• Anonym (???)

    Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?

    Exakt på vilket sätt kommer barnen främst? Jag undrar detta varje gång jag hör uttrycket. Ingen vettig människa skulle ju be sin partner "välja" mellan barnen och partnern så på vilket sätt menar ni att barnen kommer först?

  • Svar på tråden Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?
  • Anonym (*)))
    Mymlan L skrev 2015-06-26 17:20:21 följande:
    Det kanske är så för dig, men knappast för den som är nykär.

    Sedan spelar det ingen roll om det är en helt ny eller en 30 år gammal relation; mina barn skulle ändå komma i första hand. 
    I min familj kommer alla på samma plats.

    Jag skulle känna mig misslyckad som förälder om mina barn anser att jag ska anpassa hela mitt liv efter dom. Jag försöker uppfostra mina barn till självständiga individer, som kan forma sina egna liv. Inte hålla mamma och pappa i handen alltid.

    Min dotter har dejtat en kille som var strax över 20, han tog för givet att hans mamma (ja, hon var ensamstående, av någon konstig anledning) skulle passa upp på honom, och hon gjorde det utan att knota. Han var ju hennes lilla älskling (hennes ord). Behöver jag berätta att dottern drog sig ur förhållandet ganska snabbt? Vuxna människor som inte klippt navelsträngen är oattraktiva, tycker nog de flesta.
  • sextiotalist
    Mymlan L skrev 2015-06-26 17:23:47 följande:

    Förbjuda?

    Menar du allvar?


    Ja det är väl motsatsen till att tillåta något
  • Mymlan L
    BioBonus skrev 2015-06-26 17:22:49 följande:
    Varför ge sin syn på huruvida man skjutsar till akuten eller inte om man inte ens har möjligheten att göra det? Då skriver man "nu har jag förvisso varken bil eller körkort, men om jag hade det så...."
    Det är intressant hur många som uppenbarligen inte kan läsa dina inlägg ordentligt enligt dig. Du tror inte det är så att du har lite problem med att uttrycka dig? Eller är det alla andra som går i otakt?
    Spelar det någon roll vad en person skriver när du och många andra med ert bagage inte läser vad som står utan att tro annat än just det som står?

    Ni har ju redan bestämt er för att inte lyssna. 
    För att ni inte gillar min inställning att mina barn är viktigare än en vuxen.
    Barn ÄR viktigast. Det är de som ska leva vidare. Det är de som tvingas ta hand om all skit tidigare generationer åstadkommit.
    Kärleken till barnen kan aldrig dö. Det kan den dock till andra vuxna - och det gör den bevisligen.
  • sextiotalist

    Mymlan en sak kan vi enas om, vi har olika syn på föräldraskapet.

    Jag har sett min roll som förälder att vägleda mitt barn. Det innebär att jag visar honom relationer (för mig innebär det t.ex att man inte rangordnar relationer, inte kärlek heller). Att man inte kan förvänta sig att man kan få allt från en person, så vår grabb kunde leka med ett syskon, mysa och läsa sagor med det andra syskonet ( perfekt då det syskonet behövde den träningen). Göra vissa saker med mig, andra saker med sin pappa..

    Lära sig det sociala samspelet..

    Däremot har jag aldrig varit hans lekkompis, inte heller så har jag satt honom främst alltid. Han har fått lära sig att allas behov är lika viktiga. Världen kretsar inte kring honom, vi kretsar kring varandra

    Det vi också visat honom hur viktigt det är att man vårdar sina relationer. Hur viktigt det är att man som vuxen vårdar sin kärleksrelation. Att vi vuxna finns som en bas i familjen.

  • BioBonus
    Mymlan L skrev 2015-06-26 17:48:35 följande:
    Spelar det någon roll vad en person skriver när du och många andra med ert bagage inte läser vad som står utan att tro annat än just det som står?

    Ni har ju redan bestämt er för att inte lyssna. 
    För att ni inte gillar min inställning att mina barn är viktigare än en vuxen.
    Barn ÄR viktigast. Det är de som ska leva vidare. Det är de som tvingas ta hand om all skit tidigare generationer åstadkommit.
    Kärleken till barnen kan aldrig dö. Det kan den dock till andra vuxna - och det gör den bevisligen.
    Vilket jag ju då också sagt hela tiden....
    I vardagen är alla viktiga i en familj, men måste jag välja i en krissituation så är valet enkelt.
    Vilket bagage har jag? Förutom min lyckliga barndom, mitt långa lyckliga äktenskap med barnens pappa, mitt nuvarande underbara äktenskap och mina trygga, självständiga barn? Berätta gärna.
  • BioBonus
    sextiotalist skrev 2015-06-26 17:53:47 följande:

    Mymlan en sak kan vi enas om, vi har olika syn på föräldraskapet.

    Jag har sett min roll som förälder att vägleda mitt barn. Det innebär att jag visar honom relationer (för mig innebär det t.ex att man inte rangordnar relationer, inte kärlek heller). Att man inte kan förvänta sig att man kan få allt från en person, så vår grabb kunde leka med ett syskon, mysa och läsa sagor med det andra syskonet ( perfekt då det syskonet behövde den träningen). Göra vissa saker med mig, andra saker med sin pappa..

    Lära sig det sociala samspelet..

    Däremot har jag aldrig varit hans lekkompis, inte heller så har jag satt honom främst alltid. Han har fått lära sig att allas behov är lika viktiga. Världen kretsar inte kring honom, vi kretsar kring varandra

    Det vi också visat honom hur viktigt det är att man vårdar sina relationer. Hur viktigt det är att man som vuxen vårdar sin kärleksrelation. Att vi vuxna finns som en bas i familjen.


    Tumme upp på den!
    Nu tar jag helg och lämnar er alla åt era respektive öden ????
  • sextiotalist
    Mymlan L skrev 2015-06-26 17:48:35 följande:

    Spelar det någon roll vad en person skriver när du och många andra med ert bagage inte läser vad som står utan att tro annat än just det som står?

    Ni har ju redan bestämt er för att inte lyssna. 

    För att ni inte gillar min inställning att mina barn är viktigare än en vuxen.

    Barn ÄR viktigast. Det är de som ska leva vidare. Det är de som tvingas ta hand om all skit tidigare generationer åstadkommit.

    Kärleken till barnen kan aldrig dö. Det kan den dock till andra vuxna - och det gör den bevisligen.


    Vi är flera som inte rangordna familjemedlemmarna, som anser att alla är lika viktiga och faktiskt. Det finns det otal bevis på. Kärleken till barn kan dö. Annars hade inte föräldrar förskjutit sina barn och det har ansetts normalt. Även om det behövs något innan.

    Jag är säker på att det finns saker som gör att min kärlek till mitt barn skulle dö, nu är dessa händelser tack och lov osannolika. På samma sätt finns det saker som min sambo skulle döda min kärlek till honom. Nu är ju dessa olika kärlekar baserade på olika saker.
  • Mymlan L
    Anonym (*))) skrev 2015-06-26 17:28:11 följande:
    I min familj kommer alla på samma plats.

    Jag skulle känna mig misslyckad som förälder om mina barn anser att jag ska anpassa hela mitt liv efter dom. Jag försöker uppfostra mina barn till självständiga individer, som kan forma sina egna liv. Inte hålla mamma och pappa i handen alltid.

    Min dotter har dejtat en kille som var strax över 20, han tog för givet att hans mamma (ja, hon var ensamstående, av någon konstig anledning) skulle passa upp på honom, och hon gjorde det utan att knota. Han var ju hennes lilla älskling (hennes ord). Behöver jag berätta att dottern drog sig ur förhållandet ganska snabbt? Vuxna människor som inte klippt navelsträngen är oattraktiva, tycker nog de flesta.
    Konstigt sätt att se på sitt föräldraansvar! Att barnen skulle anse att man ska anpassa hela livet efter dem. Men de finns; jag har sett dem. 
    I själva verket är det föräldrarna som brister i sin föräldraroll.

    Menar du alltså att du tycker man ska strunta i barnen när de blir 18?
    Det finns folk som slänger ut sina 18-åringar i kylan. Säger åt dem att de nu får klara sig själva. Vilket generalsvek!
    Att ha självständiga, lyckliga, välartade, framgångsrika barn som får min villkorslösa kärlek, hur gamla de än blir, är mitt mål. Ingen vuxen kommer någonsin att kunna påverka det målet.
  • Mymlan L
    sextiotalist skrev 2015-06-26 18:02:16 följande:
    Vi är flera som inte rangordna familjemedlemmarna, som anser att alla är lika viktiga och faktiskt. Det finns det otal bevis på. Kärleken till barn kan dö. Annars hade inte föräldrar förskjutit sina barn och det har ansetts normalt. Även om det behövs något innan.

    Jag är säker på att det finns saker som gör att min kärlek till mitt barn skulle dö, nu är dessa händelser tack och lov osannolika. På samma sätt finns det saker som min sambo skulle döda min kärlek till honom. Nu är ju dessa olika kärlekar baserade på olika saker.
    Det är inte det minsta normalt att inte vilja veta av sina barn, eller förskjuta dem. Det är sådant religiösa sekter håller på med, men inte en normalt funtad förälder.
Svar på tråden Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?