Nära förlossningen nu och alla bara pratar om hur jävla jobbigt det är och hur dåligt man mår, så less samtidigt som jag blir nervös!

Jag tror det kan vara bra att veta att det inte är en dans på rosor. Det kan gå fel.

Men visst, det fokuseras nog på de förlossningar som går sämre....

Har två förlossningar; ett akutsnitt som kunde gått helt åt skogen, men gick bra, och en vaginal förlossning som naturligtvis inte var smärtfri, men gick "bra" och komplikationsfritt.

Tänk hur många som gör om det då kan det inte vara såååå hemskt haha

oavsett vad folk än säger, hur ont det än må göra, så är det en mäktig sak. 
Min syster åkte in till bb, en halvtimme efter att hon kommit in föddes hennes tjej, jag pratade med henne senare på kvällen, och hon kände sig redo att åka hem redan. Hon hade varken spruckit eller haft speciellt ont sa hon. 

För att folk är ärliga, de vill inte att du ska känna dig lurad efteråt om de sagt åt dig att det är som at gå på toaletten.
Det ÄR överjävligt.

Tänk inte bara på vad folk säger - tänk på vad de faktiskt gör också: Om det hade varit totalt olidligt och fruktansvärt så hade inte så många blivit gravida med fler barn efter det första. Tänk på hur många det finns som har två eller fler barn. =)

Men snälla du, låt människor få prata om och bearbeta vad de gått igenom! Man kanske inte har behov av att prata om de positiva förlossningarna för i dem har man inget man behöver få ur sig på samma sätt. Jag pratade i timmar om min första (väldigt traumatiska) förlossning! Det var mycket ältande. Detta var för att bearbeta det hemska jag var med om, och det fungerade. Mitt kejsarsnitt jag gjorde efteråt pratar jag aldrig om trots att det var nyligen, just för att allt gick bra och jag mådde bra och det finns inget att reda ut i mitt inre.
Jag tvivlar på att de som pratar om sina negativa upplevelser, vad det än gäller, gör det för att jävlas.

Det var inte så hemskt smärtsamt och jag hade inga andra smärtstillande än paracetamol. Efter förlossningarna kunde jag gå och sköta om mitt / mina barn som förr. Håll dig bara lugn och ha gärna någon du litar på med dig då du föder. Jag hade ingen förlossning med skrik och rop som dem man kan se i filmer. Lycka till, ni överlever säkert.

Det är folks sätt att bearbeta sin egen förlossning. Sedan tror jag många är stolta över att ha "klarat" det men sällan får chansen att berätta. Många spär på med. Jag tyckte med att det var jobbigt att så ffort folk såg magen skulle de berätta. Tillslut sa jag att jag inte ville höra, eftersom min egen förlossning var i antågande och jag inte ville förvänta mig att det skulle gå dåligt. Den gick jättebra, visst gjorde det ont men det hade jag förväntat mig.

Förbered dig inför förlossningen med:

- andningsövningar (profylaxandning funkade bra men man måste börja i tid innan värken, och då måste tekniken funka).

- läs på om förlossningsförloppet (så du vet vad som kommer hända, det gjorde mig mindre rädd).

- skaffa en målbild som din partner kan påminna dig om. Tänk på den varje dag en stund. Något du längtar efter att göra med bebisen. T ex ta på den små sockor.

Det tyckte jag hjälpte mycket. Och säg ifrån om du inte vill höra. Lycka till!

Mina förlossningar gick kanske inte riktigt som jag önskat och i ju med att jag ej tänker skaffa med flera barn så blir det inga fler förlossningar för min del. MEN jag skulle så gärna få uppleva det igen för att de är så fantastisk hur jobbigt den än är!

Ta ändras upplevelser med en nypa salt. Som nån tidigare skrev är det ju det traumatiska och jobbiga vi ofta pratar om för att själva bearbeta det. En "lätt" förlossning brukar ofta nästa upplevas som provocerande och nämns bara av vissa.

Båda mina förlossningar kan beskrivas med metaforen: först springa ett maratonlopp och sen bajsa ut en fotboll....

Otroligt lättare andra gången då jag hade koll på den totala brist på kontroll jag upplever då kroppen ska få ut en unge. Bara att haka på och andas och uthärda kroppens autopilot.

Tiden efter förlossningen var fantastisk och samtidigt jobbig. Men mest alldeles underbar.

Säger det du inte vill höra, jag hade en överjävligt förlossning men har INGEN tanke på att berätta detaljer iom att du själv ska föda snart. Däremot kan jag säga att jag utan att blinka skulle göra om det eftersom den vackraste, finaste och bästa människan kom till genom det.

Jag längtar tills nästa gång jag är gravid, MEN då ska vi ha ett planerat snitt.

Det finns folk som har haft helt komplikationsfria förlossningar som tycker att det var en hemsk upplevelse och tvärtom.

Jag har också varit med om att någon vill "ventilera" sin förlossning med mig men jag har direkt sagt att jag inte vill höra på nu eftersom hennes upplevelse är förmodligen helt annorlunda mot vad min kommer att vara. Vi kan ta det efteråt.

Samma sak med graviditeter, vissa anser sin graviditet vara fruktansvärt jobbig och andra helt normal, trots liknande symtom.

Jag säger att jag har mått jättebra under min graviditet trots migrän, foglossning, illamående, yrsel, andfåddhet och andra normala symtom. För det har jag, trots allt.

Det beror på vad man fokuserar på, det negativa eller det positiva.

Så det är ingen ide att lyssna på andra, det bästa är att försöka lära känna sig själv och förstå hur man själv reagerar och agerar i jobbiga och utsatta situationer.

Haha känner igen det där. Fick höra så många skräckhistorier innan förlossningen med mitt fösta barn att jag förväntade mig en nära döden upplevelse. Hade sagt innan att jag skulle ta all möjlig smärtlindring, men slutade med att jag inte ens gick på lustgasen. Väntade ju hela tiden på att det skulle bli så hemskt som alla beskrivit......;)

Mitt råd till dig är att försöka att inte lyssna på alla som vill dra sina skräckhistorier, du kommer ha professionell personal omkring dig som kommer göra allt för att just din förlossning kommer bli så bra som möjligt. Min erfarenhet är att det är just de som haft jobbiga förlossningar som också har ett behov av att prata om det, men kan lova dig att inte alla förlossningar är hemska. Visst gör det ont, men det finns smärtlindring som hjälper. Och försök att inte stressa upp dig och kom ihåg att andas lugnt. Oavsett vad det gäller för smärttillstånd blir det värre om du blir rädd och hetsar upp dig.

Du har en häftig upplevelse framför dig, min förlossning är lätt det mäktigaste jag varit med om (andra barnet kom med kejsarsnitt, inte alls samma känsla)!!! Och direkt när barnet är ute försvinner det onda och känslan av att träffa sitt barn för första gången går inte att beskriva med ord <3

Lycka till nu!