Ruvar - symtom

Asså testade lördag kväll. Höll på göra på mig!! Sååå nervös. Stod en bit bakom mannen och kikade. Såg bara ett streck. Han också. Sen tog jag upp den och såg ett till svagt streck!!!!

Jag är graviiid! Förstår knappt.

Håller alla tummar och tår för dig!

Åååh nej!

Jag vet precis. Man vågar knappt tro men det gör man av hela sitt hjärta. Förra gången trodde jag verkligen att det fäst men icke.

Det kommer gå bra i framtiden. Det måste det göra!! Jag tror och hoppas innerligt för er.

Kram

Stort grattis missmissis!!! 

Jag trodde också att det var kört den här gången för oss. Jag blödde dagen innan TD, så vi tjuvtestade. Det blev starkt plus. Sen tog jag Lutinus vilka kan ha irriterat slemhinnan till att blöda. Kanske är det så att det inte gått vägen, kanske har det gått bra. Bestäm dig inte redan nu för vad du tror, för du behöver inte förbereda dig. Du klarar beskedet oavsett vad det är. Du är van.

Det stämmer säkert att embryot fäste. Men för allt i världen - lägg inte det här på dig! Det är inte alls så att embryot inte "ville stanna". Det är i så fall så att det inte överlevde. Om du blir gravid eller inte har så väldigt lite med dig och din kropp att göra, och nästan enbart med embryot och dess livskvalitet. Fäste det inte beror det på att någon celldelning gått riktigt, riktigt illa, inget annat. 

Du har gjort jättebra ifrån dig. Du har gjort allt i din makt och ännu mer. Avvakta lite till (även om det är fruktansvärt svårt). Är det lättare för dig - ta ett test någon morgon. Är det negativt kanske det hjälper dig att gå vidare till nästa försök om det är för tufft för dig att kastas mellan hopp och förtvivlan. Är det positivt, ja, då har du inget att oroa dig för. 

Tänk att en liten liten del av mig känner mig "skyldig". Eller mer obekväm här. För jag vet ju så väl känslan när det inte går vägen och så plussar "alla andra" som det känns. Igår var jag inte säker på att det gått vägen. Idag är allt annorlunda. När man försökt så länge som vi har är allt så komplicerat. Inget självklart och enkelt. Därför lider jag med dem som inte plussar. För det har varit jag!!

Styrkekram JOHA80! Vilken känslokarusell vi hamnat på. Jag håller tummen ändå för dig.

Det är helt okej att gräva ner sig ett slag. Få sörja och boosta om. Det ska bara gå! Kraaaam!

Känner med dig, vännen :'( Ta din tid. Bryt ihop. Sörj. Skit i allt omkring dig. Då reser du dig snabbare igen. Hoppas att du har ordentligt med stöd där hemma, och ta i så fall vara på det. Jag är så ledsen för din skull. 

Massor med massor med kramar <3

Hej. Förstår precis vad du menar. Men då vi har barn rullar vardagen oftast på. Dock har jag "skolkat " från jobbet och tagit paus när jag inte pallat. Humöret har inte varit på topp under behandling och så stress på jobb och en "trotsig" treåring på det. Migrän har jag fått också. Det jag menar är att livet rullar på och att jag försöker hänga med. Stängt av ibland. Tillåtit mig bli ledsen ibland.

Man ska göra det som känns rätt för en själv. Längtan/stressen efter syskon har blivit stark men jag har inte pausat livet. Det var långt kvar innan jag kunde börja acceptera/sörja att vi inte skulle få fler barn.

Låter som en god idé att ta tag i jobb och utbildning. Så får man annat fokus parallellt.

Jag är nog fortfarande i chock. Känns så overkligt. Och fanatiskt. Vågar jag tro allt går vägen?

Det låter bra att gå på halvfart. Ta det i din takt och forcera dig inte. Jag har hängt upp allt kring försöken. Jag har prioriterat allt som har med det att göra. Jobbet har varit på paus, likaså familjen och vännerna. Jag kände som du, att allt stod stilla. Jag kallade det för barnlöshetsbubblan. Tiden går i vanlig fart utanför, men allt är stilla och statiskt inuti. 

Jag gick in i väggen av detta. Rejält. Så det är inte en så bra strategi. Jag tror att det du funderar på just nu är det allra bästa - att fokusera på något som är på riktigt nu, inte sen. Din kropp behöver vila från sorgen och stressen, så karriär och annat är säkert betydligt bättre sysselsättningar. 

Jag har, precis som du, lagt av med allt som eventuellt kan vara skadligt för barnet/fertiliteten, men ärligt talat tror jag att det inte är värt det. Alkohol hade jag avstått från, men nästa gång tycker jag att du ska leva som vanligt under ruvningen. Det gjorde jag den här sista gången, och uppenbarligen gick det alldeles utmärkt. Sen slutade jag med bl.a koffein när jag testade positivt. 

Jag är så imponerad av dig. Du är så logisk mitt i allt det tråkiga. Du är en stark människa, och du kommer att klara det här. Se bara till att du tar hand om dig på bästa sätt de gånger du har möjlighet. Du måste hålla igenom det här. 

Ja jag undrar egentligen hur mycket levernet påverkar, en del skulle jag gissa men inte in absurdum. Jag avstår all alkohol under sprutperioder och under ruvningar, samma sak koffein. Nikotin slutade jag med i samband med första IVF-försöket. Jag föröker äta mer ekologiskt, försöker dra ner på parabener i skönhetsproduker (det är svårt dock,har inte lyckats hitta så bra alternativ). Försöker äte fisk minst 2 gånger per vecka, äter graviditetshormoner och omega 3 dagligen. 

Tror att det är bra att ta det lite i vågor. Då orkar man. Det gör bra jävla ont en stund, sen kan man vila. En vacker dag är man inne i nästa försök med nya hopp och förväntningar och då tror jag att det är bra att man hanterat sin sorg och inte bara stoppat undan den. Det här är en fruktansvärd prövning på alla sätt och vis. Men du kommer igenom det igen. 

En del saker tror jag definitivt påverkar chanserna att lyckas, t.ex. vissa mediciner, droger, nikotin och alkohol. I övrigt tror jag att det har extremt liten påverkan. Rent krasst klarar kroppen att bli gravid genom nästan vad som helst. Kvinnor som svälter eller som lever i krigsdrabbade områden lyckas. Knarkare lyckas. Alkoholister lyckas. 

Jag gjorde likadant. Jag tog bort allt som kunde påverka fertiliteten och gjorde allt enligt regelboken. Men det hjälpte mig inte. Varje misslyckande tog jag på mig helt och fullt som mitt fel, för jag hade kunnat göra mer, det fanns fler saker jag borde ha uteslutit och fler saker jag kunnat lägga till. Och det var inte sunt någonstans. Mina sista två transfers har jag levt som vanligt och brytt mig mer om min egen psykiska hälsa. Sen vet ju vi också om att problemet inte ligger hos mig, så det kanske är lättare för mig att släppa det än för dig. Och de senaste två transfers har jag plussat. 

Jag tror inte alls på att mina levnadsvanor påverkat om jag plussat eller inte, det är inte det jag vill framföra, utan påpeka att det inte hindrade det heller. Och det gjorde allt så mycket lättare för mig. Jag upplever det som att jag varit gravid i över tre år, för det är så jag levt. Och det är hemskt att behöva leva som det man önskar mest men inte lyckas uppnå. Det var lättare för mig att börja leva som vanligt igen och gå vidare med allt omkring mig så inte hela livet stod stilla bara för att familjesituationen gjorde det. 

Sen när jag blev gravid den här gången kraschade ändå matvanorna. Jag var glad om jag kunde äta något alls, vilket oftast blev något fullständigt olämpligt. Jag har gått ner massor i vikt, men det påverkar inte barnet. Barnet tar det det behöver. Om det inte påverkar barnet när det tar näring från mamman ser jag inte alls hur det ska påverkas innan dess. 

Livet är inte på något sätt rättvist. Det är så fruktansvärt många som aldrig borde få skaffa barn som lyckas gång efter annan. Det finns inget som helst system i vem som lyckas eller inte. Men den dagen du tar dig ur det här kommer du att ha nytta av all smärta du genomgått. Du kommer aldrig att ta din graviditet eller ditt barn för givet. Du kommer vara bättre förberedd än de flesta andra. Du kommer att vara redo och du kommer att älska alla små delar av graviditeten, förlossningen och livet med ditt barn. Nu ska du bara överleva vägen dit. 

Din lycka är viktig. Din lycka är din prioritet just nu. Ditt framtida barn behöver en mamma som är stark i sig själv, som älskar livet och som har energi att ge. Strunt i alla kemikalier som "eventuellt kan påverka fertiliteten" - fokusera på det som faktiskt spelar roll: ditt välmående. 

Hej på er. Läst er tråd men inte kommenterat något förrän nu. Jag vill bara lämna några uppmuntrande ord . Att ruva är den absolut värsta tiden , förutom när man skall kissa på stickan. Jag ruvade 4 ggr innan det tog sig. Första ggn blev det MA och vi fick göra kemisk abort. Sitter nu med en tre veckor underbar bebis i min famn. Vi har även gjort en äggdonation utomlands så det fjärde försöket var vårt sista från vår andra donator. Hade redan lagt ut ca 200.000 och om inte detta skulle ta sig så var det bara att leta ny donator och 65,000 till. Det jag vill säga att ge inte upp, till slut lyckas det. Glöm bara inte er själva i allt detta. Försök hitta på kul saker och ta hand om varandra. Exkludera inte allt kul och gottigheter. Jag tror om man mår bra trots osundheter så mår kroppen bra och det är bra för graviditeten . Lycka till

Å, jag håller med er om att välmåendet är viktigt, att man är snäll mot sig själv och inte skuldbelägger sig.

Tänker också att kvinnor i krigsdrabbade länder blir gravida av våldtäckt. Hemskt jag vet. Men menar att det tillståndet/förhållandena är nog det värsta tänkbara och det trauma de upplever. Trots det blir ett barn till.

Vi kan inte göra mkt alls som påverkar. (Försöka ta det lugnt och inte stressa brukar jag tänka på men det spelar nog ingen som helst roll).

Innan jag började med IVF rökte jag vilket jag naturligtvis slutade med inför första försöket. Det tog och är idag min underbara dotter.

Nu äter jag och dricker (ej alkohol såklart) som vanligt och jag plussade tillslut. Jag är ett levande exempel på att jag inte har större inverkan. Självklart tänker och nojar jag också. Påbörjade en detoxbehandling med tabletter men slutade när blaston sattes in för att inte alla gamla gifter i kroppen skulle frisättas.

Jag dricker fortfarande kaffe! Inte mer än tillåtet såklart. Äter inte kött av andra orsaker och äter mkt fisk. Äter tacos typ en gång i veckan. Godis alldeles för ofta.

Att röra på sig tror jag har större påverkan än vad man äter.

Eventuellt gå ner några extrakilon. Jag hade tänkt att komma lite i form här i höst men det hann jag inte. :)

Om jag får säga vad jag tycker tänker jag att du ska sänka kraven på dig själv och inte känna skuld! Försöka njuta av livets goda för som gravid kan du inte äta goda ostar och annat smarrigt.

Min syster tyckte jag kunde prova akupunktur och jag förstår tanken om alternativ medicin men tänker ändå att sticka nålar i mig inte gör så att ägget kommer fastna. Det handlar om ägget först och främst.

Vad vet jag.

Kram

Förstår dig verkligen. Man vill så gärna kunna påverka, plus att de mindre insatta i fertilitetsproblem ofta ger "tips" som utgår ifrån att man själv kan påverka det, så det är jättesvårt att inte känna skuld. Det blir dessutom ett väldigt invant mönster, vilket är svårt att bryta sig ur. Men ge det tid och uppmuntra dig själv när du väl lyckas tänka annorlunda, så kommer tankarna sakta men säkert att bli enklare att hantera. 

Jag hade jätteproblem med min kropp ganska länge. Jag kände att mitt huvud mest var fastskruvat på en kropp som tillhörde alla andra. Det var en av sakerna jag och IVF-psykologen jobbade ganska mycket med - hur jag skulle börja tycka om min kropp igen. Jag hatade den. Jävla kropp som inte dög någonting till... Jag kände mig väldigt instängd i huvudet och väldigt, väldigt utsatt rent kroppsligt. 

Ta dina känslor på allvar, för det kan vara grogrunden till ett riktigt problem. Jag fick tips att bl.a. skämma bort min kropp, alltså t.ex. med massage eller att klä den fint. Kanske har er klinik också någon samtalskontakt du skulle kunna prova? För att ha sin egen kropp till fiende är inte så kul :( Hoppas att det inte är så allvarligt för dig, men nämner det i alla fall. 

Jag har varit dålig på träning under ruvningarna, men tänker att allt som får bort tankarna från hur det ska gå och vad som händer sedan är bra. Gör det som känns bra för kroppen, tycker jag. 

Har läst era kloka inlägg i tråden eftersom jag varit/är ruvare efter ett ostimulerat FET. Jag har ett barn sedan tidigare men efter det bara gjort ivf eftersom mannen inte kan få barn naturligt, två färska och 5 frys. Jag har plussat två gånger av alla dessa försök och ruvningar. Ett färskt och nu i denna ruvningen faktiskt. Min första ivf slutade i ett sent missfall så visst är jag glad för plusset denna gång, det måste ju liksom hända först, men jag vet att det är långt kvar. Det jag främst vill säga angående ruvning är att plötsligt händer det bara. Jag tror det har med embryo och placering att göra. Jag tror helt ärligt inte det har ett dugg att göra med hur man lever. Eftersom jag ruvat minst sju gånger har jag provat det mesta - allt från att äta ananasstammar och göra avslappningsövningar till att leva som vanligt. Ibland har jag varit stressad, ibland inte. Och de två försök som har lyckats har inte skett då jag vänder ut och in på mig själv. Tror som ngn sa, det bara leder till att man klandrar sig själv. Pausa och "gör det vid sidan om" lite. Det är svårt, jag vet, men man kan försöka. Då funkar det övriga livet lite bättre, tycker jag. Tillbaka till rutiner, boka upp saker, jobba, plugga, umgås med människor man gillar. Till slut mår man kanske bättre, "trots" det jobbiga. Min tanke är att OM det är nåt med leverne som påverkar så tror jag att stress möjligtvis kan påverka cykeln negativt. Det tycker jag mig se bland mina vänner som de flesta är i 35-års åldern. Men det har jag inte belägg för och är inte sjukvårdsutbildad på ngt sätt. kram och lycka till, det kommer att lyckas framöver för dig :)

Hej. Läst lite i tråden och lider med dig. Jag är själv gravid med andra barnet (första var oxå med IVF) efter FET i naturlig cykel och har alltså ett misslyckande och förstår verkligen den förtvivlade känslan när det inte går.

Vi valde att köpa ett 3-pack och då fick jag veta att FET räknas som ett halvt försök - det kanske du redan vet, men jag visste det inte och blev så himla glad - dvs skulle du efter stimulering få ut 3 där ett kan återinföras och 2 som klarar sig till frysen, så är det ju i praktiken 3 återinförande som skulle bli 2 försök tillsammans. Lite snurrigt kanske men jag hoppas så det ska lyckas för dig och er andra som försöker.

Jag gick på Nordic ivf i Göteborg ????

Det ska vara en smilet där och inte en massa frågetecken. För jag är rätt säker på vart vi gick

Ruvardag 7 med 2 dagars och som på beställning kom mensvärken inatt händer alltid dessa dagar... Oron börjar stiga som vanligt.

Hur går det för er andra här ute som ruvar??

Vi har trivts bra Särskilt efter att de flyttade till Odinsgatan. Vårt första försök skedde i deras gamla lokaler och vi fick då ett ok bemötande men lokalerna var slitna och de pratade mycket om det nya. På nya stället så var bemötandet jättebra och fräscha lokaler.

Vad gäller behandlingsmetoderna så tror jag det bästa är att ta en kontakt för att få veta mer.