Bryr mig inte om pojken som drunknade!

För sista gången, vänligen vänd dig till någon annan med dina nojor angående sanningshalten beträffande bekräftade uppgifter från myndigheter. Jag är som sagt inte intresserad av att hjälpa dig. Hejdå Anton eller vad nu nu väljer att kalla dig.

Du, nikha, hjälpa mig.......

Herregud, snacka om storhetsvansinne, du kommer aldrig någonsin kunna hjälpa mig, jag undrade i all enkelhet hur trovärdig en journalist är, om allt som skrivs, av diverse journalister, alltid är att betrakta som den absoluta sanningen. Inget annat.

Jösses alltså.....

Jag tänker så här: ingen vet om man hade velat ha det livet eftersom vi inte har provat. Det livet är dessutom så långt ifrån livet i Sverige att vi inte riktigt kan sätta oss in i det. Vi vet att det är krig, det är hemskt allt möjligt händer och kan hända. Finns det bra stunder också? Var Alan glad ibland? När man lever under såna förhållanden hoppas man på en bättre framtid där det blir lugnt igen? Hoppas man på att kunna fly? Är meningen med livet att skaffa barn även om situationen inte är bra? Jag vet inte. Kanske sitter det stenrika människor och funderar över hur vi kan skaffa barn. Som bor i ett hus där man får dela toalett, barnen går i allmän skola, man har ingen barnflicka utan barnen får klara dig själva eller, om de är mindre, vara på fritids i stora barngrupper. Jag vet inte om någon tänker precis så, men jag tror absolut att det finns de som tycker att jag lever ett fattigt liv och kanske tycker de det är dumt att skaffa barn när man inte har tryggheten i att ha x antal miljoner på banken.

Jag kan ta ett exempel på vad jag menar med att det är dumt att fördöma någons val när man inte har kunskap bakom. När jag kommer i kontakt med misshandlade kvinnor tänker jag ju alltid "varför lämnar hon inte" och de allra flesta tänker "jag hade gått direkt". Jag har också tänkt så. Men vid närmare eftertanke vad är det som säger att jag skulle vara den som lämnar direkt? Det troliga är väl att jag hade betett mig som nästan alla som hamnar i den sitsen. Stannat kvar, försökt anpassa mig, skuldbelagt mig själv.

Jag tänker att det är samma sak med att skaffa barn i farliga situationer. Eftersom så många gör det måste det vara någon kraft som finns som jag inte känner till. Det övergår liksom mitt förstånd. Kanske är driften att fortplanta sig enormt stor. Nu antar jag dessutom att avsaknad av preventivmedel och ingen möjlighet till abort är två viktiga orsaker till att det föds barn under brinnande krig.

Det klart att du har rätt i att du kan ha de åsikterna du vill beroende på vad du varit med om. Om du har varit i krig så vet du naturligtvis utifrån din erfarenhet. Men riktiga svar på varför man skaffar barn under krig får vi nog inte förrän man gör en större studie. Fram tills dess tycker jag det är bra att inte uttala sig särskilt inte om man levt hela livet i trygghet.

Jag tycker också att vi lyckats hålla en bra ton och då blir det roligt att diskutera. Jag tar till mig av det du skriver och får tänka ett varv till. Det är bra!

Jag tänker nog att den enda som kan uttala sig om det är barnet i fråga. Önskar hon/han att den aldrig blivit född?

Det är där vi är olika. Jag tycker inte att det tjänar något till att jag sitter och dömer över de val människor jag träffar har gjort. Vad har jag för rätt liksom?

Fruktansvärt oansvarigt av dig att kalla andras handlingar för "fruktansvärt oansvarigt" och "barnmisshandel" för att de skaffar barn när du inte vet något om deras situation. Du vet ingenting om var de befann sig när mamman blev gravid, ingenting om hur det politiska läget var där de befann sig då och ingenting om vilka andra överväganden som ledde fram till utökningen av familjen. Pojken blev 3 år och kriget i Syrien började 2011. Kobane intogs första gången i 2014 och de flydde därifrån samt återvände för att fly igen i takt med IS framfart och tillbakadragande.

I Somalia har det varit krig i över 20 år. Tycker du att en hel nation skulle ha upphört med att skaffa barn under en hel generation eller längre? Skulle norskar och svenskar ha låtit bli att skaffa barn under andra världskriget? Det small ju på andra sidan norska gränsen och ett annekterande av Sverige var planerat och inte så svårt att förutsäga.

Hur skulle du reagera om någon sa att dina släktingar
var "fruktansvärt oansvariga" och utsatte dina föräldrar eller möjligen mor/farföräldrar för "barnmisshandel" som lät dem komma till världen och att det hade varit bättre om de (och följaktligen du) aldrig blivit födda?

ok fast om jag förstod dig rätt tidigare så reste familjen fram och tillbaka mellan Syrien och Turkiet där de inte vara trygga? Låter knappast som ett drömläge för en start i livet. I vilket fall så var de krig från 2011 i Syrien, de är syrier, ändå skaffade de barn. Och sen ville de försöka skaffa ett bättre liv, varför inte vänta med att skaffa fler barn tills de är trygga? Verkar inte det mer ansvarigt, även om man inte tycker det är oansvarigt att skaffa barn där de var då?

Ja jag tycker att de skulle ha upphört med att skaffa barn. Om det var krig i Sverige eller Norge så borde inte de ha skaffat barn heller. Inte om man vill att ens barn ska slippa leva i krig och på flykt. Men nu gjorde de valet att skaffa barn i vilket fall och pappan får leva med det valet. 

Och svar på sista frågan: Jag skulle inte reagera alls eftersom jag då inte hade funnits.

Alla människor sätter inte sina liv på paus för att det är oroligt utan många försöker leva så normalt som möjligt.

Du hade visst funnits om dina föräldrar eller deras föräldrar hade beskyllts för att ha betett sig "oansvarigt" genom att skaffa barn.

Hur skulle du reagera om någon sa att dina släktingar
var "fruktansvärt oansvariga" och utsatte dina föräldrar eller möjligen mor/farföräldrar för "barnmisshandel" som lät dem komma till världen och att det hade varit bättre om de (och följaktligen du) aldrig blivit födda?

Men troligast är väl att de inte vill ha det livet, eller varför försökte de flytta på sig? Är det inte för att försöka få ett bättre liv?

Ja hoppet levde de säkert på, men om det var så då hade de ju kunnat vänta tills de verkligen var i trygghet innan de skaffade barn.

Javisst kan man resonera så, men barn kan vara mycket otryggare och olyckligare i en rik familj än de som inte är lika rika... men då pratar vi ändå om de som inte lever i de här oroligheterna, här dog ju faktiskt barnet

Ja men som tur är med misshandlade kvinnor så sätter ju många faktiskt stopp och drar gränsen just vid när barnen far illa.

Ja människan har många starka drifter men som tur är så har många förståndet och moralen att veta när man inte bör leva ut dom. Man kan faktiskt inte få allt man önskar här i livet, och skadar man någon annan i processen så är det verkligen inte ok. Girighet, sexlust, finns många exempel...

Ang brist på preventivmedel och abort. Om det var så, vilket vi inte vet, att de här människorna verkligen inte ville skaffa barn just då, så kan man faktiskt låta bli även utan tillgång på preventivmedel. Lever man i oroligheter och inte vill att ens barn ska leva så, så kan man faktiskt avstå ett sexliv. Men tycker man sex är viktigare än ens barns välmående så...

Jag får också respektera hur du ser på saker, men funderar på om du tänker så om alla som gör tvivelaktiga val, hur ser du tex på otrohet, lögner, bedrägligt beteende, skaffa barn i Sverige trots att man inte har medel att försörja barnet, du tänker aldrig att andra gör fel om du inte känner dom och vet hela situationen?

Vad tänker du om att man har krav på adoptivföräldrar? De som inte får adoptera pga dåliga val och tvivelaktigt leverne, är det fel beslut eftersom de som beslutar inte har varit i deras situation? Borde missbrukare eller alkoholister få adoptera ändå? Eller de som inte har tillräckliga inkomster?

Jag får allt tänka till en hel del jag med i den här diskussionen