• Anonym (Mamman)

    7-åringen förstör vår familj! (lång TS)

    Vår familj behöver hjälp!
    Vi är en familj på 2 vuxna och 3 barn, varav äldsta är 7 år.
    Han beter sig så fruktansvärt illa varje dag och det förstör oss alla! Vi mår dåligt hela tiden. Inte minst mår han själv dåligt och är arg och vresig mest hela tiden. Från morgon till kväll är det sura miner, skrik (vråååål), slår sin pappa, retar lillebror och triggar honom tills han blir arg och slår tillbaka/kastar något (han är 2), svär, säger att han ska döda oss och att ingen gillar honom. Det är som om han har bilden av att vi inte älskar honom/ tycker om honom och gör allt han kan för att bekräfta den bilden. Vi vuxna gör det vi kan för att visa att det inte är så, vi pratar lugnt, låter honom ha sina utbrott (väljer våra fighter), kramar honom, skojar, har ensamtid med honom och hittar på saker han tycker om, pratar om hur hans dag varit eller berätta något.. Ja allt vi kan komma på. Vi anstränger oss mycket mer med honom än de andra barnen och de andra hamnar i skymundan eftersom hans ilska och utbrott tar över allt annat. Vi har aldrig sagt att vi inte tycker om honom (tvärtemot säger vi att vi tycker om dig men inte det du GÖR) men alla har sina gränser. Vi orkar inte hur mycket som helst och det dåliga beteendet bara eskalerar. Han får utbrott mitt i stan och vrålar som en vilde, slåss och ställer till en scen så att alla stirrar.

    Men.. När han är ensam med mig är han som en helt annan människa. Han är harmonisk och som vem som helst. Han kan bli arg då med (typ att han inte får köpa en sak eller så), men allt är på en normal nivå. Det är när pappa och lillebror är i närheten som beteendet går överstyr. Jag vet inte vad det handlar om, pappan har alltid varit väldigt engagerad och hittat på saker med honom, även efter att lillebror kom. Det är han själv som aldrig vill vara med pappa mer, det är bara jag som gäller.

    Vi behöver hjälp att få lugn i familjen, alla vill inget hellre än att vi ska vara en tight familj där alla kommer överens, men det är som om han bara vill vara med mig och leva vårt eget liv. Han säger själv att han hatar sin pappa, att han vill att han ska sitta i fängelse så att han försvinner och att han önskar att lillebror inte fanns. Denna ilska mot pappa fanns innan lillebror föddes också, men blir bara värre ju äldre han blir. Vi kan knappt umgås med folk eller gå någonstans tillsammans av "rädsla" för hur illa han beter sig.

    Vi behöver alltså hjälp för vi klarar inte detta längre. Alla i vår närhet (främst familj) säger att hans beteende inte är normalt och helt fruktansvärt. Alla säger att de inte förstår hur vi orkar och att han är extremt jobbig och krävande. Ingen klarar av honom. Hur får vi den hjälpen vi behöver? Kontakta skolsköterskan?

    Finns det någon som har tips som vi kan använda oss av med en gång, tills vi fått hjälp. Vad som helst, tips på andra tillvägagångssätt, böcker, allt!

  • Svar på tråden 7-åringen förstör vår familj! (lång TS)
  • Anonym (???)

    Har han för höga eller för låga krav på sig?

    Alla mår bra av att känna sig värdefulla och duktiga. Samtidigt får det inte bli för mycket så att han känner att kraven blir för höga.

    Sen tänker jag också att ni säger att ni älskar honom osv, men du inleder här med att skriva att han förstör familjen.

    Alltså är det de du tänker, och det känner han tydligare än dina ord.

    Det är ingen kritik utan jag försöker bara hjälpa er hitta källan till problemet. Funkar skolan?

  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Hm) skrev 2015-08-16 00:10:30 följande:

    Min första tanke är : hur är han när han är ensam med sin pappa? Utan syskonen och dig?
    Ring BUP på måndag! <3 låter som en jobbig situation :/


    Det går lite bättre när de är själva, men det är sällan han vill det. Men han är ändå känsligare än med mig och blir lättare arg på pappa även när de är själva. Pappa duger mest när han vinner något på det (som att gå och köpa något han längtat efter) och så fort det är gjort så börjar han bete sig illa och provocera.
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (???) skrev 2015-08-16 09:28:00 följande:

    Har han för höga eller för låga krav på sig?

    Alla mår bra av att känna sig värdefulla och duktiga. Samtidigt får det inte bli för mycket så att han känner att kraven blir för höga.

    Sen tänker jag också att ni säger att ni älskar honom osv, men du inleder här med att skriva att han förstör familjen.

    Alltså är det de du tänker, och det känner han tydligare än dina ord.

    Det är ingen kritik utan jag försöker bara hjälpa er hitta källan till problemet. Funkar skolan?


    Nej inte helt, mer att hans beteende känns ohanterligt och vi kan inte hjälpa honom och avleda utbrott på samma sätt som när han var mindre. Jag är känslomässigt mer nära 7-åringen än de andra, men det är för att jag känner att han behöver det. Men familjen måste fungera och ingen ska behöva känna sig varken ogillad eller utnyttjad. De andra syskonen kommer också att må dåligt för att jag aldrig kan ge dem uppmärksamhet.

    Skolan funkar bra, han ligger på nivå med de andra på allt och i läskunskap är han lite före. Däremot är han lite sen i språket och vi har gått hos logoped tills han började förskoleklass för ett år sen. Han har ett svagt ordförråd och det bidrar så klart till frustrationen och oförmågan att hantera sina känslor. Men det har vi jobbat på sen han var 3-4 år. Vårt problem nu är ju att vi måste förstå varför han känner som han gör och kunna hjälpa och nå honom på en annan nivå än vad vi gör nu.
  • Ego Lovers
    Anonym (Mamman) skrev 2015-08-15 23:50:24 följande:
    Håller med dig helt. Men hur gör jag det?
    Och vad gör jag med informationen? Om vi säger att det är att han är frustrerad av att han inte känner sig lyssnad på och förstådd av sin pappa på samma nivå som med mig. Jag vet ju att pappan gör sitt bästa och han anstränger sig mer med 7-åringen än de andra barnen för att det ska funka. Men ingen är perfekt och självklart gör han också misstag precis som jag. Jag förstår bara inte hur det kan leda till ett så intensivt "hat" gentemot pappan och inte mig. Och lillebror, varför beter han sig så illa mot honom? Avundsjuka för att han kommer bättre överens med pappa?
    Han säger det inte för att han menar det utan han får en stark reaktion från din mans sida och det är en stark reaktion han vill ha. Istället borde din man sätta sig ner lugnt och stilla och säga hur han känner inombords när han får höra att er son hatar honom. Hur ledsen han blir när han faktiskt älskar sjuåringen. Så länge den onda spiralen skruvas så kommer detta fortgå. Men så fort din man drar en suck och säger nu blir jag ledsen jag älskar ju dig. Så kanske sonen inser att pappa blir inte arg utan faktiskt ledsen. Vi har själva en femåring som emellanåt kan vråla jag hatar dig jag ska döda dig. Då säger jag bara att jag blir ledsen, jag vill inte dö och då kommer han inte ha sin mamma här och jag vill ju vara med honom. Oftast lugnar han sig då.
    Men som sagt kontakta skolpsykologen. De kan remittera er vidare till Bup om det behövs men skolpsykologen är lika duktiga som Bup
  • Flygfotogen

    Ring BUP. Kanske pappa och son kan åka iväg över en helg? Försöka reda ut vad som är fel?

  • Anonym (Asberger.)

    Gör en utredning. Låter som min dotter. Hon hatar inte någon av oss föräldrar men är extremt jobbig. Kan inte ta ett nej. Får fruktansvärda utbrott,envis som synden egoistisk, svårt att dela med sig till andra, kan INTE samarbeta alls och i skolan har dom ett helvete med henne. Hon styr hela klassen för lärarna är så jävla rädda för henne. Rädda för att hon ska få ett utbrott att hon i stort sett får göra vad hon vill. Hon utreds just nu och vi och BUP misstänker asberger/adhd eller något annan inom autismspektrat.

  • Kinamia

    Jag håller med det senaste inlägget, det låter som att en autismspektrumdiagnos skulle kunna passa in. Vår femåring ska också utredas, han är fantastisk när man är själv med honom men extremt krävande i många sammanhang, slår sin lillebror, lyssnar inte, kan gå totalt upp i varv eller bli totalt deprimerad av ingenting, han kräver struktur och planering för att vara hyfsat i balans. Läs Bo Hejlskov!

  • Anonym (Asberger.)
    Kinamia skrev 2015-08-16 18:22:26 följande:
    Jag håller med det senaste inlägget, det låter som att en autismspektrumdiagnos skulle kunna passa in. Vår femåring ska också utredas, han är fantastisk när man är själv med honom men extremt krävande i många sammanhang, slår sin lillebror, lyssnar inte, kan gå totalt upp i varv eller bli totalt deprimerad av ingenting, han kräver struktur och planering för att vara hyfsat i balans. Läs Bo Hejlskov!
    Samma för vår dotter. ALLT måste förberedas inna hela tiden. NU om 10 min ska du gå coh lägga dig. Sen måste man säga "hörde du vad jag sa?" och då måste hon upprepa "du sa att jag ska lägga mig om 10 minh" ALLT måste förberedas hela tiden. Lirka lirka lirka. 
  • MASolokvist

    Vad gäller din sons situation i skolan undrar jag en sak. Du skriver att han ligger lite före i "läskunskap", men samtidigt är sen i språkutveckling, med bland annat ordförråd och har haft hjälp av logoped. ???

    Det låter inte bra. Hjälp av logoped får man först när en utredning kring språkutveckling är gjord. Har jag missat något i din beskrivning TS? Om han haft denna hjälp under förskoletiden, varför har hjälpen tagits ifrån honom?

    Att ligga före i "läskunskap", har nog skickat fel signaler till er föräldrar angående er sons utveckling. Att ett barn kan avkoda text och har läsflyt kan ibland "lura" oss vuxna att tro att barnet förstår det skrivna. Vanligtvis vill man från skolans sida avvakta under de första skolåren innan man låter utreda elever, d v s man vill låta barnet få chans att mogna. Men i ert fall undrar jag? Det som låg till grund för att en logoped var inkopplad under förskoleåren har liksom inte huxflux försvunnit!

    Jag tänker mig att er pojke visar frustration mot sin pappa för att han behöver hjälp. Jag tror att pojken kämpar med att bli sedd av sin pappa. En hel del svartsjuka också kanske, gentemot sin lillebror som inte uppvisar någon språkförsening, utan som i 7-åringens ögon har en "bättre" kommunikation med pappan...

    När skolan nu börjar, be att få bokat en EVK bums! Säg att ni vill diskutera sonens språkförsening/språkutveckling.

    Lycka till!

Svar på tråden 7-åringen förstör vår familj! (lång TS)