Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-13 11:46:58 följande:
men jag har aldrig förutsatt att han önskade det. Jag sa att jag själv inte hade velat ha det livet. Undrar vad Alan skulle tycka? Skrev jag.
Ja det låter som en sund erfarenhet du har fått. Tyvärr kan man inte tillämpa samma här, med vad vi vet nu. Nej vi vet inte vad de tänkte men vi har ju klart och tydligt sett konsekvenserna av just den här familjens barnskaffande.(I ditt fall så fick du ju lära att konsekvenserna, mobbning, faktiskt inte var värre för att homosexuella skaffade barn). Man är alltid ansvarig som förälder för sina barns väl. En helt annan sak är det om man redan har barn och sedan bryter det ut krig. Vissa saker är utanför ens makt. Men de här människorna levde i oroligheterna och ändå skaffade de barn. Kan inte kalla det för annat än barnmisshandel.
Fruktansvärt oansvarigt
Om du kallar det för fördömande eller att du ens har åsikter om mina val av åsikter så funderar jag hur det går ihop med din syn på att man inte kan tycka något om människors val när man inte vet hur de har det? Du vet ju inte mitt mående och situation alltså kan du heller inte tycka något om hur jag tycker eller yttrar mig. Med ditt resonemang.
Måste förresten säga att jag hittills haft bra upplevelse att utbyta meningar med dig, du verkar lugn och saklig och skippar en massa trams och utbrott, skönt
Jag tänker så här: ingen vet om man hade velat ha det livet eftersom vi inte har provat. Det livet är dessutom så långt ifrån livet i Sverige att vi inte riktigt kan sätta oss in i det. Vi vet att det är krig, det är hemskt allt möjligt händer och kan hända. Finns det bra stunder också? Var Alan glad ibland? När man lever under såna förhållanden hoppas man på en bättre framtid där det blir lugnt igen? Hoppas man på att kunna fly? Är meningen med livet att skaffa barn även om situationen inte är bra? Jag vet inte. Kanske sitter det stenrika människor och funderar över hur vi kan skaffa barn. Som bor i ett hus där man får dela toalett, barnen går i allmän skola, man har ingen barnflicka utan barnen får klara dig själva eller, om de är mindre, vara på fritids i stora barngrupper. Jag vet inte om någon tänker precis så, men jag tror absolut att det finns de som tycker att jag lever ett fattigt liv och kanske tycker de det är dumt att skaffa barn när man inte har tryggheten i att ha x antal miljoner på banken.
Jag kan ta ett exempel på vad jag menar med att det är dumt att fördöma någons val när man inte har kunskap bakom. När jag kommer i kontakt med misshandlade kvinnor tänker jag ju alltid "varför lämnar hon inte" och de allra flesta tänker "jag hade gått direkt". Jag har också tänkt så. Men vid närmare eftertanke vad är det som säger att jag skulle vara den som lämnar direkt? Det troliga är väl att jag hade betett mig som nästan alla som hamnar i den sitsen. Stannat kvar, försökt anpassa mig, skuldbelagt mig själv.
Jag tänker att det är samma sak med att skaffa barn i farliga situationer. Eftersom så många gör det måste det vara någon kraft som finns som jag inte känner till. Det övergår liksom mitt förstånd. Kanske är driften att fortplanta sig enormt stor. Nu antar jag dessutom att avsaknad av preventivmedel och ingen möjlighet till abort är två viktiga orsaker till att det föds barn under brinnande krig.
Det klart att du har rätt i att du kan ha de åsikterna du vill beroende på vad du varit med om. Om du har varit i krig så vet du naturligtvis utifrån din erfarenhet. Men riktiga svar på varför man skaffar barn under krig får vi nog inte förrän man gör en större studie. Fram tills dess tycker jag det är bra att inte uttala sig särskilt inte om man levt hela livet i trygghet.
Jag tycker också att vi lyckats hålla en bra ton och då blir det roligt att diskutera. Jag tar till mig av det du skriver och får tänka ett varv till. Det är bra!
