Jag kommer aldrig vara förstahandsvalet
Jag ser helt okej ut, får ofta höra att jag är vacker eller söt och har fram tills nyligen alltid känt mig ganska bekväm med mitt utseende och överhuvudtaget känt mig som att jag är attraktiv och intressant.Men för ett tag sedan var jag ut med en tjejkompis ett par gånger och jag har aldrig känt mig så värdelös. Bredvid henne blir jag osynlig och ingen ens ser att jag är där. Min vän är söt, hon är inte vackrast i världen men hon är söt. Hon är snäll och öppen och kan prata med alla. Jag är inte lika utåtriktad men är snäll och anser själv att jag ser bättre ut än henne. Jag är inte snyggast i världen men det är inte hon heller.
Jag vill inte vara avundsjuk på min vän men kan inte låta bli att vara det ändå. Vad är det hon har som inte jag har? Jag har aldrig känt mig avundsjuk på någon tidigare och har varit nöjd med mig själv förut. Jag brukar inte känna avundsjuka gentemot andra tjejer som är mer attraktiva och får mer uppmärksamhet, har tänkt att jag kommer ändå hitta den personen som jag vill ha oavsett.
Hela min världsbild har rämnat. Verkligen alla män dras till henne och det finns inte en enda kille som vill prata med mig när jag är i hennes sällskap. Det verkligen förstör, jag vill inte vara bitter men jag orkar inte ens gå ut med henne längre då det tär så mycket på min självkänsla och jag mår så dåligt. De killar som är intresserad av mig när vi går ut är de killar som redan har raggat på henne men som hon inte ville prata med. Och hon pratar med nästan alla som kommer fram så det är verkligen bottenskrapet som raggar på mig.
Nu är det en kille jag är intresserad av, jag pratade med en annan vän om det och sa att om killen jag gillar hade sett min vän som alla är så intresserad av så hade han valt henne framför mig. Och min vän höll med om det. Han sa att han inte ska ljuga, killen hade valt henne framför mig om han träffat oss båda och fått välja. Min killkompis sa inte det för att vara elak, han är en sådan som alltid är brutalt ärlig. Han sa det för att det verkligen är sant och det är vad som skulle hända.
Jag känner mig så fruktansvärt värdelös och önskar ibland att hon inte fanns. Jag vet att det är hemskt och avundsjukan förgör mig. Hur släpper man det?
Det är så jobbigt att veta att om jag får en pojkvän kommer han innerst inne vilja ha henne framför mig. Det låter överdrivet men hade ni träffat henne och sett att halva klubbens/barens män raggar på henne så hade ni förstått att detta inte är en överdrift från min sida...
Hon är inte bara söt hon är smart och charmig också. Verkligen "perfekt " på alla sätt. Den enda bristen jag kan komma på att hon har är att hon inte riktigt är trogen sin pojkvän. Hon ligger inte med andra men flirtar mycket och har väl pussats med någon annan och kanske dansat lite oanständigt. Känns inte så mycket till tröst för mig.
Vill inte vara den här hemska, bittra, avundsjuka människan då jag tycker om min vän väldigt mycket. Men hur kan man någonsin få bra självkänsla om man vet att man aldrig kommer vara förstahandsvalet för någon?
Vi båda är i 25-årsåldern förresten.