Måste de ta barnet efter kejsarsnitt??

Mitt snitt var planerat, jag var vaken med ryggbedövning.

Jag minns inte exakt alla turer fram och tillbaka eftersom jag var rätt påverkad av bedövning mm. Men jag vet att bm visade upp henne direkt när de plockat ut henne, sen gick bm och mätte apgar osv (tror jag). Därefter kom bm tillbaka och dottern fick komma till pappan, som höll henne en stund inne i op-salen. Sedan gick de iväg till förlossningen medan jag syddes, där vägde och mätte de henne. Jag kom till förlossningen efter ca 20 min eller så och fick henne då på bröstet - men jag tyckte mest att det var obehagligt att ha henne där då eftersom jag fortfarande inte kunde röra benen. Jag tänkte att om hon börjar glida iväg nu så kan jag inte rädda henne utan då åker hon i golvet (nu gjorde hon ju inte det, men...).

I efterhand spelar de här sekunderna, minuterna och timmarna precis efter förlossningen ingen roll känns det som. Det är alla övriga timmar och dagar tillsammans som är det allra viktigaste! Det är ju då man bygger upp sig relation!

Så mitt råd till dig är att försöka ta det lugnt och inte fokusera så mycket just på själva förlossningen (svårt, jag vet, men jag säger det ändå) för sen i efterhand så är det ju inte just förlossningen som är viktig utan ditt lilla barn - som snabbt växer och blir en egen liten person!

Jag är snittad 2 ggr. Första "halvakut" men jag sövdes ej och andra planerat snitt.
Båda gångerna har pappan och barnen varit kvar hos mig under tiden jag blev sydd osv. Och efter det var vi tillsammans i ett rum tills jag fick tillbaka känseln i benen innan vi kom till BB. Barnen har aldrig tagits ifrån mig men innan man är sydd och så är det ju svårt att ha dom på bröstet men pappan satt bredvid så jag kunde pussa på dom. Vägning och mätning har skett på BB.

Jag blev akutsnittad i januari och upplevde tiden på operationsbordet som ganska traumatisk. Jag frös och skakade okontrollerat och mådde fruktansvärt illa en bra stund efter att de plockat ut bebisen. De erbjöd mig att få bebisen på bröstet nästan genast (dock efter en snabb kontroll inkl. vägning och mätning), men jag hade fullt upp med att inte kräkas och var inte alls redo. Pappan fick därför hålla vår son den första timmen, och jag fick honom på bröstet först på uppvaket. Men det var aldrig några problem med vare sig amning eller anknytning utan det kändes som den mest självklara sak i världen. Jag har inte ens reflekterat över huruvida det var en nackdel att inte hålla barnet omedelbart.

Tråkig inställning från vissa. Om ni inte gillar tråden gå och gör en egen. Och jag är inte ett dugg imponerad över att vissa av er inte har högre förhoppningar än att barnet ska komma levande ut. Tvärtom ganska sorgligt!

Fått flera givande berättelser och erfarenheter och råd också och tackar för det!

Ang. riskmammor så är jag en sån och OM jag vill och kan ha min bebis hos mig första stunden så tycker jag att det kan vara värt att göra så. Självklart är det ingen garanti för amning eller anknytning. Det handlar inte om att vara perfekt heller. Det handlar om att skapa bra förutsättningar och det kan man ju tycka är töntigt eller att jag har för mycket tid. Jag tänker göra det ändå.

Där jag jobbar på förlossningen får barnet vara hos mamma i den mån jag som bm har tid. Efter barnet kommit ut går vi antingen direkt till mamma (om barnet mår bra) eller ut till barnbordet tillsammans med pappa. Om barnet då mår bra går vi in en stund till mamma där barnet läggs hud mot hud om det är möjligt (beroende på hur mamma mår och hur mycket plats det finns på bröstet med alla slangar osv).. Har jag tid (dvs inte flera patienter på förlossningen som väntar på mig och/eller upptagna kollegor) väger och mäter vi barnet medan mamma sys ihop och sen går vi alla med till uppvaket. Där kan jag lämna barnet i pappas ansvar (dvs barnet mår bra, inga riskfaktorer el dyl) då ssk på uppvaket EJ ansvarar för barnet -bara för mamma.. Om ngt gör att jag vill ha extra koll på barnet måste tyvärr pappa och barn följa med mig till förlossningen där de får sitta hud mot hud i väntan på mamma..
Vår strävan är alltid så mycket hud mot hud med mamma som möjligt och så fort som möjligt efter förlossningen.. Tyvärr så gör arbetssituationen många gånger att det blir långt ifrån optimalt och ibland flera timmars separation..
Däremot vågar jag inte säga riktigt hur det ser ut vid de planerade operationerna eftersom de sköts vis BB och inte förlossningen. Men pga hur sjukhuset är byggt tror jag det är samma princip som gäller där..