Anonym (*))) skrev 2015-06-26 17:28:11 följande:
I min familj kommer alla på samma plats.
Jag skulle känna mig misslyckad som förälder om mina barn anser att jag ska anpassa hela mitt liv efter dom. Jag försöker uppfostra mina barn till självständiga individer, som kan forma sina egna liv. Inte hålla mamma och pappa i handen alltid.
Min dotter har dejtat en kille som var strax över 20, han tog för givet att hans mamma (ja, hon var ensamstående, av någon konstig anledning) skulle passa upp på honom, och hon gjorde det utan att knota. Han var ju hennes lilla älskling (hennes ord). Behöver jag berätta att dottern drog sig ur förhållandet ganska snabbt? Vuxna människor som inte klippt navelsträngen är oattraktiva, tycker nog de flesta.
Konstigt sätt att se på sitt föräldraansvar! Att barnen skulle anse att man ska anpassa hela livet efter dem. Men de finns; jag har sett dem.
I själva verket är det föräldrarna som brister i sin föräldraroll.
Menar du alltså att du tycker man ska strunta i barnen när de blir 18?
Det finns folk som slänger ut sina 18-åringar i kylan. Säger åt dem att de nu får klara sig själva. Vilket generalsvek!
Att ha självständiga, lyckliga, välartade, framgångsrika barn som får min villkorslösa kärlek, hur gamla de än blir, är mitt mål. Ingen vuxen kommer någonsin att kunna påverka det målet.