Någon annan som inte vill att pappan ser födseln?

Säg bara att du inte vill ha honom stirrandes mellan dina ben när du föder barn. Att han får hålla sig i huvudändan helt enkelt.

Ja, det vet han redan att han kommer måsta göra. Men han tyckte väl jag var lite töntig och påpekade att sköterskorna kommer rycka i honom när det är dags. Förlossingsbrev kommer jag definitivt att skriva!

Jag hade nog inte klarat mig utan min make på förlossningen. Jag fick panik bara han gick på toaletten! Sedan blev det ett urakut snitt på slutet och då fick han ju se och umgås med barnet flera timmar innan mig.

Sen förstår jag helt klart din känsla av att det inte är hans första. Du vill ju inte ligga och undra om han tänker " så mycket skrek inte mitt ex, skärp dig" eller " exet hanterade ju en förlossning mycket bättre" osv Inte heller få kommentarer som " för mitt ex var det si och så" och "mitt ex gjorde så här"

Prata med din make om dina funderingar O rädslor

Nej det kommer dom inte. Inte om du SÄGER innan att du inte vill ha honom där nere när du ska krysta. Att du tycker det är jobbigt och privat oich känner dig utsatt. Han får hålla sig uppe vid huvudet.

Vill att det ska vara första gången för er båda? Jag kommer aldrig att förstå mig på den typen av resonemang. Om din man skulle gå runt och göda ett förtret över att du inte var oskuld när ni träffades och hysa en önskan om att straffa dig för det, så skulle du acceptera det?

Stora händelser i livet är alla speciella på sina sätt, och att man haft turen att få uppleva fler stora och viktigt händelser i sitt liv förtar inte något från de kommande. 

Vår förlossning så var min sambo mitt största stöd. Han hejade på och jag hörde typ inte vad barnmorskorna sa, så han upprepade det och coachade mig genom krystningen som blev lite stressad då bebisens hjärtfrekvens sjönk. Han hade inte tid att stirra mig upp i muttan, som jag nog innan tänkt på som jobbigt. Å andra sidan "stod" inte vår son med huvudet ute oväntat på en värk eller så.

Nu hade jag en snabb förlossning trots att jag var förstföderska, vi var inskrivna 1,5 h innan sonen var ute. Men tanken på runt 24 h utan sambon där?! Mardröm. Har de mycket att göra (så var det när vi var där och det var ändå höst) så är man rätt ensam innan det drar igång på riktigt. De kollar till dig och kommer när du ringer, men vi hade ingen med oss hela tiden.., tilläggas ska att vi hade bra personal och jag är nöjd med min förlossning, men det är helt enkelt inte så att du har någon där hela tiden modet inte är något speciellt.

Det där med andra gången för honom kan jag lite förstå. Min sambo har vart gift innan (inga barn) när vi skulle förlova oss var deg enda han pratade om var "inte en dån ring bara det hade jag och mitt ex", "inte den kyrkan osv" tills jag sa ifrån att fokusera på vad han vill nu. Det irriterar mig att hans förra bröllop liksom lite begränsar vårt nu. Fast som han säger - äh nu gör jag det på riktigt istället. Visserligen svårt att resonera så om ett barn man älskar, men han kommer ju vara närvarande i att detta barnet är hans, att han älskar dig nu och vill stödja er genom förlossningen.

Att prata om sina känslor i det hjälper, det är ju skamligt att vara avundsjuk. Fast efter att jag sa till sambon hur det stack till i magen varje gång han nämnde sitt ex i samband med våra framtidsplaner, kom han på sig själv. Förstod verklugen helt.

skönt trodde jag var ensam om detta att inte vilja ha pappan med på fl ...
Jag visste inte hur jag skulle förklara detta för honom så jag åkte in själv och ringde när det var klart. Vårdpersonalen var väldigt ifrågasättande och trodde förstås att jag hade en dålig relation eller att han misshandlade mig typ. min sambo var lite sur först men det gick fort över han sa att huvudsaken var att allt gått bra.

Fy vad elakt gjort av dig!!

Stackars kille! Hade jag blivit utsatt för det vete f-n om jag hade velat fortsätta det förhållandet.

Det kommer inte att bli någon mer "första gång" för honom eftersom han redan har barn.
Så det är nog bäst att du slutar älta om det.
Försök att tänka att det är ert första gemensamma barn.

Om du inte vill ha honom stirrande mellan benen på dig när du föder är helt upp till dig. Det är bara att du säger ifrån.