Hur når man gemensamma förhållningssätt till hemmasysslor?

Jag förberedde min sambo mentalt genom att skicka ett sms när han var på jobbet. (Jag pluggar så var hemma.) sa att jag ville prata om hur vi skulle fördela hushållssysslorna på ett för båda tillfredsställande sätt. Skickade med en dagordning (halvt på skoj, var överdrivet formell) med alla punkter jag ville ta upp. Så sa jag att om han skulle titta på det och tänka på punkter som han själv ville ta upp och på förslag till lösningar.

När han kom hem satte vi oss ner och talade KONSTRUKTIVT OCH SAKLIGT utan att peka finger. Vi var lyhörda och lyssnade klart och öppna för konstruktiv kritik. (Dessa regler måste man klargöra för mannen innan annars fattar han inte hur man kommunicerar).

Vi gav oss inte förrän vi gått igenom allt!! Viktigt att du tänker igenom noga exakt vad som ska tas upp så du inte glömmer något som blir föremål för tjafs senare.

Sen skrev vi under. Även om reglerna inte alltid följs så har vi iaf svart på vitt hur det ska se ut så det blir inte lina tjafsigt mtp att vi är medvetna om vilket ansvar vi har och inom vilken tidsram vi ska fullfölja vårt ansvar. Man ska inte lämna rum för missförstånd.

Sedan anpassar vi oss efter varandras liv. Nu när jag har mer fritid än honom är det självklart att jag gör mer hemma så kan vi umgås mer på kvällen och han får vila och blir mindre gnällig. I gengäld pröjsar han lite oftare när vi handlar eller hittar på saker. Det funkar för oss. Ni för hitta det som funkar för er. Men jag gillar iaf inte att snöa in mig på att dela upp det exakt lika. När jag är extra trött eller sjuk eller upptagen med nåt viktigt så förväntar jag mig såklart att han ska ta ett större ansvar för hushållet. Eller om jag skulle arbeta mer än han i framtiden. Det handlar ju om att ställa upp för varandra och lyssna på varandras behov. Det är ett ge och ta. Acceptera aldrig att bli någons slav.

Jobbar din sambo eller är ni båda hemma? Nu har jag inte själv barn men jag tänker att den som är föräldraledig borde ta mer ansvar för hemmet medan den andra håvar in stålarna.

Lycka till!

Oavsett hur ni löser det så måste ni vara noga med att det funkar även den dagen du återgår till jobbet och vardagen tar över. I alla fall vara lyhörd för att det kan behövas förändringar lite nu och då.

Hushållsgöromål är ju inte statiska , dom förändras ständigt. Ibland gör en mer än den andra och ibland tvärtom.

Huvudsaken är att man kommunicerar med varandra och är medvetna om att det hela tiden förändras vem som gör vad.

Vi har varit hemma båda två sedan sonen föddes så vi har alltså lika mkt tid förutom att jag måste amma stup i kvarten.

Jag var mer pedantisk än mitt ex, men gjorde så att om jag störde mig så mycket på det att jag inte kunde vänta tills han diskade tex så fick jag göra det själv helt enkelt.

Här hemma gör vi ungefär lika mycket var men vi har fördelat det på att vi gör det vi stör oss på. Jag hatar skitiga kök och eftersom det är jag som lagar mat så är köket mitt ansvarsområde. Jag diskar undan och städar undan och plockar och torkar rent efter mitt eget tycke.
Maken är mer inne på att sköta tvättandet , dock manglar jag. 

maken är pedant så han plockar väldigt mycket och kan ägna en hel dag åt att plocka undan i alla rum medan jag är den som tar finliret och städningen. 

Så om du stör dig på att det är disk kvar i köket på morgonen så tycker väl jag att då kan väl du ta den disken så får din sambo kanske ta dammsugaren och städa när han känner för det, då kan det funka bra att dammsuga framåt kvällen tex.  

Sånt löser man innan man får barn. Så trött på oansvariga människor som inte ser till att styra upp sitt liv innan de skaffar ungar. Har ni en vitt skild syn på hushållssysslor så finns det nog andra ni passar bättre med, som delar er egna syn.

Innan man skaffar barn ska man tänka efter JÄVLIGT noga att det är rätt person man gör det med, som lyssnar på hur man känner, älskar en och delar ens värderingar.

Det där vill jag inte ens bemöta. Tycker snarare att det visar på en omogenhet hos dig att komma med ett sådant inlägg som skuldbelägger istället för att komma med konstruktiva råd. Ett sätt att behöva hävda sin egen suveränitet.

Men suck. . Att ha olika syn på hushållsgöromål innan man får barn är sällan ett problem. Däremot kan det bli haltande och kännas tokigt när barnen väl kommer och man måste prioritera annorlunda. Men sånt löser sig. Det är väl jättebra att ts frågar om råd innan det går så långt som till tjafs om skitsaker.