Forum Adoption - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

    Fre 5 jun 2015 13:55 Läst 31525 gånger Totalt 103 svar
    Anonym (adopt­era)
    Visa endast
    Fre 5 jun 2015 13:55

    Jag och min man har försökt att skaffa barn under några år och det har inte fungerat. Det är "inget fel" hos någon av oss men jag kan inte bli gravid. Nu funderar vi iaf på att adoptera. Vi har inte berättat för bekanta och vänner (bara för de närmaste) att vi är ofrivilligt barnlösa utan de flesta tror nog att vi inte vill än eftersom jag pluggade under de senaste åren. En del har frågat varför vi inte har barn och att det snart blir för sent (jag är 35 år). Vi har sagt att ifall vi inte kan få egna så vill vi gärna adoptera och då har ALLA sagt att det inte är samma sak, att man inte kommer att älska ett adopterat barn som ett biologiskt, att man alltid kommer att längta efter ett biologiskt.

    Ingen av dessa personer har adopterade barn, alla har biologiska. Men alla ler nedlåtande, skakar på huvudet och säger: Det är inte samma sak. 

    Finns det någon som har adopterat barn och kan berätta hur det känns? Om ni endast har adopterade barn, längtar ni efter biologiska eller "räcker det" med de adopterade? Om ni har fått biologiska sen, har detta påverkat er relation och kärlek till de adopterade barnen? 

  • Anonym (Mia)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 19:53 #52

    Såklart kan man älska sitt adoptivbarnet som sitt eget kött och blod.Styvbarn är väl lite annat,man har inte skaffat dom varken själv elle genom adoption,mera som "påtvingat".Men finns säkert dom ochså som gillar styvbarn .

  • Anonym (...)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 19:54 #53

    Jag har visserligen bara ett biologiskt men jag ser faktiskt inte skillnaden. För mig kommer kärleken till mitt barn eller mina djur (såklart inte samma kärlek men ändock kärlek) väldigt mycket av att de behövt mig, att jag kunnat få ge dem allt det de behöver. För mig var det inte kärlek direkt när dottern föddes, det var mest märkligt. Men i takt med att jag kunnat ge henne det hon behöver såsom tröst, närhet, mat m.m. Kom också kärleken.

    Jag bara antar att det är samma för ett adoptivbarn, det skulle ju ändå vara mitt barn.

  • Anonym (adopt­erad)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 20:16 #54
    Anonym (...) skrev 2016-05-15 19:47:40 följande:
    En tanke jag har är att det kanske snarare handlar om att det är mellanbarnet,. Det i sig är en rätt besvärlig position och många mellanbarn blir smått särbehandlade då de liksom handlar i kläm. Dåligt samvete från föräldrarnas sida antagligen.
    Nej, det förklarar inte ett skvatt, för "mellanbarnet" åldersmässigt var det barn som kom sist och det skiljer nästan absurt lite åldersmässigt mellan oss. 
    Detta är den vanliga förklaringen/det vanliga avfärdandet och exakt det jag ägnat mig åt i alla år i mina försök att förstå mig på min familj.Det känns som en befrielse att äntligen kunna prata fritt om det faktum att det biologi spelar roll. 
    Igen - jag har inte sagt att man INTE kan älska ett adopterat barn - jag har sagt att det är mer komplext och speciellt när det finns biologiska barn involverade i konstellationen. 

    Jag önskar att det inte vore så svårt och förbjudet att prata om detta och jag vet att jag inte är ensam om att tycka detta. 
  • Anonym (...)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 20:21 #55
    Anonym (adopterad) skrev 2016-05-15 20:16:14 följande:

    Nej, det förklarar inte ett skvatt, för "mellanbarnet" åldersmässigt var det barn som kom sist och det skiljer nästan absurt lite åldersmässigt mellan oss. 

    Detta är den vanliga förklaringen/det vanliga avfärdandet och exakt det jag ägnat mig åt i alla år i mina försök att förstå mig på min familj.Det känns som en befrielse att äntligen kunna prata fritt om det faktum att det biologi spelar roll. 

    Igen - jag har inte sagt att man INTE kan älska ett adopterat barn - jag har sagt att det är mer komplext och speciellt när det finns biologiska barn involverade i konstellationen. 

    Jag önskar att det inte vore så svårt och förbjudet att prata om detta och jag vet att jag inte är ensam om att tycka detta. 


    Jag tror att det är lika vanligt hos biologiska barn också att känna sig olika behandlade. Jag har bara så fruktansvärt svårt att tro att det har med biologiskt eller icke att göra efter att ha hört många syskonberättelser. Min mans syster har till exempel blivit särbehandlad.
  • Anonym (DD)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 20:31 #56

    Jag har två adopterade barn(ett äldre adopterat fosterbarn och ett barn född av en surrogatmamma) och ett biologiskt barn(också född av surrogatmamma) och jag kan bara säga att det inte är någon skillnad förutom att det självklart tog längre tid att bonda med fosterbarnet.
    När vi "bara" hade äldsta(fosterbarnet som adopterades) så längtade jag/vi efter fler barn, men biologin hade inget med det att göra. Kärleken till äldsta förändrades inte av att få fler barn.

  • Anonym (adopt­erad)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 23:05 #57

    Jag har inte heller sagt att särbehandling inte sker i icke-blandande familjer. Jag menar på att det sker av andra orsaker och får andra konsekvenser i familjer med både adopterade och icke-adopterade barn. 
    Otroligt tröttsamt att ständigt höra "Men det händer ju även icke-adopterade..." så fort man tar upp adoptionsrelaterad problematik. Ingen har påstått att det inte finns liknande problem i alla typer av familjekonstellationer. 

  • Påven Johann­a
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 23:09 #58
    Anonym (adopterad) skrev 2016-05-15 23:05:04 följande:

    Jag har inte heller sagt att särbehandling inte sker i icke-blandande familjer. Jag menar på att det sker av andra orsaker och får andra konsekvenser i familjer med både adopterade och icke-adopterade barn. 
    Otroligt tröttsamt att ständigt höra "Men det händer ju även icke-adopterade..." så fort man tar upp adoptionsrelaterad problematik. Ingen har påstått att det inte finns liknande problem i alla typer av familjekonstellationer. 


    Händer det även icke-adopterade så är det inte problematik som är förbehållen adopterade. 
  • Mooomi­n
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 23:24 #59

    De som säger detta, har de både biologiska OCH adopterade barn? Annars kan de ju inte veta...

  • Sön 15 maj 2016 23:27 #60

    Självklart är det större med riktiga barn. De som säger annat lurar bara sig själva.

  • Sön 15 maj 2016 23:29 #61
    Anonym (...) skrev 2016-05-15 19:54:22 följande:

    Jag har visserligen bara ett biologiskt men jag ser faktiskt inte skillnaden. För mig kommer kärleken till mitt barn eller mina djur (såklart inte samma kärlek men ändock kärlek) väldigt mycket av att de behövt mig, att jag kunnat få ge dem allt det de behöver. För mig var det inte kärlek direkt när dottern föddes, det var mest märkligt. Men i takt med att jag kunnat ge henne det hon behöver såsom tröst, närhet, mat m.m. Kom också kärleken.

    Jag bara antar att det är samma för ett adoptivbarn, det skulle ju ändå vara mitt barn.


    Det är inte ditt barn. Du bara låtsas som det.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll