• Anonym (Anna den late)
    Äldre 20 Jun 11:31
    31141 visningar
    185 svar
    +1
    185
    31141

    Är det så fel att vilja bli lyxhustru?

    Min dröm är att hitta en snäll stabil man som inte har något emot att försörja mig. Han jobbar och jag sköter hushållsarbetet (i en liten lägenhet), jag behandlas som en prinsessa av honom och kan spendera det mesta av dagarna med att jogga, träna, pyssla, läsa böcker och vara söt. jag vill inte heller behöva gå till arbetsförmedlingen eller låtsas vara sjuk för att bli sjukskriven utan vill kunna strunta i allt det.

    Gärna ett barn, helst inte fler. Jag kräver inte någon lyx, inte några dyra vanor, ingen rikedom. Äter vanlig husmanskost och handlar kläderna på Ullared. Om han får ut kanske 20 000 i månaden så räcker det och vi har till mat, hyra, räkningar och ger mig utöver det kanske 2-3 tusen att shoppa för varje månad så räcker det.

    Är det här verkligen för mycket begärt i livet? Jag tycker inte det, men ändå så måste jag stå här och byta blöjor på senildementa som inte vill byta blöjor på självaste midsommardagen....vilket jävla öde.

    Jag är jävligt snygg dessutom, och bara 22 år gammal. Skall livet vara såhär?  

  • Svar på tråden Är det så fel att vilja bli lyxhustru?
  • Anonym (Anna den late) Trådstartaren
    Äldre 21 Jun 14:06
    #88
    +1
    Anonym (gg) skrev 2015-06-21 13:55:38 följande:

    Jag kan ta ditt jobb bara säg till du vill ju inte ens ha det så ja tack .


    Nej. Det är min försörjning. Det som betalar min hyra, min mat, mina räkningar, mina saker och mitt gymkort. Dessutom är folk så urbota inkompetenta och inhumana att jag är oumbärlig. Efter 4 år av mer än heltid och även några år tidigare som extraarbete så får man en relation till de människor man har ansvar för. De är som mina bebisar nästan och jag låter inte vem som helst ta hand om dem. Jag har sett så många inkompetenta människor jobba där, människor som inte borde ens få sätta sin fot i vården öht. Så nej du får inte mitt jobb.  
  • Anonym (Anna den late) Trådstartaren
    Äldre 21 Jun 14:20
    #89

    Vid närmare eftertanke så vill jag nog inte sluta jobba ändå. Men jag vill sluta behöva jobba övertid och sluta behöva ta dubbla pass på storhelger. Dessutom vill jag hitta en snygg lång ljusblond muskulös kille. Vad han tjänar spelar då ingen roll alls eftersom jag jobbar. Är det verkligen så mycket begärt?

  • sextio­talist
    Äldre 21 Jun 14:44
    #90
    Anonym (Anna den late) skrev 2015-06-21 14:20:34 följande:

    Vid närmare eftertanke så vill jag nog inte sluta jobba ändå. Men jag vill sluta behöva jobba övertid och sluta behöva ta dubbla pass på storhelger. Dessutom vill jag hitta en snygg lång ljusblond muskulös kille. Vad han tjänar spelar då ingen roll alls eftersom jag jobbar. Är det verkligen så mycket begärt?


    Nej det är inte för mycket begärt. Men begränsa dig inte när det gäller utseendet. Drömmannen kan vara en kort mörkhårig kille.
  • Anonym (:))
    Äldre 21 Jun 14:55
    #91
    Anonym (Anna den late) skrev 2015-06-21 13:58:26 följande:

    Nej. Jag gillar ljusblonda män (rödlätt hår går också bra) med blåa ögon. Minst 185cm och muskulös kropp skall det vara. Lite extra hull gör ingenting, bara det finns muskler. Helsvensk eller ev. dansk. Inget annat.
    Det roliga är att det låter som att du beskriver min pojkvän. Lång, svensk (1/4 dansk), muskulös. Han tjänar hyfsat och för ett par år sen så kunde han tänka sig att ha en hemmafru. Sen blev han ihop med en feminist (mig) och nu vill han hellre ha ett jämställt förhållande.

    Om du inte trivs med att jobba helgen och övertid så får du väl skaffa ett jobb där du slipper det? För de boende blir ju utan dig när du blir lyxhustru också.
  • Äldre 21 Jun 15:13
    #92

    20 tusen i månaden , liten lägenhet och lyxhustru? Förlåt men den ekvationen går inte ihop för mig  


    Goodness me
  • Camill­a Caroli­na 1
    Äldre 21 Jun 15:37
    #93
    Anonym (Mjo.) skrev 2015-06-21 00:06:41 följande:
    Fast, vadå långtråkigt!? Jag har sällan långtråkigt, tränar, promenerar o gör saker med hunden/vänner. Pysslar med handarbeten osv. Finns dessutom massor att se/göra som inte kostar mycket alls. Jag o min sambo har "vanliga" inkomster, dvs tillsammans får vi ut ca 35.000kr och jag känner inte att vi måste göra saker som inte kostar.. Visst, resor måste vi ju spara till osv..
    Här håller jag med. Man behöver inte alls ha tråkigt för att man är hemma på dagarna och inte har så mycket pengar. Men det kräver ju lite fantasi förstås, en förmåga att kunna roa sig själv - och barnen såklart, när de kommer. Jag undrar om TS har rätt inställning..? Är det EGENTLIGEN lyxhustru man vill vara, vilket jag kopplar till att typ gå på skönhetsbehandlingar, spa, restauranger, fik, shoppa o.s.v. på dagarna, och helst ta taxi överallt. Så blir det ju trist att sitta hemma och läsa biblioteksböcker, lösa korsord, promenera runt elljusspåret eller rita och måla vid köksbordet.
  • Camill­a Caroli­na 1
    Äldre 21 Jun 15:46
    #94
    sextiotalist skrev 2015-06-21 09:39:10 följande:
    Nja livet ser inte så enkelt ut. Ni kan bli sjuka, få barn, man bråkar ibland och sexlivet går i vågor.

    Jag lovar, jag har ofrivilligt varit där, med två a-kassor och barn och det var ett helvete att varje månad prioritera bland räkningarna, att ständigt titta på röda lappar i affären. Vi hade inte fixat (jo vi hade det men det hade varit ännu tuffare) om vi inte hade haft vårt nätverk omkring oss. Som kunde ge grabben det där extra. Nu hade jag turen att ha en kolonilott som gjorde att jag inte var hänvisad till en lägenhet. Vi hade ändå möbler och slapp sådana utgifter.

    Men inte mer än ett eller två nya plagg per år (om inte mamma tog med mig ut på shopping eller kompisar som gav mig kläder som de inte kunde ha längre)

    Nu fick vi arbete igen och har det bra idag.

    Vi har ju ändå fått behålla SGI under hela tiden, tack vare att denna period endast var under 4 år så kommer jag få en tillräcklig hög pension. Så om drygt tio år kommer jag leva som du önskar men med egen inkomst, betydligt högre än a-kassan. Men då har jag ett uppbyggt hem, vårt barn står på egna ben.

    Att som 20-åring se fram mot det liv jag levde under 4 år för all framtid visar att 20-åringen än har mycket att lära av livet.

    Förresten just att söka jobb var det son gjorde att man mentalt klarade av det.
    Fast så som du beskriver ser det ju inte ut, om man inte har förlorat någon inkomst utan ifrån början anpassat sin ekonomi till den inkomst man har. Då behöver man inte ha fler räkningar än hyra, telefon/mobil och ett busskort för den som arbetar. Sedan köper man mat förstås, och kläder och skor vid behov. Inga amorteringar eller avbetalningar, ingen indrivning från KF.
  • Camill­a Caroli­na 1
    Äldre 21 Jun 15:50
    #95
    Har gjort det skrev 2015-06-21 10:52:37 följande:
    Du har helt fel. I det gamla bondesamhället, som inkluderade 95% av befolkningen arbetade hela familjerna tillsammans på gården. Det var inte tal om några hemmafruar där inte. Hemmafruar fanns bland överklassen och sen under en kort period bland medelklassen.
    Ja, det är väl klart att bondmororna utförde sysslor på sin egen gård. Det mesta av det var hemarbete i någon form, fast ÅT SIG SJÄLV. Jag skrev "arbeta UTE". Utanför det egna hemmet alltså.
  • Äldre 21 Jun 15:51
    #96
    Camilla Carolina 1 skrev 2015-06-21 15:46:58 följande:

    Fast så som du beskriver ser det ju inte ut, om man inte har förlorat någon inkomst utan ifrån början anpassat sin ekonomi till den inkomst man har. Då behöver man inte ha fler räkningar än hyra, telefon/mobil och ett busskort för den som arbetar. Sedan köper man mat förstås, och kläder och skor vid behov. Inga amorteringar eller avbetalningar, ingen indrivning från KF.


    El? Försäkringar? Bredband? Tv-licens? Aktiviteter? Sparkonto?
  • Camill­a Caroli­na 1
    Äldre 21 Jun 15:52
    #97
    sextiotalist skrev 2015-06-21 10:53:28 följande:
    Vänd på det. Det har varit få familjer där man endast levt på att en arbetade. Även om kvinnor generellt inte haft ett lönearbete så har de alltid arbetat.
    Ja, det var ju lönearbete jag avsåg med att "arbeta ute". Självklart har de flesta gifta kvinnor skött sina egna hem och sina egna barn - det är det en hemmafru gör, liksom.
Svar på tråden Är det så fel att vilja bli lyxhustru?