Snälla förklara för jag förstår inte!!!

Många borde se Disneys film Lilo och Stitch.

Jag är varken det ena eller det andra. Är lyckligt gift med barnens pappa. Det är därför jag inte förstår.Som medmänniska har jag svårt att överhuvudtaget förstå hur man kan resonera som du. Jag kan inte hjälpa det. Jag ser vad du skriver men jag förstår inte det. Tycker det är sjukt egoistiskt på alla sätt och vis.Här tycker jag till exempel att du tar på dig ansvaret i samma stund du bestämmer dig för att bo under samma tak som barnet och dess förälder.

Jag erkänner att jag inte förstår. Och har ni Styvföräldrar inget "mer" att komma med så fortsätter jag att inte förstå och det är mitt problem. Tycker bara så fruktansvärt synd om alla bonusbarn som måste leva med en sådan egoistisk vuxen i sin närhet. <3 All styrka till er bonusar <3

Jag älskar mina bonusbarn som om de vore mina egna, jag behandlar dem som om de vore mina egna, hämtar/lämnar, tröstar, torkar, duschar, betalar för osv. osv.

De ser inte mig som sin mamma, men de tycker om mig på samma sätt (det säger de själva) och jag ser inte mig som deras mamma, men jag ser mig som en förälder, jag lever ihop med deras pappa och vi delar allt ansvar lika (barn, hushåll, ekonomi) så det är väl självklart?

Tom mina föräldrar behandlar dem som sina barnbarn, som de ser på det så är ju även mina bonusbarn "barn i familjen" så varför ska de inte det?

Nej, tycker man det är jobbigt med bonusbarn och inte vill ta del av ansvaret ska man inte ha en partner med barn, och man får verkligen hoppas att den som har barn väljer en annan partner.

Exakt vad är det du inte förstår?
Att barnet har två föräldrar som ansvarar för det?
Att föräldern inte ens ska tänka tanken på att ta hem barnet på umgänge om hen inte är villig att ta sitt ansvar och sköta barnet?

Träffar man en partner som är nyseparerad så är sannolikheten större att hen tror att en sk styvfamilj fungerar precis som en kärnfamilj. Har dom bott isär länge så har de hunnit landa i sitt ansvar och har utarbetade rutiner för att få det att funka när de har barnet.

Varför? Varför kan inte föräldern bara helt enkelt ta ansvar för barnet de valt? Varför måste vissa barn ha 4 föräldrar medan andra klarar sig bra med två?

Är inte min man kapabel till att ta hand om sitt barn så får han och mamman lösa det eftersom det trots allt är de två som valt att ta ansvar för det. Varken jag, mammans kille, barnet eller föräldrarna har ett behov av att vi tar ansvar. Vi alla klarar oss bra med att bara vara mammas/pappas partner som finns där att ibland hitta på roliga saker med.

Varför är det så svårt att förstå att det kan finnas massor av olika sätt att vara en familj på? Alla dom lever i en kärnfamilj gör inte på samma sätt, men ofta fungerar det ändå. Det finns inga universella rätt eller fel. Det finnes ingen lag eller regel som säger att det du förespråkar är det bästa. Barn är olika, förändrar är olika och bonusföräldrar är olika.

Och vet du, det kan ta lång tid att bygga upp en sådan relation med sin styvförälder att man som barn tycker det känns naturligt att den gör vissa av dessa saker. Samma gäller styvföräldern. I vissa fall klarar man inte bygga upp en så bra relation. Och får man i te till det så beror inte det bara på styvföräldern, det är många andra bitar i pusslet.

Ett barn har redan en mamma och en pappa. Och barnets relation till dessa två personer är viktigare än relationerna till andra vuxna.

En styvförälder som tar hand om och ansvarar för ett styvbarn "stjäl" ju viktig tid från relationen mellan barnet och någon av föräldrarna. Relationen mellan barn och föräldrar byggs ju upp i vardagskontakten. Lite "tidstjuveri" skadar ju ingen och kan till och med gynna barnet men det kan bli för mycket av det goda.

Min partner och numera sambo har alltid lämnat och hämtat själv. Han gjorde det de fyra år han levde ensam och han har aldrig mig veterligen ens tänkt tanken att jag skulle göra det. En gång var han sjuk och då erbjöd jag mig men annars har han gjort det själv. Nu har väl vi inte på nåt sätt tjänat på att jag skulle göra det men att jag skulle göra det för att avlasta honom har inte heller vart på tal. Han klarade som sagt det själv när han var ensam och hans barn hade inte önskat nån annan än sin pappa. Är Det svårt att förstå?

Här hjälps vi åt och gör ingen skillnad på mina och vårt barn. Jag har två sedan ett tidigare förhållande och vi har ett gemensamt. Sambon tar hand om alla tre om jag exempelvis åker iväg på kurs eller konferens.