Forum Adoption - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

    Fre 5 jun 2015 13:55 Läst 31525 gånger Totalt 103 svar
    Anonym (adopt­era)
    Visa endast
    Fre 5 jun 2015 13:55

    Jag och min man har försökt att skaffa barn under några år och det har inte fungerat. Det är "inget fel" hos någon av oss men jag kan inte bli gravid. Nu funderar vi iaf på att adoptera. Vi har inte berättat för bekanta och vänner (bara för de närmaste) att vi är ofrivilligt barnlösa utan de flesta tror nog att vi inte vill än eftersom jag pluggade under de senaste åren. En del har frågat varför vi inte har barn och att det snart blir för sent (jag är 35 år). Vi har sagt att ifall vi inte kan få egna så vill vi gärna adoptera och då har ALLA sagt att det inte är samma sak, att man inte kommer att älska ett adopterat barn som ett biologiskt, att man alltid kommer att längta efter ett biologiskt.

    Ingen av dessa personer har adopterade barn, alla har biologiska. Men alla ler nedlåtande, skakar på huvudet och säger: Det är inte samma sak. 

    Finns det någon som har adopterat barn och kan berätta hur det känns? Om ni endast har adopterade barn, längtar ni efter biologiska eller "räcker det" med de adopterade? Om ni har fått biologiska sen, har detta påverkat er relation och kärlek till de adopterade barnen? 

  • Anonym (Kärle­k är kärlek­)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 23:31 #62
    PGA skrev 2016-05-15 23:27:28 följande:

    Självklart är det större med riktiga barn. De som säger annat lurar bara sig själva.


    Fast om man inte kan få barn och adopterar så "vet" man ju inget annat? Det är nog så stort tror jag att få ett efterlängtat barn. Dessutom så vet ju inte du hur andra känner? Det kanske inte är "samma sak", att graviditet och förlossning är häftigt att gå igenom är en sak i sig men kärleken behöver inte vara annorlunda..
  • Påven Johann­a
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 23:32 #63
    PGA skrev 2016-05-15 23:29:55 följande:
    Det är inte ditt barn. Du bara låtsas som det.
    Som din fru låtsas att du är hennes man, eller?
  • Anonym (Oavse­tt)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 23:34 #64

    Min adopterade syster var mer älskad än jag (biologiskt barn) av min mamma, medan pappa och jag hade en nära relation. Tror det handlar om vem man klickar med som person. Tror det är så oavsett biologi

  • Sön 15 maj 2016 23:35 #65
    Påven Johanna skrev 2016-05-15 23:32:15 följande:

    Som din fru låtsas att du är hennes man, eller?


    Jag är ju hennes man. Så nej hon låtsas inte men barn är biologisk avkomma.

    Om jag och min fru varit nära biologiskt hade vi varit syskon. Lär dig skillnad på äpplen och päron.
  • Påven Johann­a
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 23:40 #66
    PGA skrev 2016-05-15 23:35:31 följande:
    Jag är ju hennes man. Så nej hon låtsas inte men barn är biologisk avkomma.

    Om jag och min fru varit nära biologiskt hade vi varit syskon. Lär dig skillnad på äpplen och päron.
    Hon låtsas nog bara när ni ligger med varandra. 

    Jag kan skillnaden på äpplen och päron, den är betydligt mindre än den är på idioter och begåvade människor. 
  • Sön 15 maj 2016 23:44 #67
    Anonym (Kärlek är kärlek) skrev 2016-05-15 23:31:58 följande:

    Fast om man inte kan få barn och adopterar så "vet" man ju inget annat? Det är nog så stort tror jag att få ett efterlängtat barn. Dessutom så vet ju inte du hur andra känner? Det kanske inte är "samma sak", att graviditet och förlossning är häftigt att gå igenom är en sak i sig men kärleken behöver inte vara annorlunda..


    Jag har mängder med nära relationer till såväl vuxna som barn och visst är det något speciellt med att vara biologiskt. Annars skulle folk inte umgås med familj över huvud taget då det finns andra individer som är en mer kompatibel i övrigt.

    Sedan kan alla relationer bli kärleksfulla men bandet som föräldrar har till sina riktiga barn är fullständigt unikt.
  • Anonym (Oavse­tt)
    Visa endast
    Sön 15 maj 2016 23:49 #69
    PGA skrev 2016-05-15 23:44:40 följande:
    Jag har mängder med nära relationer till såväl vuxna som barn och visst är det något speciellt med att vara biologiskt. Annars skulle folk inte umgås med familj över huvud taget då det finns andra individer som är en mer kompatibel i övrigt.

    Sedan kan alla relationer bli kärleksfulla men bandet som föräldrar har till sina riktiga barn är fullständigt unikt.
    Äh skiter i mina släktingar, men älskar mina vänner. Du råkar gilla din släkt och tror att det är biologiskt helt enkelt...
  • Anonym (Oavse­tt)
    Visa endast
    Mån 16 maj 2016 00:42 #80

    Ni som tror att förlossning och bära i magen är grejen - tror ni också att pappor inte älskar sina barn?
    Ni som tror att biologi är grejen - hur kan det då komma sig att fäder älskar barn som de "tror" är biologiska men där kvinnan tagit en egen tur åt sidan?

  • Anonym (DD)
    Visa endast
    Mån 16 maj 2016 01:44 #81 +1

    Tragiskt att vissa måste blanda in biologi för att kunna älska fullt ut. Vad är det som fattas i en då? Är som sagt biologisk pappa till ett av mina tre barn, två av dem har jag haft sedan dagen de föddes och en var några år när han kom till mig och det är ingen skillnad alls. Alla är mina precis lika mycket och är precis lika älskade.

  • Anonym (adopt­erad 2)
    Visa endast
    Mån 16 maj 2016 07:40 #78 +1
    PGA skrev 2016-05-16 00:02:12 följande:
    Gå inte in och diskutera en sådan här fråga när du inte kan hålla dig saklig till ämnet. Givetvis måste du gå in med inställningen att du gillar barnen lika mycket eftersom det annars skulle innebära problem för dig. Fast det är inte vidare relevant för den här diskussionen mer än att du är så känslomässigt involverad i frågan att du inte kan diskutera den sakligt och rationellt.
    Min uppfattning är den omvända att det är Påven Johanna som klarar av att föra ett rimligt resonemang medan du av någon anledning är känslomässigt drabbad.

    Är du adopterad själv och har vuxit upp med alldeles för lite kärlek?

    Jag beklagar i så fall, men du kan inte utgå från att dina föräldrar var som alla andra. Min upplevelse är att det är fullt möjligt att älska ett barn utan förbehåll som att det måste vara ens biologiska barn såvida det inte finns något störning hos föräldern, till exempel ett obearbetat barnlöshetstrauma.

    Det trista med en sådan här tråd är att du och andra med dig projicerar era egna känslor på andra.
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll