Dejta kille med barn, bara ses varannan vecka?

varför skulle ni inte kunna ses bara för att han har barn varannan vecka?  Vem har sagt det?  Om ni har tänkt att inleda en seriös relation förutsätter det ju att du träffar hans barn. 

Jo självklart kommer jag träffa barnet senare om det blir seriöst, men han vill ju inte presentera oss för varandra i ett så tidigt skede som det är nu. Vi har ju precis börjat träffas och ingen av oss vet ju hur det artar sig, känns dumt att dra in ett barn innan vi vet hur allt blir. 

jomen det kan jag ju köpa.  Det lät på dig som att ni aldrig skulle kunna ses varannan vecka pga barnet och det är ju något helt annat. 

En inkörning får du nog vara beredd på och känns det rätt för er båda när ni träffas på tu man hand så går nog träffen med barnet fortare också. 

Jag tror ju inte att det handlar om månader här utan ni kanske redan om ett par veckor kan börjar introducera dig för barnet beroende på hur ni gör och barnets ålder. En bra sak är ju att träffas på neutral mark tex att ni träffas en timma i lekparken  och bara "hänger" med barnet och honom som en god kamrat. (alltså inga kyssar eller hångel)  När barnet sen träffat dig några gånger kommer det inte att reagera på att pappa o du plötsligt pussas eller håller hand. 

Tror, man skall vara lite försiktig med att tro gällande andra.

Jag hade inte presenterat mitt barn för någon fören de absolut gått ett gäng månader, minst ett halvår kanske om inte saker bara vips känns rätt och bra från start. Annars håller jag med om neutral mark nån lekplats med fik nära och bara råka stöta på varandra och ta en kopp kaffe och låta ungarna röja.

Men att bland in någon i mitt barns vardag är jag väldigt försiktig med, då måste det ha gått tid och alla de där fjärilarna lagt sig och det nya så man landat lite och om allt känns bra då, när världen inte längre är helt rosa och galen, då kan jag överväga att låta någon träffa mitt barn, innan dess hell no faktiskt.

Jag håller med dig, det är bara dumt att blanda in barn. Stressa långsamt helt enkelt, passa på att njut av tiden ihop som ni får när ni kan, snacka, lär känna varandra. Resten kommer om allt känns bra, tror däremot aldrig det blir bra om man stressar eller pressar fram det. Sen påverkar säkert barnens ålder, hur länge föräldern varit singel, hur den andre föräldern uppför sig osv, det är så många saker som spelar in i helheten, man får inte glömma det.

Så jag som ensamstående förälder uppskattar ditt sätt att tänka