Anonym (Konfunderad) skrev 2015-08-12 12:51:59 följande:
Hon är 13 o ett halvt. Frustration över vad tror du i det här fallet då?
väldigt känslig ålder.
frustrationen kan bero på olika saker. även om barn i regel vill se föräldrarna lyckliga, så är det svårt när föräldrar skiljs överhuvudtaget. alltså det är inte du eller mammas pojkvän som det är fel på, utan själva saken att man inte har föräldrarna tillsammans kan påverka ett barn, oftast spelar ju flera faktor roll också.
men va fin människa du är som ändå försöker lösa det, och inte bara åsidosätter barnet (som vissa tycker kanske att det är inte ditt problem osv...) styrkekramar till dig!
ta skitsnacket med en nypa salt! mitt råd är behandla alla barn lika! alla är ju "era". hon ska inte ha mer eller mindre uppmärksamhet eller kärlek än övriga. stödja som om det vore ditt eget barn. sätt gränser, säg till på skarpen om så behövs, precis som med dina biologiska. visa henne att hon är inte "en som är här med sitt eget sätt" utan "är ett barn till i familjen".
nån dag kommer hon att säga "pappas nya fru" har alltid behandlat mig som egen...... även om detta dröjer ett tag kan jag säga
