er relation och kärlek till de adopterade barnen? 

  • Fre 13 maj 2016 14:40 #42
    Anonym (äkta kärlek) skrev 2015-06-07 12:27:28 följande:
    När min bror träffade sin fru, hade hon en liten dotter på 2 månader. Ett litet barn som han kom att älska och fästa sig vid otroligt mycket. Barnets biologiska far hade inget intresse av sin dotter, och träffade henne aldrig. Alltså helt ute ur bilden redan innan hon var född.

    Paret gifte sig så småningom och fick även 2 gemensamma barn. När bonusdottern var 7 år så adopterade han henne. Men han hade under alla år innan dess alltid betraktat sig som hennes pappa fullt ut. Kärleken dem emellan kan ingen ta miste på. Han är en underbar pappa till alla sina 3 barn, och aldrig någonsin har han gjort någon skillnad på dem. Inte i sitt hjärta heller. Idag är alla 3 barnen vuxna. De står varandra väldigt nära, och samtliga säger att de haft en underbar uppväxt.
    Precis så var det för mig också, med skillnaden att jag var nästan 1 år när min pappa kom in i mitt liv. Trots att vi ser väldigt olika ut så är det aldrig någon som har ifrågasatt hans faderskap till mig. Kärleken har varit densamma för mig som för mina syskon som var hans biologiska.
  • Anonym (Gah.)
    Visa endast
    Fre 13 maj 2016 14:52 #43 +2
    nevermind skrev 2016-05-12 22:36:53 följande:
    "Magbarn", vad fint det låter. <3 Perfekt ord när man förklarar för barnen. smile1.gif
    Men hallå. "Magbarn" låter rätt vedervärdigt och skulle väl snarare väcka frågan hos barn om var de adopterade barnen kommer ifrån om inte från någons mage.
  • Anonym (äkta kärlek­)
    Visa endast
    Fre 13 maj 2016 15:06 #44
    Mickan76 skrev 2016-05-13 13:23:24 följande:

    Har aldrig hört uttrycket "magbarn" och måste säga att det var det fånigaste jag hört på länge.


    Samma här. Första gången jag hör uttrycket "magbarn". Tycker det låter idiotiskt!Glad
  • Anonym (Ja!)
    Visa endast
    Fre 13 maj 2016 15:07 #45
    Anonym (lollo) skrev 2016-05-13 14:12:32 följande:
    Utan att veta gissar jag på att det är såpass tabu för föräldrar att erkänna att de älskar sina adoptivbarn och magbarn olika (mycket) att de aldrig skulle göra det. Trots att barnet/barnen behöver få bekräftat att det faktiskt varit så.
    Det låter tragiskt att @adopterad inte blivit lika älskat som sitt syskon som är "magbarn".

    Men det betyder ju inte att alla föräldrar som har både bio- och adoptivbarn känner som hennes föräldrar. Jag försöker känna efter långt inne i mig själv och kan inte uppfatta någon skillnad i kärlek. Annat än att det är lättare att älska adoptivbarnet då hen ger så mycket mer kärlek än biobarnet. 

    Sen är ju naturligtvis frågan hur barnet uppfattar situationen. Och barnet har ju rätt till sin upplevelse. Men ibland tror jag det kan vara en lätt utväg att förklara alla motgångar enligt förklaringsmodellen - det är för att jag är adopterad.

    .
  • Anonym (Mamma till tre)
    Visa endast
    Fre 13 maj 2016 16:42 #46

    Adopterade barnen har endast växt i mitt hjärta och ej i min kropp.

    Barnet i magen har växt just i min mage.

    Det är svårt att förklara för någon som aldrig adopterat att man älskar oftast det barnet från första bilden man får. Barnet växer i ens hjärta och därför kallar jag det hjärtebarn. Jag kände inte den extrema kärleken för barnet som växt i min magen förens det kommit ut och det gått ett tag. Alla som jag känner som har adopterade barn och barn som dom fått via sin mage har haft liknande känsla, det har varit lite svårare att knyta an till barnet som kommit från magen, det via adoption har man oftast haft lång tid att knyta an till man har haft bilder och ibland filmer på barnet. Barnet från den egna magen har man bara sett på ul bilder och det känns ju inte som ett riktigt barn.

    Visst man är orolig när man är gravid men det är inte samma sak som att man älskar någon villkorslöst.

    Det adopterade barnen kommer från sin Etiopien mammas mage, och lillesyskonet har legat i min mage.

    Mina barn älskar att höra hur vi längtat och våran långa resa till barnen och hur vi fick varandra och att titta på alla bilder och filmer från den resan. Barnet som legat i min mage har inte i närheten lika häftig berättelse, har hört från förskolan att hen ibland hittar på att vi hämtat hen med flygplan.

    Men det är rätt förståligt eftersom hen vill ha en lika fantastisk resa in i vår familj. Alla andra på förskolan har ju samma "tråkiga" berättelse dvs legat i mammans mage och sen kommit ut på förlossningen.

    Så dom frågor vi får nu är av yngsta barnet och varför inte yngsta barnet också fått komma med flygplan.

    Det känns som att många tror att man inte pratar ursprung och om hemlandet med sina barn, men alla jag känner som adopterat gör det.

    Vi pratar om tiden innan vi fick varandra, det vi vet dvs, vi firar landets nationaldag då vi äter mat som är vanligt i landet och tittar på bilder från landet, sen brukar iallafall vi fira våran fådelsedag dvs dagen vi fick varandra, då får barnen välja mat och efterrätt och vad vi ska göra och då kollas det alltid på filmer från landet.

    förr la man säkert locket på men idag vet man 100gånger bättre. På alla utbildningar och utredningar blir man informerad om hur viktigt det är, men man ska även vara lyhörd för vad barnet vill.


    Anonym (Gah.) skrev 2016-05-13 14:52:05 följande:

    Men hallå. "Magbarn" låter rätt vedervärdigt och skulle väl snarare väcka frågan hos barn om var de adopterade barnen kommer ifrån om inte från någons mage.


  • Anonym (Biomo­r)
    Visa endast
    Lör 14 maj 2016 00:08 #47
    trash panda skrev 2016-05-13 13:29:29 följande:
    All respekt till dig men du kan inte säga att man älskar dem mer om du inte har adopterade barn.

    Grisigt beteende att gå in i en tråd om adoption med ett nick som "Biomor" och skriva en sån kommentar. Riktigt illa.
    Nej, det är inte illa. Alla har rätt att ha åsikter i alla trådar, även om du inte uppskattar det.
  • trash panda
    Visa endast
    Lör 14 maj 2016 09:04 #48 +1
    Anonym (Biomor) skrev 2016-05-14 00:08:03 följande:
    Nej, det är inte illa. Alla har rätt att ha åsikter i alla trådar, även om du inte uppskattar det.
    Jo, det är illa. Åsikter får man naturligtvis ha, men att skriva en kommentar endast i syfte att framhäva din egen fertilitet i en tråd som är full av människor som har behövt genomgå den sorg som följer med barnlöshet är grisigt.
  • Anonym (Biomo­r)
    Visa endast
    Lör 14 maj 2016 09:30 #49
    trash panda skrev 2016-05-14 09:04:38 följande:
    Jo, det är illa. Åsikter får man naturligtvis ha, men att skriva en kommentar endast i syfte att framhäva din egen fertilitet i en tråd som är full av människor som har behövt genomgå den sorg som följer med barnlöshet är grisigt.
    Som du nog förstår håller jag inte med. Jag har på inget sätt varit otrevlig, något som du är mot mig. 

    Med detta avslutar jag vår lilla "diskussion" för att inte förstöra tråden. Varför du ville göra det förstår jag inte, lägg din energi på annat än att grisa ner trådar.
  • Anonym (adopt­erad)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 19:39 #50

    I alla år har jag i en mängd olika sammanhang talat mig varm om hur lika jag och mina syskon behandlats, hur lite adoption och ras spelar roll, fram tills nu, när jag är medelålders och på förekomna anledningar kunnat reda ut ett och annat med mina föräldrar. 
    1. Magbarn är ett förkastligt uttryck - jag är väl också en produkt av en graviditet? Det annangör adopterade när man gör den distinktionen. Jag är inte mina adoptivföräldrars biologiska barn, men nog fan är jag ett "magbarn". 

    2. Jag anser att jag talat med tillräckligt många vuxna adopterade som vuxit upp i "blandade" familjer för att kunna dra slutsatsen att det inte är riktigt så rosenrött som många vill göra gällande. Själv har jag bidragit till föreställningen om att det är mindre problematiskt än vad jag anser att det är, eftersom jag under större delen av mitt liv förmedlade en bild som inte var riktigt sann. Idag kan även mina föräldrar erkänna att det inte var så och vi är eniga om att mycket berodde på de minst sagt undermåliga och illa grundade råd som gick ut när de adopterade. 

    3. Vad gäller prestige - jag menar att precis som när det gäller alla typer av föräldraskap måste ju folk få våga be om hjälp och erkänna tillkortakommanden utan att självgoda föräldramaffian startar sitt kapptävling i fördömande. Gå i terapi. Våga snacka med andra. Våga känna efter och framförallt - tala inte om för era barn hur de ska tala om sina erfarenheter. Det är något ett mycket stort antal adopterade vittnar om - att deras berättelse tas ifrån dem och tillrättaläggs, censureras och dikteras av omgivningen; oftast föräldrarna. 

    4. Min poäng är inte att det aldrig kan fungera; jag misstänker dock att det sällan funkar så bra som de inblandade vill göra sken av och att detta är något som är otroligt svårt att prata om, just för att det är så förbjudet som det visar sig i bl a denna tråd att det är. Jag tror inte att mina föräldrar älskat mig mindre än deras biologiska barn - dock på ett annat sätt och de hanterade den syskonrivalitet som kanske är av något mer komplex karaktär i en "blandfamilj" på ett helt inkompetent sätt, eftersom de var så inkörda i idén om att adoption och ras är totalt oviktigt för "kärleken övervinner allt". 

  • Anonym (...)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 19:47 #51
    Anonym (adopterad) skrev 2015-06-07 18:35:26 följande:

    Är adopterad. Mina föräldrar fick ett biobarn efter mig. Sedan adopterade de ett barn till. De tror att de har älskat oss alla lika mycket och på samma sätt, men det är uppenbart att det inte är sant. De har särbehandlat oss enormt, fördel biobarnet. De skyller på syskonpositioner och andra yttre omständigheter, men jag är övertygad om att de älskar sitt biobarn mer än oss adopterade, framför allt på ett annat sätt. Jag betvivlar inte att de älskar mig och den andra adopterade, men inte lika starkt och inte på samma sätt. Detta skulle de - och andra i deras situation - ALDRIG erkänna ens inför sig själva. 


    En tanke jag har är att det kanske snarare handlar om att det är mellanbarnet,. Det i sig är en rätt besvärlig position och många mellanbarn blir smått särbehandlade då de liksom handlar i kläm. Dåligt samvete från föräldrarnas sida antagligen.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll